Kategoriarkiv: Listor

Bästa debuterna 2006-2015: Amelie

WeRock fyller 10 år. Under det decennium vi har varit igång har det släppts en rent vansinnig mängd skivor – runt 60.000 om vi väljer att tro Metal Archives – och en del av dessa har raskt blivit förpassade till glömskans ekande korridorer. Men en del har stuckit ut och håller sin plats bland de skivor som bevaras för eftervärlden. I ett antal listor kommer WeRocks skribenter att lyfta fram ett antal skivor som vi verkligen tycker att du ska kolla in. Vilka är då de bästa debuterna mellan 2006 och 2016?

Här nedan presenteras fem debuter som ligger Amelie extra varmt om hjärtat. 

For Life. 'Til Death. To Hell. With Love. - ENTER THE HUNT 2006
For Life. ‘Til Death. To Hell. With Love. – ENTER THE HUNT 2006

Hårdrock när den är som allra bäst. ENTER THE HUNTs råa thrashiga stil, med rötter i tidiga METALLICA-eran, i möte med en röst som närmast är eterisk. Bandets debut “For Life. ‘Til Death. To Hell. With Love.” är en platta som följt mig troget under de tio åren alltsedan den släpptes. Jag lyckades också få se bandet live tre gånger innan de tyvärr försvann ut i tystnaden. Musiken finns dock kvar för alltid. I mitt hjärta – och på Spotify 🙂

Your God Will Bleed - HELLISH OUTCAST 2012
Your God Will Bleed – HELLISH OUTCAST 2012

När Norges bästa metalröst lämnade KEEP OF KALESSIN var vi en stor skara som sörjde. Turligt nog tystnade inte rösten, utan Torbjørn ”Thebon” Schei fortsatte sitt värv i HELLISH OUTCAST som med rekryteringen av honom fick ur sig denna alldeles utmärkta debutskiva, efter att tidigare ha harvat på i replokal i tio år. Och vilket album “Your God Will Bleed ” är! Plattans dödsthrash och Thebons röst gör att jag återkommer till den igen och igen.

There Be Squabbles Ahead - STOLEN BABIES 2006
There Be Squabbles Ahead – STOLEN BABIES 2006

Det är bara att erkänna; min upptäckt av det här bandet är helt och hållet min dotters förtjänst. Hennes envisa (irriterande!) spelande av debutplattan “There Be Squabbles Ahead” fick mig till slut på fall.  Avant-garde metal med progressiva inslag och influenser från dark cabaret, ja så kan möjligen en programbeskrivning av STOLEN BABIES musik se ut. Argt, hetsigt och – har det visat sig – mycket mer hållbart än jag kunde tänka mig från början.

The Melefic Miasma - AGES 2015
The Malefic Miasma – AGES 2015

AGES fick med sin debut inte bara en finfin betygsnia av mig i recensionen förra året, dessutom tog den sig in på en högst ärofull tredjeplats på årsbästalistan. Ja, så bra är plattan “The Malefic Miasma” och jag beskrev då “en mäkta imponerande debut, med svårartat beroendeframkallande musik i den melodiska black metal-skolan”. Detta är precis lika sant idag. Jag ser fram emot att förhoppningsvis snart få höra mer av detta band.

Atlas Pogo - CRASH NOMADA 2012
Atlas Pogo – CRASH NOMADA 2012

Nu tänjer jag gränserna, jag vet, för vad som kan och bör härbärgeras inom WeRocks ramar. Det här är inget vi finner på Metal Archives precis och på wikipedia anges genren som folkpunk. Jäpp, folkpunk är tydligen min grej, ibland i alla fall, och fy tusan vad denna musik kan sätta fart på livsandarna. CRASH NOMADA finns i Stockholm och medlemmarna trakterar förutom gitarrer, bas och trummor även instrument som trumpet, turkisk banjo och dragspel på debutalbumet. Det svänger rejält om “Atlas Pogo”.

Bästa debuterna 2006-2015: Martin Bensch

WeRock fyller 10 år. Under det decennium vi har varit igång har det släppts en rent vansinnig mängd skivor – runt 60.000 om vi väljer att tro Metal Archives – och en del av dessa har raskt blivit förpassade till glömskans ekande korridorer. Men en del har stuckit ut och håller sin plats bland de skivor som bevaras för eftervärlden. I ett antal listor kommer WeRocks skribenter att lyfta fram ett antal skivor som vi verkligen tycker att du ska kolla in. Vilka är då de bästa debuterna mellan 2006 och 2015? Först ut att försöka besvara den frågan är Martin Bensch. 

the-aura
“The Aura” – BEYOND CREATION

När BEYOND CREATION 2011 gav ut “The Aura” så gjorde de sig skyldiga till att sätta sig själva i en mycket svår position, den att skapa en debutskiva som kommer ytterst nära perfektion. Jag ställde mig själv frågan om bandet någonsin skulle kunna toppa den formidabla uppvisning som denna skiva faktiskt är. Samtliga låtar ligger på en gastkramande hög nivå, liret är helt otroligt, och bandet lyckas med det väldigt svåra när det gäller teknisk och progressiv dödsmetall: de lyckas med att bli en angelägenhet för lyssnare utanför denna genrepuristiska fora.

curse-of-the-red-river
“Curse Of The Red River” – BARREN EARTH

Det är ingen hemlighet att jag är svag för metal som kommer från Finland. Den speciella ton – i brist på bättre uttryck – som återfinns i så mycket av den musik som kommer från grannlandet i öster får sin yttersta förfining på BARREN EARTHs debutskiva “Curse Of The Red River”. Detta är en skiva som i det närmaste har alla rätt. Här finns ett melodiskt anslag med slingor som får tårkanalerna att fuktas vid varje lyssning, ett smörtjockt lager av känsla för hur verkligt bra låtar skrivs och ett närmast episkt upplyftande vemod.

shrouded-divine
“Shrouded Divine” – IN MOURNING

Bandet från Falun som jag började tokdyrka vid tiden för släppet av “The Weight Of Oceans” och sedan bara har ökat på denna dyrkan när jag lyssnat på bandets bakkatalog. “Shrouded Divine” som IN MOURNING släppte 2008 är en helt fenomenalt stark debutskiva. Den låter som ett helt fullvuxet band som har spelat i betydligt fler år än vad bandet hade gjort vid den här tiden redan från första tonen har hittat en kreativ guldåder. “Shrouded Divine” är en fantastiskt mångfacetterad skiva där ett galet driv samsas alldeles naturligt med vemod och känslomässig resonans. Episkt? Jajemänsan!

the-abysmal-horizons
“The Abysmal Horizons” – KONKEROR

Jag skulle inte bli förvånad om KONKERORs “The Abysmal Horizons” dyker upp på mina medskribenters listor alls. Detta är en helt briljant skiva. En skiva som har gått varv på varv på varv då den är en platta jag aldrig vill ska ta slut. Så bra är den, och om ni likt jag, får för er att skratta lite åt bandets namn utan att ha hört skivan så lovar jag er att ni kommer att få äta upp det skrattet. Jag har aldrig njutit så mycket av att bli uppläxad som jag blev när jag lyssnade på den här skivan första gången efter att ha skrattat lite åt bandets namn. För detta är en progressiv dödsmetallskiva som sätter standarden till en rent makalös nivå. Riffen, sången, trumspelet, drivet och självförtroendet KONKEROR visar upp på den här skivan är fullständigt briljant. Det finns inte en enda svag länk i den kedja som bandet har hamrat ut på “The Abysmal Horizons” och alldeles oavsett om bandet gör en skiva till eller inte så kommer de ha gjort en skiva som förtjänar att hyllas med fanfarer och klingande spel.

duende
“Duende” – THE GREAT DISCORD

“Duende” släpptes förra året, och den imponerade väldigt mycket på mig. Så pass mycket att jag satte denna extremt ambitiösa och eklektiska skiva på plats 2 på min personliga årsbästalista. Det är nog den skiva som jag har återkommit mest till av skivorna på den listan, och det är fortfarande så att jag upptäcker saker som gör att skivan växer. Är du renodlad purist så kommer du att ha problem med den här skivan för här blandas progressiva tongångar med rens, stämning med våld – allt med samma nyfikenhet och med resultatet att den här skivan drar iväg med lyssnaren på en verkligt intressant rundtur.

WeRock 10 år: De fem snyggaste omslagen – Amelie

Under det gångna decenniet har det kommit ut en oerhörd mängd helt fantastisk musik, men hur förhåller det sig med omslagen? Är de lika snygga som under 1980- och 1990-talen? WeRocks skribenter gör ett försök att lista de fem snyggaste omslagen mellan 2006 och 2015. Här får du Amelies favoritomslag. 

Jag har för egen del inte något särskilt hett förhållande till skivomslag och har egentligen aldrig haft. Kanske beroende på att under min ungdomstid, på 70-talet i Norrköping, var LP-skivorna en lyx som varken jag eller vännerna hade råd med. Istället var det billiga kassetter och ännu “billigare” inspelningar på dessa som gällde. Och hur icke-bildmässigt det formatet är ska vi inte fördjupa oss i här.

Nå, även om jag sällan går igång hårt på ett omslag finns det naturligtvis en del som helt enkelt är läckrare än andra. Särskilt färgglatt är det inte här på sidan, men förbaskat snyggt vill jag vidhålla!

Vertebrae - ENSLAVED 2008
Vertebrae – ENSLAVED 2008

Jag älskar ENSLAVEDs sparsmakade variant på det inom hårdrocken så vanliga benknote-temat! På “Vertebrae” från 2008 hänger allt på en skör (nerv)tråd.

Backyard Babies - BACKYARD BABIES (2008)
Backyard Babies – BACKYARD BABIES (2008)

Men hoppsan, här något som sticker ut på sitt alldeles egna sätt. Den perfekta kompositionen fick mig att dra andan redan vid första anblicken. Lätthet och tyngd på samma gång. Och fortfarande får jag ett litet småleende på läpparna varje gång jag ser BACKYARD BABIES självbetitlade platta från 2008.

Elegance and Sin - NETHERBIRD (2013)
Elegance and Sin – NETHERBIRD (2013)

Detta omslag till NETHERBIRDs singel Elegance and Sin (2013) är verkligen just elegant. Av bandets melodiska extreme metal-musik är det kanske inte denna låt jag väljer allra först, årets album är deras bästa, men av omslagen är det definitivt det.

Come Clarity - IN FLAMES 2006
Come Clarity – IN FLAMES (2006)

Varje gång jag ser den, IN FLAMES “Come Clarity” från 2006, får jag som ett hugg i magen. På ett bra sätt. Bedräglig enkelhet som laddas med sanslöst stark känsla. Att detta album var det första med bandet som jag tog till mig redan inför och vid utgivningen, bidrar säkert till laddningen för min del.

Enslaved2012
Riitiir – ENSLAVED (2012)

Jamen, snyggare än så här blir det inte, eller hur? Motivet, detaljerna, fonterna, nyanserna. Förbaskat bra platta dessutom detta ENSLAVEDs tolfte studioalbum “Riitiir” från 2012. Ibland kan jag nästan (bara nästan!) bli smått irriterad på norrmännens precision och exakthet när det gäller musiken. Här blir det perfekt.