Aborted – Global Flatline

Aborted2012ARTIST: Aborted
TITEL: Global Flatline
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Henrik Nygren

Ett multinationellt band skulle man kunna kalla ABORTED, då medlemmarna härstammar från länder som Belgien, Frankrike, Israel, Storbritannien och USA. Bandet har bytt medlemmar ganska frekvent sedan starten 1995, därav är enda kvarvarande originalmedlemmen Sven de Caluwé på sång. ABORTED har ett högt anseende inom death metal- men även grindcorescenen och har därmed växt fram till ett av kugghjulen inom dessa med sitt kompromisslösa mangel.

Jag får erkänna att mina tidigare erfarenheter av ABORTED är bristfälliga, dock minns jag tydligt att de gjorde ett bestående intryck och att jag var duktigt imponerad när jag såg dem live, förband till BEHEMOTH på The Rock i Köpenhamn för några år sedan. ”Global Flatline” studiogiv nummer sju, inleder med Omega Mortis ett kort spökliknande intro bestående av röster som informerar om en annalkande epidemi. Hursomhelst är introt väldigt effektfullt och ger en ångestladdad stämning, lite samma känsla som genomsyrar filmen “The Road”. Efterföljande titelspåret är ren uppvisning i hur man snickrar ihop en låt i death-/grindtappning. MORBID ANGEL-influenserna är påtagliga, jag tänker främst på det långsamma släpande riffandet med typiska gitarrstämmor, ackompanjerat av dubbla baskaggar. Detta varvas med tvåtakt, blastbeats, riffande i världsklass samt growl av varierande art.

The Origin Of Disease fortsätter i samma tappning och imponerar nämnvärt, andra låtar som måste nämnas är Coronary Reconstruction med sitt egensinniga låtarrangemang samt Our Father, Who Art Of Feces, klockren titel och en refräng som sitter som en smäck. ”Global Flatline” ger ett genomarbetat intryck, då inte en enda av de tretton spåren ger en känsla av utfyllnad. ABORTED kompletteras av Eran Segal och Mike Wilson på gitarr, J.B Van Der Wal på bas samt Ken Bedene på trummor, som för övrigt har ett förflutet i det amerikanska bandet ABIGAIL WILLIAMS. Det finns verkligen ingenting att anmärka på när det kommer till själva trakterandet av instrumenten, framförandet är klanderfritt. Inte heller produktionen som är signerad Jacob Hansen finns det något att klaga på, distinkt men med en kvarvarande dynamik och djup i ljudbilden.

Det är få band inom Death-/grindgenren som imponerar på mig, och då menar jag inte själva musicerandet i sig utan låtskrivandet. Framförallt för att det verkar vara ett ändamål i sig att stapla det ena tekniska riffet efter det andra, snarare än att fokusera på att skriva minnesvärda låtar. Men även att väva in melodier i manglandet för att ge ytterligare dimensioner till musikskapandet. Det finns naturligtvis undantag och jag tänker bland annat på NECROPHAGIST samt THE FACELESS. ABORTED tillhör givetvis denna kategori, vilket de visar prov gång på gång under ”Global Flatline”. Detta året inleder starkt och då det är ett antal favoritband som väntas släppa nya plattor under årets gång, blir det nog inget lätt uppgift denna gången heller att sammanställa en årsbästalista.

/ Henrik Nygren

 

I Am Hunger – Odium

i_am_hunger_-_odium-2011ARTIST: I Am Hunger
TITEL: Namn
RELEASE: År
BOLAG: Snapping Fingers

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Visst finns det likheter här med band som BRING ME THE HORIZON och AUGUST BURNS RED, t.ex. i titellåten Odium, och ilsken RAISED FIST-hardcore, som i A Limitation of Infinity. Med likheter men inte sammanfall med någonting annat, är I AM HUNGER sig själva i hög grad och med debuten “Odium” ger de sig in i musikleken med största självförtroende. Och med all rätt. Detta är bättre än månget etablerat band i genren.

Den från Trollhättan kommande gruppen bildades för två år sedan och har i debuten ett eget och genuint uttryck. Sången (Fredrik Forsberg) är både kraftfull och mjuk. Snygg produktion och låtmaterial med bredd gör det hela till en stark platta. Att sedan “Odium” har årets kanske häftigaste och definitivt mest intresseväckande omslag skadar ju inte helhetsintrycket. I AM HUNGER är ännu ett intressant band att följa framöver.

Live: Kvelertak

ARTIST: Kvelertak
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 13 december, 2011

KVELERTAK har haft en häpnadsväckande utvecklingskurva – 21 juni släpptes bandets debut och sedan dess har bandet turnérat i stort sett konstant. Det märktes tydligt när bandet igår avslutade turnén efter lite mer än 300 spelningar. KVELERTAK har blivit ett oerhört väl sammansvetsat kollektiv som verkligen är medvetet om vad de vill uträtta på en scen. Och trots att intensiteten är uppskruvad till max har de en förbryllande förmåga att hålla ihop låtarna på rätt sida av kaoset som hotar att ta över i snart sagt vartenda stycke bandet spelar.

Bandet öppnar också groteskt starkt – Sjøhyenar (Havets Herrer) och Fossegrim sätter standarden direkt. Väldigt märkbart är att publiken verkligen inte är stillasittande, utan nu plockas hardcoretakterna fram på allvar och det hoppas och moshas i det närmaste direkt. Detta är för övrigt påtagligt under konserten – KVELERTAK är verkligen ett utpräglat HC-band i sitt uppträdande på scen. Visserligen har bandet en del inslag av metal i sin musik, men det blir ändå tydligt var hemvisten är.

Och det blir också lite grand av bandets akilleshäl – för alldeles oavsett hur mycket jag än gillar sväng, tyngd och breakdowns så blir det efter ett tag aningens för mycket av det goda.

Men till största delen är det ett rent nöje att beskåda stavangergutterne – helt enkelt för att de verkligen trivs med vad de gör – och de agerar med den största hängivenheten jag sett på bra länge. Samtliga medlemmar röjer på en fullständigt galet vis, och det dröjer inte speciellt innan svetten stänker ner publiken. Sångaren Erlend Hjelvik är ett kapitel i sig då han har tagit sitt eget röj ett snäpp över de andras – jag blir rent taget över hur han orkar pumpa på med den frenesin som uppvisas denna kväll. Höjdpunkten är personligen när bandet drar igång Offernatt som följs av Ulvetid. Röjet blir så massivt att jag tappar andan.

KVELERTAK levererar en konsert värdig ett headlinerband. För där är bandet nu. Hårt slit tar dig dock bara så långt, och jag känner i ärlighetens namn att skiva nummer två kommer bli mer avgörande än i många andra fall. Att det kommer bli röj kan vi dock sluta oss till redan nu – för live är det oerhört kul att beskåda bandet. Det visade KVELERTAK i går med eftertryck.

Setlista:
Sjöhyenar
Fossegrim
Blodtörst
Sultans Of Satan
Nekroskop
Spring
Offernatt
Ulvetid
Liktorn
Trepan
Ordsmedar Av Rang
Mjöd
Utrydd Dei Svake

Worship the Riff!