ARTIST: Astral Doors
TITEL: Black Eyed Children
RELEASE: 2017
BOLAG: Metalville
BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson
Svenska ASTRAL DOORS har sju tidigare plattor i bagaget, samtliga med i stort sett samma sound. Det är oförklädda DIO-hyllningar där det enkla och smittsamma hårdrocksriffet och sångaren Nils Patrik Johansson (även LION’S SHARE, WUTHERING HEIGHTS och CIVIL WAR) står i strålkastarljuset för att skapa charmig nostalgi-heavy metal. “Black Eyed Children” är det åttonde albumet, och vän av ordning kan ju fundera på om detta innebär en total omsvängning, eller om man lyckas skriva samma skiva igen, så att säga?
För att besvara det får vi faktiskt titta lite i bandets back-katalog. Eller, i alla min upplevelse av den. Jag kom i kontakt med Dörrarna vid deras andra giv, “Evil Is Forever” år 2005. Det är en riktigt bra skiva, och man kan säga lite samma sak om nästan alla de första. Från 2003 fram till 2007 släppte bandet fyra fullängdare och en EP där i stort sett allt (kanske med undantag för vissa delar av 2007 års “New Revelation”) håller löjligt hög klass. Efter den tidsperioden har produktionstakten minskat – och det får man nog säga om kvalitén också. “Requiem Of Time” (2010), “Jerusalem” (2011), “Notes From The Shadows” (2014) är bra plattor – men inte lika lysande som de första. Lite folköl i jämförelse med en riktigt bra pale ale, kan man säga. “Black Eyed Children” lägger sig i lite samma fåra dessutom – det är fortfarande bra, men lystern från förr finns inte riktigt kvar. Eller är det min upplevelse bara?
De bästa spåren är sådana som passar att köra för fort i bil till. Öppningslåten We Cry Out, klassiska heavy metal-dängorna God Is The Devil och Good vs Bad samt avslutande episka titelspåret smakar fint, men en vanlig fundering man kan ha är såklart… vilka av de här låtarna skulle klara att tränga sig in i ett liveset? Om det är många så är skivan stark i förhållande till resterande katalog, om det är få så kommer det antagligen att förtvina lite till förmån för andra av bandets skivor när man letar efter ASTRAL DOORS. Därför är “Black Eyed Children” en betygssjua – det här är en skön och bra skiva som rullat flera flera varv sen den kom – som lik förbaskat kommer att falla i samma typ av glömska som de andra skivorna i bandets senare del av karriären…
