Alla inlägg av Robert Gustafsson

Bloodletter – Funeral Hymns

ARTIST: BLOODLETTER
TITEL: “Funeral Hymns”
RELEASE: 2021
BOLAG: Petrichor/Hammerheart Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Old school thrash från Chicago – fast den är ny!

Det gillar man såklart, och herrar Peter Carparelli (sång, gitarr), Pat Armamentos (gitarr), Zach Sutton (trummor) och Adam payne (bas) visar på den här andra fullängdaren att de vet på pricken hur sån musik ska spelas. Det luktar ibland lite gamla dagars DEATH ANGEL eller IN FLAMES från fordom lika mycket som man liksom känner de salta stänken från hela Bay Area.

“Funeral Hymns” är knappa 32 minuter lång, och det är såväl skivans styrka som dess svaghet. Den korta speltiden innebä’r såklart att det inte finns tillstymmelse till dödkött, men samtidigt kan man känna att BLOODLETTER har mer att ge och berätta – kanske hade man vunnit än mer på att låta skivan veckla ut sig lite till? Från inledande Absolution Denied (lyssna för övrigt till just den låten om du vill höra IN FLAMES-referenserna tydligt!) till avslutande I Am The End serveras man finfin thrash metal med melodiska inslag och bra känsla för när det är läge att ösa på eller bromsa in lite för effekt.

Allra bäst är detta när man riffar loss i spåren The Grim, Burnt Beyond Recognition, Mark Of Justice (gitarrspelet i versen!!), Guilliotine och nämnda I Am The End, men egentligen är den stora sammanfattningen: man vill ha mer. Betyget lutar verkligen uppåt, och skulle undertecknad plocka fram årets thrashplattor sådär spontant såhär på våren så är detta en given kandidat.

Enforcer – Live By Fire II

ARTIST: ENFORCER
TITEL: “Live By Fire II”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Nuclear Blast Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Svenska ENFORCER är lite av en dark horse. De har kanske inte slagit sådär stort att de är ett household name hos gemene man, men gosse – de här grabbarna har låtmaterialet, kunskapen och erfarenheten för att ta det där magiskt svåra nästa steget. Nuclear Blast har fattat, och ska man gå efter publikresponsen i Mexico City så har även livepubliken fattat. “Live By Fire II” är inget annat än en uppvisning i hur man uppviglar en publik till frenesi med hjälp av perfekt heavy metal, allsång och spelglädje. För den som inte har en närmare relation med detta Arvikagäng så är det också en perfekt “in” till bandets musik.

Inte för att det behövs egentligen. Styrkan ligger ju i att man knappt behöver ha hört en låt som From Beyond men ändå kan sjunga med, ett faktum som utnyttjas maximalt av Olof Wikstrand och mannar. Det är på gränsen till skamlöst publikfrieri, men det fungerar så oerhört bra att man känner rysningar av välbehag dra efter ryggraden. Faktum är att starten på den här liveskivan är vansinnigt stark, inledande Die For The Devil, Searching For You och Undying Evil lägger upp ribban där på rekordhöjd. Man nästan knockas av just klarheten i sången, samt framförallt växelspelet mellan gitarrerna där Wikstrands kompgitarr står mot Jonathan Nordwalls ledning på ett väldigt fint sätt.

Sen defilerar man mot mål. Spår som Live For The Night, Zenith Of The Black Sun, Katana, Midnight Vice, Mesmerized By Fire eller One Thousand Years Of Darkness presenteras med finess och framförs med akuratess. Kort sagt: detta är en helt essentiell liveplatta från ett ENFORCER som förtjänar framgång och cred – därför bjuder vi på hela spelningen som video nedan. Enjoy!

Ronnie Atkins – One Shot

ARTIST: Ronnie Atkins
TITEL: “One Shot”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Frontiers Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Vi har inte halva betyg på WeRock, men om vi hade det så vore detta en given kandidat. I orginalitet och faktiskt låtkvalitet ligger nämligen “One Shot” på en sulid sjua, men själen och viljan och passionen som huvudfigur Ronnie Atkins – mest känd som frontman i danska PRETTY MAIDS – visar upp är en lika solklar betygsåtta. Mitt emellan vore kanske objektivt och bra, således, men nu gör vi ju inga halva betyg…

…och tur är väl det, för det är med hjärtat snarare än hjärnan den här skivan ska inlyssnas. Det är ett upprop för livet och en reaktion på Ronnies lungcancer som osar av spelglädje. Real samt Picture Yourself är fina exempel där TOM PETTY känns som en gjuten referens – fin pop i skärningen till rock! Med hjälp av Chris Laney (keyboards),

Det är okej. Nyskapande behövs inte alltid, speciellt som det vägs upp av en kärlek till musiken och livet!