Alla inlägg av Amelie Schenström

Deathember – A Thousand Flatlines

deathember2011ARTIST: Deathember
TITEL: A Thousand Flatlines
RELEASE: 2011
BOLAG: Violent Groove

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Mitt leende blir allt bredare och jag känner hur ögonen lyser när jag hör de vokala insatserna på “A Thousand Flatlines”, debut-EP:n av det Huddingebördiga DEATHEMBER. Hyenehysteriskt skratt, gläfsande skall, djupaste dödsgrowl, skrik och ja, faktiskt en liten del “normalsång” också däremellan. Och allt så väl sammanhållet i en skapelse som är ren glädje att ta del av.

Detta är en högst välproducerad platta som gör ett mycket starkt intryck som debut betraktat. DEATHEMBER uppmärksammades i höstas när första singeln, The Linear Act, släpptes och då inte minst för att den forne SIKTH-sångaren Mikee Goodman gästar på det spåret. När nu hela EP:n föreligger står det dock klart, med den jämnt höga nivån låtarna håller, att DEATHEMBER och dess sångare är fullt kapabla att helt stå på egna musikaliska ben. De instrumentala insatserna är också rakt igenom mycket väl godkända och de sex spåren har en variation som gör att jag gärna sätter spelaren på repeat och startar om plattan så snart sista låten, This Treacherous Mind, tonat ut.

EP kallar banden sitt förstlingsverk (ja, demo har iofs släppts tidigare) men med sina sex låtar och i stort sett 30 minuter högkvalitativ musik bör detta snarast ses som en fullvärdig debut. Och som sådan är DEATHEMBERs “A Thousen Flatlines” en het kandidat till utnämningen som 2011 års bästa svenska debut.

Intervju: Nephente från Netherbird

Det är full aktivitet i NETHERBIRD-lägret. Förra året släpptes bandets andra fullängdare, “Monument Black Colossal”, och nu ett år senare kommer EP:n “Shadows and Snow”. NETHERBIRD syns också alltmer ute på våra rockklubbar och konsertlokaler. WeRock fick ett snack med Nephente, bandets sångare och ena grundare, om inspiration kontra stöld, fysisk skiva kontra nedladdning, medlemsbyten och bandets framtid. Dessutom tips om 2011 års bästa album.

nephente2011“Jag blir stolt över att du har svårt att sätta fingret på vår exakta identitet”
– NETHERBIRD är ett band som jag bildade tillsammans med Grim (gitarr) och Bizmark (gitarr och keyboard) i oktober 2004, säger sångaren Nephente. Faktum är att vi tog beslutet att skapa musik tillsammans när vi gick på DISSECTIONs återkomst-gig i Stockholm. Så här i efterhand känns det väldigt passande eftersom vi från början hade för avsikt att spela black/death metal med rötter i den musik vi växt upp med och som inspirerat oss, och det handlar då om band som började spela under tidigt 90-tal. Ett av dessa är givetvis DISSECTION, men jag vill gärna nämna UNANIMATED och VINTERLAND som två viktiga influenser också.

-När vi bildade NETHERBIRD valde vi att inte ha en fast sättning utan istället ville vi fokusera på vårt musikskapande, och saker som replokal och andra praktiska delar kom faktiskt först flera år efter våra första inspelningar. Vi skrev låtar utan någon begränsning till “vem klarar att spela detta på trummor?”, utan vi bad någon som vi kände var lämplig att haka på när det var dags för studion och med tiden blev det rätt många gäster som vi spelade in med. Men vi har aldrig sett på bandet som ett “projekt”, det var ämnat att bli ett band med full sättning på sikt men vi lät det ta tid och slapp därför mycket av den replokalsångest som t ex drabbat mig i tidigare band. Mer fokus på konsten, mindre på att bråka om logotyper och annat världsligt, skrattar Nephente.

I NETHERBIRDs musik finns drag av bland annat både black, gothic och symfonisk metal, och den kan vara ganska svår att genrebestämma. Detta ses av sångaren som något enbart positivt.
– Jag blir stolt över att du har svårt att sätta fingret på vår exakta identitet. Vi har från dag ett skapat och spelat in det som vi känner passar oss just då. Det enda som varit givet är det mörker och den innerlighet som jag anser hör till bra musik. Men som jag sa tidigare, våra rötter ligger djupt i tidigt 90-tal och den skandinaviska death och black metal-scenen, så rent ljudmässigt finns nog alla våra influenser där, textmässigt är det kanske mer gotiskt eller rent av existentiella teman som dominerar. Vi kommer också fortsättningsvis att försöka utveckla vårt uttryck men rötterna är konstanta och vi anser fortfarande att de bästa produktionerna spelades in av Dan Swanö i Unisound under 1990-talet.

Svenskt 90-talssound är således en given inspirationskälla för NETHERBIRD. Annars är Nephente inte främmande för att stjäla idéer från olika håll…
– Jag har skrivit extrem metallmusik sedan 1990 så jag har faktiskt väldigt svårt att säga vad som egentligen är min inspirationskälla. Ibland vill man ju säga att man blir inspirerad av “allt man ser och känner” men det känns som en rätt tom klyscha. Saken är den att jag är och lever för den musik jag skapar och har alltid den som ett raster när jag går på konserter, ser på konst eller när jag läser, så det blir liksom en process där jag alltid funderar på hur det som inspirerar eller berör mig ska kunna bli en del i mitt eget skapande. Troligen är jag alltså den största tjuv du kan finna, eller den ärligaste konstnären, men mitt skapande är till stor del ett återskapande, eller att finna nya kombinationer, av annan konst. Dock är det sällan musik som inspirerar mig utan snarare bildkonst eller annan scenkonst.
– Jag lyssnar mycket på musik givetvis men är då mer “avkopplad” och tänker inte så mycket, för den uppfyller mig helt. Det är Bizmark som skriver i princip all musik och jag alla texter för NETHERBIRD, sen arrangerar hela bandet låtarna till den helhet som vi spelar in. Vi är väldigt olika som personer och har olika musikaliska förebilder så det finns ett rikt spektrum av influenser att ta av. Vi skriver ungefär två plattor om året men allt spelas inte in, i alla fall inte ännu, men vi har gott om material inför framtiden.

Bandet har funnits sedan 2004 men först nyligen började NETHERBIRD även ge konserter. Ett nödvändigt medlemsbyte gjorde detta möjligt.
– Det var först 2010 som vi kände att vi hade tillräckligt med material som fungerade live och kände att tiden var mogen för live-framträdande. Förändringen som gjorde detta möjligt var att Erik Röjås tog över bakom trummorna efter Adrian Erlandsson [ex-AT THE GATES och THE HAUNTED, numera i PARADISE LOST]. Eftersom Adrian bor i England blev det för kostsamt att ta gig, så det var nödvändigt för oss att gå skilda vägar och nu har vi hela bandet i Sverige vilket gör det möjligt att genomföra spelningarna.
– Totalt har nära 20 personer funnits med på de olika inspelningar vi gjort under åren, inte minst tre olika trumslagare. Dock är Erik Röjås den första fasta trumslagaren i bandet som vi spelat live med och det fungerar lysande. Han är en enorm talang och hans dedikation till musiken och bandet gör honom till en självskriven medlem. Så nu har vi en fast sättning och den kommer inte ändras i första taget om jag får som jag vill! Kemin i bandet är otrolig och det gör att vi nu växer som en enhet vilket kommer märkas på kommande inspelningar. “Shadows and Snow”-EP:n är första steget på den resa som vi som helt band kommer göra under kommande år och jag tycker den spöar allt vi gjort tidigare.

“Våra nedladdningsbara album är aldrig slutsålda”
“Shadows and Snow” släpptes för fri nedladdning och samtidigt till försäljning i fysiskt format. Det här är ett medvetet sätt att sprida sin musik som NETHERBIRD tänker fortsätta med.
– Ja, vi har valt denna väg eftersom alla som vill ändå kan ladda hem all musik. Men de som vill höra oss kan ladda hem det från oss själva. Tiderna har förändrats och vi ser inte det som ett problem. Den som vill kan nu höra vår musik oavsett var de bor, vår nedladdningsbara musik är aldrig slutsålda. De som sen gillar det är välkomna att köpa en tröja eller en platta och på så sätt har vi råd att fortsätta spela in och släppa mer musik. Vårt yttersta syfte med NETHERBIRD är att skapa musik, få folk att lyssna och förhoppningsvis få dem att känna något. Med hjälp av gratis nedladdning når vi otroligt många fler än vi skulle gjort med enbart skivor. Fan, den som är 15 idag har ju inte ens en CD-spelare så jag förstår att de skiter i det old school-formatet. Själv älskar jag skivor och samlar på hög, men jag har inga illusioner om att det ska vara något som kommande generationer gör. Så länge de lyssnar och gillar det så får det bli på vilket format som helst, resten är bara en teknisk fråga och därmed underställd konsten, ler Nephente.

netherbird11Hösten och vintern ser ut att innebära bråda tider för NETHERBIRD med ytterligare nya skivsläpp och både spelningar i Sverige och turné utomlands. Men det ligger inte för bandet att vila på lagrarna.
netherbird-2011– Vi släpper först ytterligare två EP och dessa kommer sedan att samlas på en fullängdare med två nya spår. Allt kommer finnas för gratis nedladdning också. Så fullängdaren släpps nog i skiftet vinter/vår 2012 om allt går enligt plan. Sen blir det nog minst en ny EP under nästa år också, vi ligger inte på latsidan!
– Vi har spelat i Sverige under hösten, ett gig i Uppsala, ett på en kryssning till Riga (Rock Bitch Boat) och härnäst är det Göteborg. Därefter blir det nog rätt lugnt på Sverigefronten en tid. I februari 2012 åker vi på en turné som kommer täcka in Tjeckien, Slovakien, Ungern och Rumänien. Totalt tror jag det är elva gig på lika många dagar. överlever vi det så ska vi bums börja planera nästa turné. Vi har också lite diskussioner inför gig i England och Ryssland så det börjar öka på. Vi hoppas också kunna få spela på lite festivaler under nästa sommar men det är svårt när man ligger på ett litet skivbolag. Den som lever får se, vi kommer hålla på länge och har ingen panik.

Snart är det dags att summera det musikaliska året 2011 och Nephente har svaret klart om årets bästa album.
– Jag tycker DEMONICALs “Death Infernal” är årets platta, hårt, rått och rätt! Så jag är så tuff att jag inte garderar mig utan kör på den som årets tips!

WeRock tar till sig detta tips och konstaterar att vi ännu inte recenserat den plattan. Vi önskar bandet all lycka till i framtiden, och helt säkert kommer mer av och om NETHERBIRD finnas för läsning på WeRock under kommande år. Som Nephenthe avslutningsvis hälsar:

– Kör hårt så lär vi höras mer framöver!

Iskald – The Sun I Carried Alone

iskald2011ARTIST: Iskald
TITEL: The Sun I Carried Alone
RELEASE: 2011
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Norska tvåmannakombon ISKALD blev snabbt uppmärksammade för debutalbumet “Shades of Misery” år 2007. En debut med rötterna stadigt i den norska black metal-myllan. Redan året därpå släpptes den fullmogna skivan “Revelations of Reckoning Day” som jämfört med debuten hade lämnat en del av det “skitiga” soundet bakom sig, blivit mer melodisk och mer sofistikerad och där jag i min recension här på WeRock  hörde släktskap med både DIMMU BORGIR och ROTTING CHRIST.

“The Sun I Carried Alone”s knastrande inledning övergår snart i fullspeedade Under A Black Moon och drygt 50 minuter och 9 spår senare är det dags att vakna upp ur transen och hämta andan. Liksom på tidigare album framförs merparten av sångerna på “The Sun I Carried Alone” på engelska medan ett par spår, Natt Utover Havet och I Lys av Mørket, sjungs på det egna modersmålet. Texternas teman går tillbaka på verkliga historiska händelser och sångaren och gitarristen Simon Larsen har mycket att berätta, låtarna är brädfyllda med sång i hans förtjänstfullt konsekventa black metal-skrikiga stil. Trummorna sköts lika förtjänstfullt av Aage Krekling.

Om “Revelations of Reckoning Day” ansåg jag mig förstå att det var “en platta som visar ett band på väg bort från sina rötter”. När nu bandets tredje giv är för handen undrar man förstås om utvecklingen bort från de musikaliska fadersbanden har fortsatt. Men svaret är att nej, faktiskt inte, snarare tvärtom. Albumet “The Sun I Carried Alone” är råare, mer grovt och mindre melodiskt än sin föregångare. Bättre eller sämre vill jag inte säga, då det är två sidor av samma goda sak; genuin norsk black/extreme metal. Gillar man sådan bör även denna nygamla sida av ISKALD kunna falla väl på läppen.

/BiblioteKarin