Dismember – s/t

dismember2008ARTIST: Dismember
TITEL: Dismember
RELEASE: 2008
BOLAG: Regain Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Malande metal i dödsens rike
Ren, rå, grundmurad och rak death metal utan några som helst flirtar eller sneglingar åt annat håll. DISMEMBER levererar musik som börjar på botten och gräver sig neråt.

DISMEMBER har ofta markerat sin trohet mot death metal-genrens grunder: Tio år efter bandets start, betitlade man 1998 års platta just ”Death Metal”, varken mer eller mindre. På bandets Myspace deklareras att ”så länge Dismember lever kommer dödsmetallen regera”. Att nu på tjugonde verksamhetsåret ge ut ett självbetitlat album är också en betryggande markering, att fansen inget mindre har att vänta än den erfarna dödsmetallmaskinen, trogen sina musikaliska rötter. ”100% old school Stockholm death metal. It´s pure Dismember” har sångaren Matti Kärki lovat.

Och lever nya albumet ”Dismember” upp till detta? Fred Estby lämnade bandet 2007. Därmed förlorade gruppen inte bara sin trummis, utan också sin producent och meste låtskrivare, tillika en av sina dittills två kvarvarande grundarna. Fansen undrade naturligtvis vad detta skulle innebära av förändringar i bandets musik och stil. Minimalt, vad jag kan se och höra. Tryggt kan man säga att soundet känns igen från tidigare plattor. Thomas Daun fyller imponerande bra Estbys plats bakom trummorna.

Malande gitarrer, malande trummor, malande growl. Och allt detta dödstunga malande resulterar i en sjuhelsikes mäld! Jag låter mig sugas med i malströmmen, nedåt, ständigt nedåt. Någon gång skickas gitarrerna upp i de högre sfärerna, t ex i To End It All, men snart nog är de tillbaka i malandet igen. No glory in blood, no honour in death. Tematiskt rör sig låtarna i det tunna spannet mellan dödsångest och utplåning, speglat i låttitlar som Tide Of Blood, Under A Bloodred Sky och inledande Death Conquers All.

Den som älskar ren death metal riskerar med Dismember inte att i sina öron få några obehagliga ”överraskningar” i form av melodiösa utflykter, o-growlad rensång eller andra oegentligheter. Nästan varje låt har blivit en favorit sedan plattan gått varm i spelaren ett tag nu, men Europa Burns och Tide of Blood sticker ändå ut lite extra. Helhet, är dock honnörsordet i det här fallet. Lyssning från start till mål rekommenderas å det varmaste.

/BiblioteKarin

Intervju: David Szücs från Degradead

Samtal med David Szücs, Degradead, 15 februari 2008
WeRock fick ett snack i telefon med en ganska tankfull ung man som just nu lever mitt uppe i sin dröm. Efter år av hårt arbete har det nu tagit rejäl fart för death metal-bandet Degradead som just gett ut sitt debutalbum, inspelat i In Flames studio och producerat av In Flames-gitarristen Björn Gelotte. David Szücs berättar om plattan och inspelningen, om drömmar och framtidsplaner.

Seger i Spinnrocken fick hjulen att börja snurra
Degradead har spelat tillsammans några år nu. Men det är under senaste året som det verkligen börjat snurra kring bandet.
– Några av oss har spelat tillsammans sedan 2000. Det var jag, trummisen Kenneth och basisten Michel som startade bandet. Sångaren Micke och andre gitarristen Anders kom med oss kring 2003-2004. Men det här senaste året har det hänt väldigt mycket. I början av 2007 vann vi tävlingen Spinnrocken här i Stockholm. Efter det kom vi i kontakt med Janne Lundkvist, vår manager, som har hjälpt oss jättemycket.
– Sedan tidigare känner vi Jesper Strömblad i In Flames. Vi har träffats lite då och då genom gemensamma bekanta, och han har fått höra våra demoskivor. Han frågade om vi ville komma ner till deras studio i Göteborg och spela in där och i somras blev det av. Så i augusti gled vi ner dit och spelade in. Vi hade ännu inget kontrakt då men ville göra en lite större satsning med en hel fullängdare, just för att få upp intresset för bandet.
– Vi fick kontakt med skivbolaget ”Dockyard 1”. Lunkan pratade med dem nere i Tyskland, och de var intresserade av att jobba med oss. Kontrakt skrevs i december och nu är plattan ute i Europa och Sverige. Den släpps också i Storbritannien i mars, och i USA i april. Japan är också under förhandling, och även Sydamerika. Det är riktigt roligt att den släpps överallt. Det är ju det här vi vill hålla på med och det vore ju drömmen att få åka runt i världen och spela…

Tills döden skiljer oss åt
Debutplattan ”Til Deth do us Apart” är alltså inspelad i In Flames Studios och producerad av Björn Gelotte. Kan du berätta lite om själva plattan och tillkomsten av den?
– Plattan innehåller sex låtar från våra två senaste demos, från 2005 och 2006. Och sedan skrev vi lite nytt material. Genetic Waste och Take Control, de båda första spåren, är nya. Och Reborn. Titellåten Til Death do us Apart, som är sista spåret, var en liten låt som Anders hade gjort tidigare. När vi fick lite tid över i studion, satte han sig med gitarren och spelade in den. Vi tyckte det var kul att ha någonting annorlunda, mjukare, där i slutet. Lite överraskande efter alla de hårda låtarna. Omslaget till albumet är skapat av en kille i Tyskland. Det föreställer en präst som ser ut som döden och det passar så bra till titeln, ”Til Death do us Apart”.
– Det var verkligen skitkul att få komma ner och spela in i In Flames Studios! Det är en jättefin studio och det var verkligen en dröm. Jag har ju lyssnat på In Flames sen långt tillbaka och killarna är skitsköna, och grymma att jobba ihop med. De satt med oss när vi spelade in och kom med en massa bra förslag, och sedan kom vi fram till gemensamma lösningar.

Jag undrar om de så att säga fick trängas i studion med In Flames, som också spelade in sin platta vid ungefär samma tid.

– De började inspelningen av sitt album strax efter, i mitten av september. Vi började väl jobba vid tolv på dagarna sådär och sen satt vi till två-tre på natten. Men det är en stor studio, så det var riktigt schysst, och så kunde man alltid gå ut på stan i Göteborg och käka lite och ta nån bärs. Studion ligger ganska centralt men ändå lite avsides. Vi hade det verkligen bra där. Vi fick bo hos en roddare till In Flames Det var ju skitschysst. Det var en intensiv period på nästan två veckor då allting spelades in. Vi jobbade från det vi gick upp tills vi gick och la oss. Det var verkligen en upplevelse, det bästa jag varit med om!

Låtskrivandet – alla är med

En del låtar på plattan är några år gamla, men de har alla kommit till efter att ni fem kom med i bandet. Vem skriver låtarna i Degradead?
– Alla i bandet är aktiva i låtskrivandet och själv älskar jag att skriva låtar. Jag brukar komma på gitarriff först och sen sitta och programmera trummor på datorn, för att få en helhetsbild av hur det kan komma att låta. Ibland kommer jag med en helt färdig idé till replokalen. Sångaren, Micke, brukar också göra en del idéer färdiga hemma, och Kenneth och Michel har alltid bra idéer när vi repar och så. Men ibland skriver vi från grunden tillsammans, vi sätter oss i replokalen och säger att ”nu skriver vi en låt bara”. Men visst går det att säga att en viss låt är ”hans” eller ”min”. Som Take Control, den har jag gjort.
– Några av mina förebilder som gitarrist, ja. Jag har alltid gillat Metallicas Kirk Hammet, han är skitbra. Och av de stora gitarrguruerna tycker jag Joe Satriani är fantasisk. Han har väl spelat med olika band också, men framför allt som soloartist.
– Micke står för texterna, det är hans grej. Han har gjort varenda text på skivan. Ibland kanske vi andra kommer med någon idé, som ”testa att sjunga så här”, men textinnehållet det är helt upp till honom. Det är också Micke som sjunger på alla spåren och alla stämmorna på plattan. Han är otroligt duktig både på att growla och att sjunga ren sång. Det är ju mycket stämsång, så live kör vi, Anders och jag, körsången.

Om du skulle välja ut ett par låtar på skivan, inte de där som kommer gå bäst i radion och så, utan de som personligen betyder allra mest för dig.
– Jag vet inte, jag tycker alla låtar är bra… men först och främst Genetic Waste och Take Control, de är nya och fräscha, det är de senaste och känns aktuella. Och Relations To The Humanity, som är hård och aggressiv rakt igenom. Ibland blir man så jävla trött på låtarna också. Ja, aldrig att spela dem, men jag har olika favoriter i olika perioder. Vi har ju spelat de här låtarna rätt länge nu.

Spelningar och nya planer

Nu är albumet ute och nya utmaningar väntar men även tidigare har bandet varit ute och spelat rätt flitigt.
– Vi har nog haft en 40-45 spelningar under åren, framför allt runt om i Stockholmsområdet. Mycket på fritidsgårdar och krogar och liknande. Nu hoppas vi på att få spela med något lite större band. Den tänkta turnén med Dimension Zero blir dock inte av. Det gick ut i pressreleasen redan innan jul, så nu står det överallt, men tyvärr är killarna i Dimension Zero lite upptagna av andra grejer. Daniel (Antonsson, gitarrist. förf. anm.) spelar ju med Soilwork, och Jesper ska ut med In Flames i flera månader nu från april. Så det blir inte under det här året, men i framtiden så…
– Det är ett antal spelningar på gång men inga spikade datum än. Distortion i Stockholm är en klubb som vi ska spela på. Just nu har vi varit helt fokuserade på releasen, men alla datumen kommer upp på Myspace snart.
Ja, vad gör ni nu, när debutskivan just är släppt, sitter ni bara och njuter? Och tänker ni över huvud taget på nästa platta i det här läget?
– Ja, njuter gör man ju verkligen! Det är svårt att förstå nästan, det här har alltid varit en dröm. Vi får ge intervjuer och signera affischer och skivor till tävlingar och skivbutiker.
– Vi tänker faktiskt otroligt mycket på nästa platta. På repen nu håller vi mycket på med låtskrivande och vi har fyra nästan helt klara nya låtar. Vi får väl se lite när nästa inspelning kommer att äga rum. Slutet av det här året eller början av nästa har vi pratat om, men jag kan inte säga något ännu.

”Vi var så små då”
Vi går tillbaka lite, till när gruppen började spela. Då hette bandet inte Degradead?
– Vi hette Septima ända fram till i somras. Anledningen att vi bytte namn var att vi inte kunde få rättigheterna till det gamla. Det var nämligen ett företag, inom musikbranschen faktiskt, som hade tagit det här namnet i februari 2007. Du förstår att vi ville ju ha rättigheterna till vårt eget namn. Så vi bytte till Degradead.
– När vi började spela var vi så små, vi var bara fjorton bast då. Vi har väl alltid spelat death metal… Ja, i början, när vi bara jammade sådär, var det ju knappast någon bestämd genre, kanske lite mer punkigt liksom. Men när vi gjorde våra första spelningar med den här sättningen, då blev det bara melodisk death metal. Vi har aldrig pratat om att nu ska vi spela såhär, utan det är så det har blivit.

Om du nu får drömma, hur ser det ut om säg fem år? Vad gör, och vad är, Degradead då?
– Ja, då har vi precis släppt ett nytt Black Album! Nä, men man vet aldrig vad som händer, jag är glad över det vi gör nu. Jag har alltid drömt om att få släppa en skiva. Så den drömmen är uppfylld. Men sen vidare… Man kan önska att vara iväg och spela överallt i hela världen. Det vore en dröm att kunna försörja sig på det här och lägga hela sin tid på musiken, nu måste man ju jobba också.
– Det är så mycket som hänt redan nu. Det känns som vi har kämpat i sju år men aldrig fått så här mycket tillbaka. Det känns otroligt bra nu. Som demoband är det ju rätt tufft bara att få spelningar och sådär. Det har gått så fort nu, så man hänger nästan inte med själv. Vi skrev på kontraktet i december och i januari var plattan ute i butiken.
– Vi har alltid repat mycket, det har varit vår fritid. Nu kommer det till mycket annat också, som lite mera har varit drömmen. Att få så mycket bra respons, höra att folk tycker om skivan, det är jättekul. Och att kunna ge bort en signerad affisch och någon blir riktigt glad för den!

Samarbetet med In Flames – ”en jävla tur”
Jag har avstått från att fråga alltför mycket om In Flames, men är det så att frågorna från dem som inte vet så mycket om Degradead gärna vrids över väldigt mycket på samarbetet med IF – och känns det nån gång jobbigt?
– In Flames är ju ett stort band, det är klart att folk frågar. Det är helt okey, det känns lite bra. Degradead är ju ett namn som många aldrig har hört, men nämns In Flames i en intervju så ”Jahaa!?”. Vi får mer uppmärksamhet, det är en stor hjälp och vi får mycket gratis av det. Nu har vi fått så mycket respons och fått göra så många intervjuer även med större tidningar och så. Det har hjälpt oss rejält faktiskt, det blir ju lite mer intresse med ett stort namn. Som nykomlingar är väl det här det bästa som kan hända en. För det tar ett tag att göra sig ett eget namn. Man måste säkert släppa kanske tre skivor innan folk kommer ihåg en. Det är nog våran chans att vi fått den här pushen – eller, en jävla tur rent ut sagt!

Tur, ja, men de har gjort en hel del själva också, Degradead. En riktigt skön debutplatta till att börja med! WeRocks recension av plattan hittar du här. Jag tackar David för samtalet och önskar honom och bandet allt gott i framtiden!

BiblioteKarin

Enslavement of Beauty – Mere Contemplations

eob2008ARTIST: Enslavement of Beauty
TITEL: Mere Contemplations
RELEASE: 2007
BOLAG: Inri Unlimited

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Lustfylld lyrik till tonsatt filosofi
”Bästa albumet 2007”, enligt denna skribent, och det måste naturligtvis också ha en recension på Werock.

ENSLAVENENT OF BEAUTYs senaste album får sägas vara 2007 års kanske allra vackraste metalkomposition. ”Mere Contemplations” är ren poesi för metalskallar. Tonsatt filosofi. Kompositionerna är vackra och följer flödet av högtidlig språklig lust – med avbrott för ett och annat ”fucker” och ”sucker”, så det poetiska anslaget inte blir helt ohanterligt… Den vackert melodiska musiken med inslag av både tangenter och stråkar, blir slående starkt i kombination med Myrholts black metal-mässigt såriga sång.

Av de genomgående sköna låtarna ska några särskilt nämnas. Impressions är strålande vacker naturlyrik som smärtsamt fyller bröstkorgen och forcerar dig att ta ett extra djupt andetag. Exit There; and Disappear vrider vemodigt om en kniv i ditt inre, medan An Affinity for Exuberance är den mest catchy och, om man får vara så hädisk, mest trallvänliga låten på plattan. I tidigare kompositioner har låtskrivaren lånat texter och fragment både av Shakespeare och Edgar Allan Poe och här, i spåret ”X and Moments” har Myrholt tagit hela texten från 1800tals-poeten Emily Dickinsons ”X, The Library” och därtill fogat sin egen kommentar i en sista strof. I Dickinsons text figurerar i sin tur diktare och filosofer från antikens dagar, och det hela ger en märklig känsla, med dessa tidsdjup skapade i lager på lager.

Norska duon Myrholt och Tunheim har gjort storslagen musik under namnet ENSLAVENENT OF BEAUTY tidigare. Redan 1999 kom ”Traces O’ Red” och ”Megalomania” utgavs 2001. Här i Sverige är kanske Dainty Delusive Doll från ”Megalomania” den mest kända av bandets låtar. Under våren 2008 kan vi förvänta oss en EP från bandet och senare under året kommer en ny fullängdsplatta att se fram emot.

Mäktig, märkvärd och upplyftande metal rymmer ”Mere Contemplations”. Den sparsmakade designen på albumkonvolutet bidrar till den sobra känslan. Om du inte har lyssnat på plattan eller bandet tidigare, gör dig själv en tjänst och upplev delikat norsk metal utan kompromisser!

/BiblioteKarin

Worship the Riff!