Alla inlägg av Robert Gustafsson

Hot or not? – Augusti 2020

Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.

Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?

LÅT: Death Comes In Reverse
ARTIST: Black Crown Initiate
VALD AV: Martin

Robert: Snyggt producerat, men det går på tomgång. Receptet är samma som BLACK CROWN INITIATE brukar ha och man fortsätter baka med smak av progressiv mörk metal som man strösslar med nypor av black och döds. Synd (och lite märkligt) att jag inte gillar den färdiga kakan bara…
Amelie: Inledningsvis vaggas jag till en ganska rofylld lyssning och Death Comes In Reverse visar sig inte heller ha så mycket mer att bita i än vad den i förstone utlovar. Trevligt tunggung men inte mer, tyvärr lite menlös rensång och jag kommer inte kasta mig över det nysläppta albumet på grund av denna låt.
Fredrik: Stämningsfullt, med snygg melankoli och bitvis härlig desperation i sången, och med riff som pendlar mellan lågmälda och argsinta.Ibland går låten ner lite för mycket i intensitet, vilket gör helhetsintrycket blandat, men summeringen stannar för mig mer på plus än på minus.

LÅT: The Shadowing
ARTIST: Orbit Culture
VALD AV: Fredrik

Amelie: Kul låt, ja det kanske är en lite underlig beskrivning men jag blir glad av det här. Har inte lyssnat till ORBIT CULTURE tidigare men nu blir det ett varv med nya albumet “Nija”. Och vem vet, kanske en titt bakåt i katalogen också.
Martin: Ja! ORBIT CULTURE går från klarhet till klarhet. Det här är svinbra – en massa olika inslag som jag tycker samsas väl kring utrymmet. Refrängen är väldigt episk, vilket jag alltid uppskattar.
Robert: Alltså… inledningen av den här låten får mig närapå att stänga av omedelbart. MINISTRY-industriellt mangel är bland det värsta jag vet, och det är precis vad ORBIT CULTURE öppnar med. Urk! Men det tar sig, och till slut finner jag mig ändå kapitulera för det storslagna och episka i refrängen. Det här är inte oävet, trots det fruktansvärda första intrycket!

LÅT: Illicit State
ARTIST: Ages
VALD AV: Amelie

Robert: AGES debut var vansinnigt bra, och efter första singeln från kommande  uppföljaren “Uncrown” fanns en gnagande oro över att bandet inte skulle klara av att leva upp till förväntningarna. Det var nämligen inte en topplåt – så det är skönt att andrasingeln Illicit State spolar bort de farhågorna. Det här är AGES när man visar sin kompetens. Hett hett hett!
Fredrik: Atmosfärisk men samtidigt hyggligt rå black metal. AGES levererar sin version av den här anrättningen med kompetens, men för mig blir det för mycket av mittenfåra av det hela. Jag hade behövt antingen större pendlingar mellan atmosfär eller råhet, eller ett sätt att lyckas få mer av bägge i mixen. Nu blir det nästan atmosfäriskt nog, och nästan rått nog…
Martin: Det är väldigt skönt med band som klarar av att leva upp till förväntningar. AGES verkar med Illicit State kasta än mer ved på glöden för att se till att elden, och mina förväntningar på den kommande plattan,  i allra högsta grad hålls levande. Svinbra!

LÅT: Decay
ARTIST: LIK
VALD AV: Robert

Fredrik: Old school-döds med traktordisten på gitarrerna och tvåtakten på trummorna evigt fastbränt i sitt DNA? Ja, till stor del. Och så långt är det bra, LIK är hyggligt svårslagna på sin hemmaplan, men också lite förutsägbart. Sen, efter dryga två minuter, slänger de in ett break med duellerande gitarrslingor som doftar 70-tal och IRON MAIDEN i lika delar, och plötsligt hittar låten en dimension och växel till. Hett!
Amelie: Det här är musik som kraschar in i bröstkorgen, öppnar upp och bara flödar vidare. Behöver inte dissekeras mer, kollegerna gör det så bra, så in och lyssna bara. Hetaste hett!
Martin: Kärlek från första sekund. Det är helt omöjligt att inte gilla det LIK gör i den här låten. Den tickar i prick alla rutor för vad som gör en bra death metal-låt bra. Blixtrande gitarrer, besinningslöst trummande, rätt produktion. Hetare än lava!

Vulcano – Eye In Hell

ARTIST: VULCANO
TITEL: “Eye In Hell”
RELEASE: 2020
BOLAG: Mighty Music

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ahhhh… Brasilien! Samba, fotboll, strand och stad. Regnskog, en maktgalen president som gör sitt bästa för att skövla densamma – och grogrund för svärtad thrash metal av ett alldeles ypperligt snitt. Band som SEPULTURA, SARCÓFAGO, MUTILATOR och föremålet för dagen VULCANO är förebilder på ett sätt som inspirerat band inte bara i hemlandet. På samma sätt som det finns en “Bay Area”-thrash och ett “tyskt” sound borde man kanske prata om ett Brasilianskt thrash-sound? Det är snabbt, rått och skitigt på ett sätt som ibland gränsar till primitivt och som kräver bra låtsnickeri för att det inte ska urarta i en enda hastighetstävling.

Elfte fullängdaren “Eye In Hell” klarar galant balansen av att leverera bra låtar samtidigt som VULCANO smetar in sig i blod och gegga medan de trampar på gasen. Spår som Evil Empire, Sinister Road, Dealer Of My Curses eller Bride Of Satan behöver inte mer än ett enda varv för att du ska vara med på noterna. Det är musik för moshpiten, för livescenen. Det är musik som inte tar några fångar.

Höj volymen. Rensa undan vardagsmöblerna så åker vi!

Winterfylleth – The Reckoning Dawn

ARTIST: WINTERFYLLETH
TITEL: The Reckoning Dawn
RELEASE: 2020
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Brittiska WINTERFYLLETH gör alltid skivor som är rejält matiga. Långa, med spår på upp mot tio minuter, och att sätta i sig hela skivan på stört är lite som att leka pytonorm: sväljer man bytet helt får man liksom räkna med att det tar ett tag att smälta allt. Den här gången har bandet dessutom gett sig fanken på att ge oss en skiva som drar black  metal-reglaget till max, så “The Reckoning Dawn” är närmare en timme smisk då ska assimilera. För egen del har det tagit sedan i maj när plattan släpptes, men bättre sen recension än aldrig, eh?

Svepande naturromantisk black metal kan vara underbar och närmast hypnotiserande. En låt som Yielding the March Law går inte att hålla från sig, och lyckas man dessutom med ett avbrytande riff så är vinstlotten dragen. Denna gång sker det i låten Absolved In Fire, där riffet som dyker upp 6:19 in i låten endast kan kallas genialt.

Totalt sett är årets giv fin, men når inte upp till de svindlande höjder som bandet träffade under åren 2010 (“The Mercian Sphere”) till 2014 (“The Divination Of Antiquity”). I sann anda med bandets mastodontleveranser finns heller ingen officiell video på enstaka spår att tillgå… du får hela plattan här!