Alla inlägg av Martin Bensch

Harakiri For The Sky – Arson

ARTIST: Harakiri For The Sky
TITEL: Arson
RELEASE: 2018
BOLAG: Art Of Propaganda 

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har väldigt lätt för att falla för den typ av desperat skönhet som kännetecknar HARAKIRI FOR THE SKYs musik. Ända sedan jag, likt många, upptäckte bandet med förra skivan ”III: Trauma” så har jag sett fram emot mer material att försjunka i från denna österrikiska duo.

”Arson” präglas av större ambitioner, utan att bandet för den sakens skull släpper sin grundinställning. Det är fortfarande extremt känslosam post-black metal som bjuds på, men det finns en annan desperation och ett annat allvar på ”Arson” som jag faller hårt för.

Kolla bara in The Graves We Dug, som är en episk, skimrande och svårt hemsökande 10-minutersdänga, eller den magiskt vackra inledningen på Heroin Waltz som för övrigt är en låt som får mig att omvärdera min inställning till 3-takt.

Det finns en hel massa helt underbar musik på ”Arson”. I snart sagt varje låt så finns det partier som skickar ilningar genom kroppen, och jag tänker fler gånger än en på att jag är så glad, ja tacksam, för ett band som verkligen vågar släppa fram känslor på detta sätt – och som dessutom har hantverksskickligheten att göra det.

Precis som på ”Arson” övertygar HARAKIRI FOR THE SKY mig om att de är ett band att verkligen hålla koll på framöver. Något säger mig att det här bandet bara är i startgroparna.

Hamferð – Támsins Likam

ARTISTHamferð 
TITEL: Támsins Likam
RELEASE: 2018
BOLAG: Metal Blade 

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det har under den gångna veckan pågått en intensiv men kärvänlig debatt på WeRocks redaktion om vilken skiva som var bäst under den rent fantastiska månaden januari. Robert har med en dåres hela känslomässiga styrka förfäktat att ”Down Below” av TRIBULATION är den bästa med råge. Och ja, den är oerhört bra. Själv har jag intagit med en stor mängd envishet positionen att det är ”Támsins Likam” från HAMFERÐ som är den bästa skivan under januari.

Låt mig berätta varför. När promon till skivan kom märkte jag den knappt. Jag trodde i min enfald att det – baserat på bandets namn – rörde sig om folk metal. Men av någon outgrundlig anledning kollade jag en tid senare in promon mer. Och såg att sångare i bandet är Jón Aldará som även är med i BARREN EARTH. Och genast blev det mer intressant att kolla in ”Támsins Likam”, för Aldarás röst går inte av för hackor.

Och första lyssningen kan i det närmaste beskrivas som en känslomässig lavin. Jag blev helt golvad. Och har, som ni förstår, fortsatt att bli påverkad av den rent magiskt förträffliga musiken som HAMFERÐ har snickrat ihop på den här plattan.

Det ligger något uråldrigt över det uttryck som finns på skivan. Att bandet väljer att sjunga på färöiska ha såklart en hel del med detta att göra, men här finns en djup känsla av att stå ute i den färöiska naturen och känna århundradenas historia. Det är både djupt skakande och tröstande på samma gång.

Och just de stora känslorna är HAMFERÐ väldigt duktiga på. Det byggs upp till formliga glaciärer av känsla i snart sagt varenda låt. Inledande Fylgisflog böjar oerhört skirt och vackert för att sedan byggas upp till något betydligt mer mäktigt. Jag imponeras av bandets mod att lita på sin låtskrivartalang och när de väl har hittat nåt som är bra, vila i detta och krama ur precis så mycket det bara går innan de går vidare.

Kolla bara in avslutande Vápn í Anda sannerligen tar ut svängarna och ändå känns konstant intressant, trots sin längd på över 10 minuter.

Den rent speltekniska aspekten av ”Támsins Likam” är, såklart, finfin. Men som med alla skivor som ligger över genomsnittet så är det samspelet mellan medlemmarna som lyfter musiken till de högre nivåerna. John Egholm och Theodor Kapnas gitarrspel väver slingor på ett oerhört effektivt sätt, men utan att briljera på någon annans bekostnad. Och ”Támsins Likam” känns verkligen som en kollektiv ansträngning av ett band som vet vad de vill säga med sin musik.

Produktionen är en ren dröm. Remi Johannesens trummor låter som att de bor inne i hörselgången, och resten av ljudbilden är så bra att jag baxnar.

Detta är inte bara en av januaris bästa skivor – jag är ganska övertygad om att ”Támsins Likam” är en av de vackraste och mest storartade skivor som kommer att ha släppts under 2018. Kolla in den.

In Vain – Currents

ARTIST: In Vain
TITEL: Currents
RELEASE: 2018
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Norska IN VAIN såg till att jag fick sälla mig till hyllningskören 2013 när bandet släppte ”Ænigma”, en skiva som på ett mycket fint sätt kombinerade de bästa elementen i progressiv metall, döds och black. Jag har väntat på nytt material sedan dess, och blev inte så lite till mig i trasorna när jag fick promon till ”Currents”.

Och, gott folk, detta är faktiskt ett ännu starkare album än föregångsplattan. Snart sagt alla element är förfinade. Det episka anslaget som var ett av de starkaste skälen för att jag föll för bandet är helt magiska på ”Currents”. Det är förfärande vacker musik till stora delar. Öppningslåten Seekers Of The Truth är en både ilsken och vacker låt som sätter stämningen på skivan. I mycket beror detta på det rent magiska gitarrarbetet från Johnar Håland och Kjetil D. Pedersen som bölar fram slingor av den vassare kalibern. Och slutet på låten är rent magnifikt – vid 4:15 släpper bandet på alla spärrar och bara vräker på. Det är helt ljuvligt.

Det som IN VAIN excellerar i är dels låtskriveriet, men också hur påtagligt skickliga de är på att försätta lyssnaren i olika känslostämningar. Varenda låt känns helt ärligt menad och  fyller sin plats på skivan på ett självklart vis. Musiken känns både välbekant och samtidigt utmanande – ett signum på den kvalitetsmusik som exempelvis BORKNAGAR och LEPROUS har skämt bort oss med under de senaste åren. IN VAIN har verkligen lyckats med att ta element från olika genrer och göra något eget av det. Som lyssnare känner jag mig under lyssningen både väl omhändertagen, men också svårt ansatt. Graden av angelägenhet i IN VAINs kommer verkligen fram på ”Currents”.

Spelmässigt ligger IN VAIN på en, såklart, hög nivå. Att bandet har gästande Baard Kolstad (BORKNAGAR, LEPROUS, ICS VORTEX) på trummor höjer skivan ytterligare. Mångsidigheten i hans spel kommer verkligen till sin rätt här – blastbeats, sväng, finlir, alla element sitter som en keps. Kolla bara in As The Black Horde Storms för exempel på detta.

Produktionen signerad Jens Bogren svarar för att den ljudmässiga upplevelsen av ”Currents” blir en smekning av trumhinnorna.

”Currents” är en i stort sett helgjuten uppvisning av ett band som sannerligen har ambitioner med sin musik – och kapaciteten att förverkliga den. Redan från första lyssningen kände jag att detta kan mycket väl vara en skiva som kommer växa ytterligare, och med stor sannolikhet hamna på rätt många årsbästalistor. Kolla in den.