ARTIST: GHOST
LOKAL: Copenhell
DATUM: 20 juni, 2015
Ett band som vuxit sig tillräckligt stort för de stora scenerna? Ja, definitivt tycker Martin Bensch som golvas totalt av GHOSTs headlinergig på Copenhell.
Jag hade kunnat skriva en hel paragraf om hur jag såg GHOST på Getaway Rock Festival 2011 och blev golvad. Men det har ni kanske redan läst om på den gamla siten så jag tröttar inte ut er med det. Det jag däremot kan och vill skriva är att när skiva två, “Infestussumam” kom så blev jag ganska besviken, och tänkte att ok – en bra skiva fick bandet i alla fall ur sig. Jag kunde absolut inte haka på den enorma hype som GHOST hade även efter denna i mina öron ganska tråkiga och flummiga skiva.
Vi spolar fram till lite mer än en vecka sedan. Då lyssnade jag på Cirice från bandets kommande skiva “Meliora” för första gången. Och blev väldigt imponerad, och verkligt sugen på att se bandets gig på Copenhell. Omständigheterna kunde inte varit bättre – GHOST vid midnatt och inget annat större band som konkurrerade om uppmärksamheten. GHOST sätter tonen direkt med fina och personliga favoriten Genesis från “Opus Eponymous” och jag slås omedelbart av vilket oerhört mäktigt ljud bandet har styrt upp. I jämförelse låter produktionen på originallåten som ett tyst litet pip och vid efterföljande låt From The Pinnacle To The Pit vilket är en av hela fyra nya låtar bandet kör ikväll (de övriga är Majesty, Cirice och otroligt mäktiga Absolution) kan jag slå fast att detta kommer bli en konsert att minnas.
Det är inte bara det att bandet både ser makalösa ut och låter fantastiskt – de har vuxit in i rollen att på ett väldigt bra och självförtroendefyllt sätt bemästra att vara headliners som inte behöver be om ursäkt för att de är just headliners. Låtar som Prime Mover och Death Knell som tidigare har stått sig ganska slätt mot andra, och i mina öron, bättre låtar som Stand By Him och Elizabeth, växer ut med dessa nya förutsättningar till fullständigt episka låtar.
Allt klaffar för GHOST ikväll – låtarna, ljudet, Papa Emeritus III:s roliga och självdistanserade engelska med italiensk brytning och mer än klockrena sång – och jag står och tänker att detta kan vara en av de bästa konserterna jag upplevt. Den oerhört fina ljusshowen är smart, genomtänkt och förstärker enbart intrycket att GHOST är ett band som vet vad de pysslar med och som inte gör något ogenomtänkt på scen. Det är väldigt imponerande och, faktiskt, rent majestätiskt att se att bandet klarar av att uppfylla den hype som i stort sett alltid har kringgärdat bandet. Högsta betyg!
