Alla inlägg av Amelie Schenström

Avatar – Black Waltz

Avatar-Black-WaltzARTIST: Avatar
TITEL: Black Waltz
RELEASE: 2012
BOLAG: Gain Music

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Nytänt AVATAR bjuder upp till svartskimrande cabaret-vals

I höstas kom trespårs-EP:n “Black Waltz” där AVATAR släppt in drag av dark cabaret i sin gängse melodiska dödsmetall, och jag kärade genast ner mig i konceptet. Nu har fullängdsalbumet med samma titel landat i skivbackar och nätbutiker, och frågan är då om 11-spårsalbumet mäktar att följa upp det mörka skimmer som spreds med EP:n.

AVATAR är ett band jag följt till och från sedan deras första fullängdare “Thoughts of No Tomorrow” från 2006, och sedan första gången jag såg dem, som förband åt IN FLAMES under de senares klubbturné 2007. Sedan dess har bandet släppt ytterligare två album, “Schlacht” 2007 och det självbetitlade “Avatar” 2009. Inget av dessa kunde riktigt matcha och följa upp den lovande debuten, men med den ovan nämnda EP:n aviserades några verkligt spännande förändringar i bandets musikaliska inriktning.

Albumet “Black Waltz” inleds med en snygg om än relativt traditionell AVATAR-låt, Let Us Die, och därefter kommer första riktiga rysaren; Torn Apart som var det inledande spåret på höstens EP. Efter det följer en något mindre uppseendeväckande låt, Ready for the Ride, innan skivans starka mittenparti inleds med In Napalm och fortsätter med titelspåret Black Waltz, därefter Blod – där bandet överraskar positivt med sång på svenska – Let It Burn och favoriten One Touch. Sången i Blod får mig att tänka på Jörgen Sandström och hans TORTURE DIVISION. Över huvudtaget sträcker sig sången över register som Johannes Eckerström tidigare inte visat upp sig i.

Cabaretstilen i t.ex. titelspåret och det melodiska stråket genom plattan matchas av det naknare metalsoundet i låtar som Blod, Let Us Die och Paint Me Red. Det är våldsamt och sorgesamt, vilt och vemodigt och varje låt bär upp en bit av den magnifika helhet som albumet till sist utgör. Skivan klockar in på nästan en timme och det finns mycket fler spännande detaljer att ta del av än jag har utrymme att berätta om här. Detta är AVATARs klart främsta album hittills i karriären och det är fantastiskt härligt med ett band som inte räds att bryta sig ny mark utan låter utvecklingen gå i oväntade banor.

Ännu har jag dock inte bestämt mig för om det faktiskt är helt igenom acceptabelt att avsluta ett metalalbum med en niominuters kaosartad komposition innehållande munspel, growl, smaskande och smackande, en – ja, vad är det egentligen – steelguitar?, samt än fler oväntade musik- och ljudeffekter. Acceptabelt eller inte så är det hela ganska förtjusande!

Videon till titelspåret Black Waltz är också riktigt elegant och samtidigt överraskande – lite skrämmande och äckligt – och mycket proffsig. Konceptet i projektet “Black Waltz” är spännande hela vägen och jag får villigt erkänna att jag inte riktigt trodde bandet AVATAR hade detta i sig. Betyget på albumet, ska ses snarast som i underkant, en stark åtta [edit] måste till slut bli nio av tio, och detta är ett album som helt säkert kommer låta tala om sig.

Bästa spår: Black Waltz, In Napalm, Blod, One Touch, Paint Me Red – äh, det är ingen idé, listan tar aldrig slut…

I Am Hunger – Odium

i_am_hunger_-_odium-2011ARTIST: I Am Hunger
TITEL: Namn
RELEASE: År
BOLAG: Snapping Fingers

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Visst finns det likheter här med band som BRING ME THE HORIZON och AUGUST BURNS RED, t.ex. i titellåten Odium, och ilsken RAISED FIST-hardcore, som i A Limitation of Infinity. Med likheter men inte sammanfall med någonting annat, är I AM HUNGER sig själva i hög grad och med debuten “Odium” ger de sig in i musikleken med största självförtroende. Och med all rätt. Detta är bättre än månget etablerat band i genren.

Den från Trollhättan kommande gruppen bildades för två år sedan och har i debuten ett eget och genuint uttryck. Sången (Fredrik Forsberg) är både kraftfull och mjuk. Snygg produktion och låtmaterial med bredd gör det hela till en stark platta. Att sedan “Odium” har årets kanske häftigaste och definitivt mest intresseväckande omslag skadar ju inte helhetsintrycket. I AM HUNGER är ännu ett intressant band att följa framöver.

Intervju: Krister Linder från Enter the Hunt

ENTER THE HUNT dök upp som en sällsynt och rar fågel i den svenska hårdrocksvärlden för sex-sju år sedan. Medlemmarna har bakgrund i punk- och metalband som KRIXHJÄLTERS, CANDLEMASS och GONE och kompletteras av sångaren Krister Linder, en stämma med kvaliteter av ett slag långt från gänse hårdrocksvokalisters. Efter ett antal rosade liveframträdanden kom också debuten på skiva, först med EP:n “Become the Prey” sommaren 2006, vilken snart följdes upp av fullängdsalbumet “For Life. ‘Till Death. To Hell. With Love”, en skiva som jag utsett till de senaste fem årens bästa album, i WeRocks Bästa musik 2006-2011. Bandet spelade på klubbar och festivaler och vi var många som kom att hylla och älska ENTER THE HUNT. Efter 2007 blev det dock ganska tyst om bandet emellanåt, även om ETH fortsatte skapa musik, och en singel släpptes 2009.

 I nästa vecka kommer så ett varmt efterlängtat framträdande av ENTER THE HUNT på Göta Källare, närmare bestämt onsdag 14 december, och då som support för det 20-årsfirande KATATONIA. WeRock fick chansen att något stilla sin nyfikenhet om vad som sker i och kring bandet för närvarande och i samband med spelningen.
– Det känns vackert som fan. Vi är främst där för att bereda väg för vännerna i KATATONIA, och har personligen inget att bevisa. Vi är fans till bandet sedan länge och ser fram emot att stå både på scen och i publiken, säger bandet.

Krister Linder, som bidrar med sång på KATATONIAs senaste platta “Night Is the New Day”, kommer även medverka som gästsångare på scen under huvudbandets set. Som fan till ENTER THE HUNT undrar man då försiktigt om denna spelning är en engångsföreteelse eller om det kan ses som början på ett mer aktiv period för bandet igen. Svaret är något kryptiskt.
– Klart det är en engångsföreteelse. Som allt annat i livet. Just det här giget kommer aldrig tillbaks. Men ja, vi hoppas helt klart på fler engångsföreteelser som ETH. Hur det blir med den saken har vi dock ingen aning om, så njut som om det vore sista chansen. Alltid.

För ett par år sedan talades om ett projekt/album med namnet “Empires Fall” och singeln Fighters släpptes 2009. En “återförening” på scen öppnar också för hopp om att det kommer en platta inom överskådlig framtid.
– Vi har långt mer material än vi behöver för ett nytt album. Det har spelats in i omgångar och haft långa pauser om vartannat. Bandet har aldrig varit splittrat men stått still emellanåt då medlemmar har jobbat med annat, skadat sig, flyttat över Atlanten, nojat inför 2012 och all möjlig oväntad och förunderlig skit. K [Krister Linder] fick ett treårsvisum i USA och har redan varit där i två år, men funderar på att förlänga. Så länge han håller sig undan arresten blir han nog kvar i Staterna ett tag till. Men det har även sina fördelar för bandet.
– Vi jobbar. Men världen förändras snabbt. “Empires Fall”, helt klart. Det riffas stenhårt i studion och skrivs texter inför kravallpolis medan regimer störtas, ledare byts ut, pengar rasar i värde, enorma företag går i graven, folket rör på sig och monstret vaknar. Men om det är födslovåndor eller dödsryckningar är svårt att se. Kanske både och. Men vi jobbar.

ENTER THE HUNT på Hultsfredsfestivalen 2007 (eget foto)

Senast jag såg ENTER THE HUNT, på Hultsfredsfestivalen 2007, hette basisten Ulf ”Rockis” Ivarsson och det har under åren varit några olika namn bakom den sysslan.
– Spinal the Hunt. Rockis var helt klart drömbasisten, men blev stundtals så översållad med andra jobb att vi tillsammans beslöt kika på alternativ. Till en början var det svårt att tänka sig att jobba med någon annan men nu hanteras yxan äntligen med bravur av en figur vid namn Gustaf Hielm. Och vi tar ett ögonblick i taget. Snubben kan sitta bakbunden på ett UFO till Plejaderna i morgon, med tanke på det här bandets vanliga otur med basister.

Gustaf Hielm har tidigare även spelat med bland annat MESHUGGAH, PAIN OF SALVATION, CHARTA 77 och DARK FUNERAL. Jag undrar då om det är fler medlemsbyten eller andra förändringar att vänta sig.
– Förutom det gamla vanliga att inget är sig likt två sekunder i rad? Nej.

Så, inga definitiva besked om nytt album eller över huvud taget vad som händer efter onsdagens spelning på Göta Källare, men det känns trots allt väldigt hoppfullt för alla oss som hoppas höra mycket mer av bandets unika variant av hårdrock. Så vi önskar varmt lycka till och på snart återhörande med ENTER THE HUNT!

Text och bild: BiblioteKarin