Alla inlägg av Amelie Schenström

Skivor

Dillinger Escape Plan- Option Paralysis

Lämna en kommentar

dep2010ARTIST: Dillinger Escape Plan
TITEL: Option Paralysis
RELEASE: 2010
BOLAG: Season of mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det startar i kaos och landar i kaos och däremellan är det – kaos, kaos och lite lite ordning.

DILLINGER ESCAPE PLANs fjärde studioalbum, “Option Paralysis”, är besvärlig lyssning, ingenting för trötta öron som vill njuta skön avkoppling. Nej, aktivt lyssnande krävs mer eller mindre konstant för att kunna ta till sig denna kaotiska komposition. Så belönas man också rikligt. Om du inte hört bandet tidigare, öppna sinnena och bered dig på en givande musikalisk vansinnesresa. Varje spår på “Option Paralysis” bär på nya överraskningar och utmaningar, men albumet innebär ändå ingen direkt överraskning för trogna DEP-lyssnare.

Vid intensiv lyssning är det risk att ens eget hjärta börjar slå i otakt emellanåt, men mjukt pianostödda Widower kommer som en överraskande vilopunkt mitt i galenskapen. Annars är Room Full of Eyes och Good Neighbor de två kanske mest intensivt ösiga och även de bästa spåren.

/BiblioteKarin

Skivor

Engel – Threnody

Lämna en kommentar

engel2010ARTIST: Engel
TITEL: Threnody
RELEASE: 2010
BOLAG: Season of Mist

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det här är en glädjeplatta! Detta trots sju sorger och åtta bedrövelser (skivbolagskonkurs mm) innan ENGEL äntligen fick se sitt andra album utgivet också i Europa, efter att “Threnody” släppts i Japan redan i början av året. Och även om jag helst hade sluppit väntan är det mödan värt. Göteborgsbandet ENGEL spelar metal med djupt melodiska inslag och smittande energi. Det är musik lätt att ta till sig utan att det på något sätt kännas banalt.

Redan när jag pratade med Niclas Engelin, gitarrist och låtskrivare i bandet, i samband med debutalbumet “Absolute Design” 2007, uttalade han i intervjun att trots att grunden i musiken är metal, med stråk av industri, förekommer också “inslag av pop”, en lättfångade refräng osv. “Det ska vara musik som många kan lyssna på.” Om detta var helt sant gällande debuten, är det en ännu mer träffande beskrivning av uppföljaren “Threnody”.

Plattan är bräddfylld med sköna spår men förstasingeln Sense the Fire, som släpptes med video redan för mer än ett år sedan, är ändå suveränen i samlingen. Vokalisten Magnus Klavborn sjunger i ett brett register av growl, skrik och, till ganska stora delar, rensång. Texterna har både djup och finstämdhet, det kan handla om förlusten av en närstående eller relationer till vänner och fans.

Tre år tog det alltså mellan debuten och tvåan. Under tiden har ENGEL först bytt basist och nu senast trummis. Jag gissar ett bandmotorn och låtskrivaren Niclas Engelin, och de övriga, inte kommer låta det gå tre år till innan nästa album. Tvärtom tror och hoppas jag att vi ganska snart får höra mer nytt från ENGEL igen. Med ytterligare mer av till lika delar lustfylld, hjärtevärmande och tung musik.

/BiblioteKarin

Skivor

Black Bay – Feeding It…

Lämna en kommentar

BlackBay2010ARTIST: Black Bay
TITEL: Feeding It…
RELEASE: 2010
BOLAG:

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Amelie

Sundsvallsbandet BLACK BAY har släppt en 4-spårsdemo kallad ”Feeding it…” Ett antal lyssningar lämnar mig med en ganska tom känsla, och upplevelsen av att det här har jag hört förr. Flera gånger faktiskt. Kanske t o m för många gånger…

Musikerna i BLACK BAY kan sin sak och gör en habil insats. Men det finns ingenting som lyfter, inget som ger plattan karaktär. Inte heller vokalisten lyckas få det att tända till i låtmaterialet. Sången ljuder ganska platt och tråkig. Det finns en ansats till något spännande här och där, t.ex. i inledningen till andra låten, titelspåret Feeding It men det faller snart åter ihop till samma lite menlösa ”skvalrock”. De enskilda musikernas insatser är alltså klart godkända, men originaliteten närmar sig noll.

Jag skulle så gärna vilja säga att BLACK BAY har en potential, att de kan utvecklas till något riktigt bra. Om det inte vore för det faktum att de hållit på sedan 2004 och detta redan är bandets femte demo, och jag tror därmed tyvärr att ”this is it”. Alltså, helt okey bruksrock men inget att springa benen av sig för, eller lägga sina surt förvärvade på.