Alla inlägg av Fredrik Sandberg

Skelethal – Unveiling The Threshold

ARTIST: Skelethal
TITEL: Unveiling The Threshold
RELEASE: 2020-11-20
BOLAG: Hells Headbangers

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Hej och välkomna till Sverige 1992! Eller ja, nu är förvisso SKELETHAL fransoser, och deras andra platta “Unveiling The Threshold” släpps nu i november 2020. Men det krävs inte alltför lång lyssning på verket ifråga för att slå fast bortom allt rimligt tvivel att fransmännen har lyssnat sin beskärda del – och lite till – på svensk 90-talsdöds. Att akter som ENTOMBED och DISMEMBER har varsitt altare i SKELETHALs replokal är ingen vågad vadslagning.

Hur väl förvaltar Lille-sönerna arvet efter dessa dödsmetallens anfäder, då? Jo, tack, med den äran, faktiskt. Det som serveras är en köttig och mustig gryta med klassisk traktor-dist, guttural growl och driven tvåtakt som basingredienser, och en liten nypa högre tempo som toppning på kryddningen. Den organiska ljudbilden har säkrats genom att bandet själva har spelat in materialet i sin replokal i Tourcoing i utkanten av Lille, innan man sedan har lämnat över inspelningarna till Greg Wilkinson och Earhammer Studios för mixning.

Nyskapande är det inte. Det är å andra sidan inte en BLT sandwich heller, men inte desto mindre äter man den med behållning. En fin balans mellan tempo och driv å ena sidan och härligt svulstig köttighet å den andra, gör att “Unveiling The Threshold” faktiskt aldrig blir enahanda eller tråkig. Detta även om man känner ett visst mått av déjà vu – för visst har man hört detta förut, eller…?

Således landar jag i följande: Vill du upptäcka något nyskapande och oväntat är detta inte plattan för dig. Alls, faktiskt. Men vill du bara få mosha loss till lite gammeldags, hederlig old school-döds av god kvalité, ja, då erbjuder SKELETHAL definitivt en skeletthand så god som någon att hålla i medan du låter dig ledas längst vänsterhandens väg.

 

Second Sun – Kampen Går Vidare

ARTIST: Second Sun
TITEL: Kampen Går Vidare
RELEASE: 2020-11-06
BOLAG: Gaphals

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

SECOND SUN är en egensinnig best, med de musikaliska rötterna i luftigt 70-tal med med diskreta inslag av ockult 60-tal och tidig 80-talshårdrock. Sången på svenska ger dock en aningen proggig känsla, lite som ett kärleksbarn mellan HORISONT och tidiga Pugh Rogefeldt, kanske? Apropå influenser, förresten, så kanske en något mer otippad sådan kan höras om man lyssnar på refrängerna i stockholmarnas Slå Tillbaks och BLACK SABBATHs TV Crimes från “Dehumanizer”-plattan? Likheten är – om än säkerligen oavsiktlig – slående…

Nå, i övrigt är de två akterna inte direkt tvillingar, mer än möjligen avseende det visuella intrycket av kalufser och mustascher. SECOND SUN har ett mycket luftigare sound, där en energisk livsglädje på ett fint sätt samsas med en nedtonad och aningen vemodig ilska. Den musikaliska spännvidden är god, bluesigt riffande samsas med finstämda, akustiska partier och duellerande gitarrslingor, och sånginsatsen signerad bandets frontfigur Jakob Ljungberg har tillräckligt mycket nervig desperation för att ge det luftiga anslaget ett trivsamt driv.

Den svaghet som möjligen kan skönjas är att i princip alla låtar är bra, men få tar steget upp till nästa nivå. Den där omedelbara hitlåten, spåret med hooks som verkligen vägrar släppa taget, finns kanske inte riktigt där. Den avslutande duon Om Alla Bara Var Mer Som Jag och Gör Alltid Ditt Bästa För De Du Älskar är dock rätt starka kort, tillsammans med tidigare nämnda Slå Tillbaks, det lite mörkare titelspåret samt för tidsandan 2020 träffsäkra Hatar Det Ändå. (Läs texten i videon här nedan, så förstår du vad jag menar. Jo, läs, jag skrev rätt. Videon är för övrigt en riktig charmig övning i att hålla budgeten nere.)

Jag kommer således på mig själv med att, allt sammantaget, gilla SECOND SUN. De har hittat ett ganska eget sound och känns charmigt genuina. “Kampen Går Vidare” är ingen livsomskakande ny bekantskap, men för fans av retro-soundet (och särskilt kanske då det som på den svenska scenen har HORISONT som främsta fanbärare) känns det som en tämligen given platta att spana in.

 

 

Sunken – Livslede

ARTIST: Sunken
TITEL: Livslede
RELEASE: 2020-09-18
BOLAG: Vendetta Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Danska SUNKEN beskriver musiken på denna sin andra platta (efter debuten “Departure” 2017) som “en känslosam resa genom ångest, självhat och hopplöshet”. Fullt så munter och färgglad tillställning vet jag dock inte riktigt om det egentligen handlar om, det går lite mer i svärtad moll än så…

Skämt åsido, då lättsamhet ändå inte riktigt är danskarnas forte, det är alltså en rätt mörk och sval historia vi bjuds på. För den som gärna dribblar med genre-benämningar gissar jag att post-black metal kanske hade fungerat, det är bitvis rått och skitigt med desperat skriksång över smattrande blastbeats och tremolo-plockade mollslingor på gitarrerna, bitvis mer eteriskt och luftigt än så, men alltid sorgset, krispigt kallt och uppenbart tungsint. Ett intro, fyra fullvärdiga låtar, varav ingen under åtta och en halv minut.

Bitvis är det faktiskt rätt mäktigt och hypnotiskt, om man tillåter sig att blunda och sväva iväg tillsammans med SUNKEN och deras melankoliska ångest. Episkt långa Ensomhed har en vacker andra halva, och efterföljande Foragt en fin balans mellan finstämd sorgsenhet och skavande ångest. Bitvis tenderar materialet dock att bli aningen anonymt. Delirium skvalpar mest omkring likt en planlöst drivande jolle på ett kallt och likgiltigt hav, och avslutande Dødslængsel rullar också på utan att göra alltför mycket väsen av sig.

Det är lite svårt att sätta fingret på exakt vad det är jag saknar, för det är som sagt inte alls helt utan skönhet eller känslosamhet, men jag misstänker att en bitvis ännu lite råare nerv, och kanske någon ytterligare tempoväxling, kunde ha gjort plattan gott. Som det nu är så utgör “Livslede” en ganska behaglig ljudkuliss till grubblande introspektion, men skapar kanske inte så mycket känslor som inte redan fanns där. Vilket, givet mängden musik det finns som konkurrerar om alls vår uppmärksamhet, gör att plattan riskerar att drunkna något i mängden.

Fans av till exempel FALLS OF RAUROS eller WOLVES IN THE THRONE ROOM bör dock nog låna denna platta sitt öra och bilda sig en egen uppfattning, där tror jag absolut att danskarnas alster kan falla i god, okristnad jord!