Kategoriarkiv: Listor

Martin Bensch: Best of 2014

Aldrig har WeRocks skribenter haft så svårt att krama ur sig årsbästalistor som detta (som musikår betraktat spretiga) 2014. Här nedan återfinns dock resultatet av Martin Bensch våndor. Mycket nöje!

10 bästa skivorna

10. ”Earthborn Evolution” – BEYOND CREATION
Jag hade extrema förväntningar på BEYOND CREATIONs andra platta. Med en oerhört förpliktigande debut i bagaget skruvade jag upp antecipationen på ”Earthborn Evolution” till mycket höga nivåer. Med tanke på hur 2014 har gestaltat sig musikmässigt så är det strongt att ta sig in på vilken årsbästalista som helst. Det skruvade liret finns kvar med en självklarhet som, fortfarande, tar andan ur mig. Till detta har bandet fått till en mer organisk produktion, och ett mer frisläppt sätt att skriva musik som gör att bandet utmanar sin subgenres regler för hur musik ska låta.

9. ”The Killing Gods” – MISERY INDEX
Baltimoresönerna i MISERY INDEX tog lite längre tid på sig att skriva musiken till ”The Killing Gods”. Det märks då bandet har tagit sin högkvalitativa tekniskt drivna dödsmetall till nästa nivå. Här samsas vredgat pisk med sväng på ett fullständigt självklart vis. Utan tvekan bandets bästa skiva så här långt.

8. ”Collision” – TELLUSIAN
En oemotståndlig krock mellan det härligt meckiga från avsomnade CROWPATH och ljuvt progressiva tongångar i vad som rimligen borde vara en ohelig allians. TELLUSIAN reder ut detta med bravur, och bjuder in till en lika lättillgänglig audiell upplevelse som en svårsmält musikalisk resa. Oavbrutet fascinerande kan detta vara en av de intressantaste debuterna vi har bjudits på under 2014.

7. ”Grand Morbid Funeral” – BLOODBATH
Med ny sångare i Nick Holmes som har övertagit vandringspokalen på sångarpositionen vräker BLOODBATH ur sig sitt bästa material sedan, ja, någonsin faktiskt. Med stor känsla för hur death metal kan låta bjuder bandet på en lika groteskt rutten som groteskt bra kavalkad av låtar som rätt många band skulle sälja hus, hem, förhållanden, hund, katt och själsligt lugn för att kunna prestera.

6. ”The Satanist” – BEHEMOTH
Hur visste jag att det var ett starkt skivår i år? Jo, när ett band som BEHEMOTH släpper nytt album som, bevisligen, är starkt och det inte hamnar på plats 1. Jag har lyssnat otroligt mycket på ”The Satanist”, en skiva som, förmodligen, kommer gå till historien som det bästa som den polska dödsorkestern har släppt ifrån sig. Den rena tekniska färdigheten som visas upp på skivan är numera endast ett verktyg där den tidigare var ett mål i sig. Och då blir det så oerhört bra – allt, musik, text, låtarnas arrangemang och placering på skivan, och den vokala leveransen – hamras ihop till en konstnärlig enhet så mäktig och storvulen att det har och kommer ta andan ur i stort sett varje lyssnare.

5. ”The Singularity (Phase I: NeoHuman)” – SCAR SYMMETRY
Tidigare har jag betraktat SCAR SYMMETRY som ett sympatiskt band, vars melodiska dödsmetall har varit angenäm att lyssna på utan att egentligen lämna bestående men. Nu kan jag inte med den bästa viljan i världen inta den positionen. ”The Singularity” är ett oerhört mäktigt album där bandet lägger ribban för fortsättningen på denna trilogi på en vanvettigt hög nivå. Här finner ni låtarna som lyfter bandet till nästa nivå. Med löjlig självklarhet svetsar bandet ihop en skiva som i varje enskild detalj övertygar mig om att SCAR SYMMETRY är ett band att verkligen, på allvar, hålla koll på hädanefter.

4. ”Pale Communion” – OPETH
När OPETH släpper nytt – då lyssnar jag. Jag var besviken på ”Heritage” för att låtarna var svaga i jämförelse med tidigare låtmaterial. Nu har bandet rättat till detta och släppt ett album med i stort sett idel starkt låtmaterial. Mikael Åkerfeldt svarar för sin bästa sånginsats genom karriären, och med bibehållen integritet och storartad pondus lyckas OPETH få till en skiva som bara kommer att växa med tiden.

3. ”Engineering The Void” – SOREPTION
Låtarna. Där har ni åtta skäl till att ”Engineering The Void” hamnar så här pass högt upp på listan. Det finns en miljard band som lirar teknisk dödsmetall. Få når upp till SOREPTIONs nivå. Här blir teknikaliteten endast verktyg för att svetsa ihop låtbyggen som har pisk, sväng, brutalitet och rent sublima passager som sätter sig förrädiskt snabbt i hjärnan.

2. ”Echoes And Cinder” – ANCIENT ASCENDANT
Jag siade att denna skiva hade stora möjligheter att hamna på årsbästalistan redan när jag recenserade den i mars. Med självklar pondus väver ANCIENT ASCENDANT en bonad med inslag av OPETH, ENSLAVED, LAMB OF GOD och SKELETONWITCH i väven och kommer ut med någonting helt eget. Det är så skrattretande mycket bandet gör rätt att det är löjligt. Svänget, köttandet, gitarrarbetet, sånginsatsen och en produktion från helvetet har gjort att jag återvänt till ”Echoes And Cinder” med oroväckande frekvens under året.

1. ”Promulgation Of The Fall” – DEAD CONGREGATION
Årets bästa death metalskiva hamnar högst upp på årsbästalistan. Med stor integritet sänker DEAD CONGREGATION ner lyssnaren i ett musikaliskt stålbad där mörkret härskar i stor sett oinskränkt. Det är brutalt och underbart på samma gång, och ändå förbryllande lättillgängligt. En skiva att ta fram gång efter gång och upptäcka att den vuxit ytterligare ett snäpp.

Övriga utmärkelser

Årets instrument-insats
Henrik Ohlsson på SCAR SYMMETRYs ”The Singularity (Phase I: Neohumanity)”. Jag är oerhört imponerad av herr Ohlssons spel i allmänhet. Här höjer han anten rejält med stilfullt tekniskt lir på högsta nivå. Arbetet på bastrummorna är en sak, här liras det för låten på ett sätt som gör att musiken höjs ett extra snäpp.

Årets sånginsats
Joel Ekelöf i SOEN. Lyssna på ”Tellurian”. Det räcker.

Årets mest skruvade
TELLUSIANs ”Collision”. En ljuvlig krock mellan grind och progressiv rock. Malmöbandet stökar till det på helt rätt sätt som gör att jag börjar tänka på MASTODON i början av karriären.

Årets flopp
”Siren Charms” av IN FLAMES. Måhända att jag är den ende på planeten att tycka så, men herrejösses vilken dålig skiva.

Årets mest oväntade
Att jag chattade på Facebook med Ragnar Widerberg från WITHERSCAPE om bland annat svampplockning.

Årets mest förväntade
Att CANNIBAL CORPSE gjorde en skiva som lät exakt som CANNIBAL CORPSE. Det vill säga bra.

Årets personliga fynd
”Echoes And Cinder” av ANCIENT ASCENDANT. En genialisk skiva från brittisk/svenska ANCIENT ASCENDANT. Med ett muskulöst riffhantverk parat med oehört sväng är detta en skiva som jag lyssnat mycket på under året. Och kommer fortsätta lyssna på.

Årets sömnpiller
”Bloodstone & Diamonds” av MACHINE HEAD. Där andra hör genialitet hör jag, i detta fall, trött upprepning. MACHINE HEAD är ett band vars kvaliteter är många, men på de senaste skivorna har bandet målat in sig ett hörn som jag inte uppskattar. Där andra hör stringens hör jag i detta fall bara autopilot.

Årets omslag/förpackning
BEHEMOTH – ”The Satanist”

Årets spelning
MORBID ANGEL på KB den 18 december. Hela ”Covenant” och ett band som lirade så tajt att det inte gick att få in ett frimärke någonstans. Publiken var bedövad.

Årets låt
Ora Pro Nobis Lucifer av BEHEMOTH. Majestätet i den låten har gjort att jag har återvänt till den gång på gång under året.

Robert Gustafsson: Best of 2014

Aldrig har WeRocks skribenter haft så svårt att krama ur sig årsbästalistor som detta (som musikår betraktat spretiga) 2014. Här nedan återfinns dock resultatet av Robert Gustafssons våndor. Mycket nöje!

10 bästa skivorna

10: ”Triumph And Power” – GRAND MAGUS
Jaha, jag överraskar mig själv en aning. Stod länge och väl framför skivhyllan med ett 60-tal plattor och plockade efter hur jag tyckte att de höll detta nådens och extremt skivstarka år 2014, och fann mig flytta den här plattan högre och högre. Svenskarnas heavy metal är måhända en aning enkel, men jag har effektiv prånglat den på svågrar, grannar och arbetskamrater som gillat den lika mycket som jag. Ett kvalitetssläpp av bandet!

9: ”At War With Reality” – At THE GATES
Alltså… det tog ett tag innan nostalgifiltret släppte igenom den här plattan, men det går liksom inte att förneka dess styrka. Imponerande att kräma ur sig det där med oket från ”Slaughter Of the Soul” på axlarna.

8: ”Òtta” – SÒLSTAFIR
Vete fanken om detta är hårdrock, post rock, rock, pop, skägg i motljus, känslor i sonisk form eller en resa över väglöst land på Island, och jag kunde faktiskt inte bry mig mindre. Det är bra.

7: ”Death By Burning” – MANTAR
Otroligt bra debut. Tyska duon har trummor, gitarr, sång och stake. ”Death By Burning” är en av de skivor jag spelat allra mest under året, och låten Astral Kannibal fångar prick hela essensen av bandet. Att man dessutom levererar live gör att du missar på egen risk!

6: ”Relics Of Sulphur Salvation” – VANHELGD
Döden bor i Mjölby! Ett vanligt år hade detta toppat årsbästalistan, för gosse – det var länge sen jag blev så tagen av en dödsmetallskiva. Ruggigt bra, och det här är en sån där skiva jag prånglar på alla jag kan numera.

5: ”Bled White” – NOVEMBERS DOOM
Att som skiva nummer 9 i ordningen åstadkomma sitt starkaste kort i karriären vittnar om en oerhörd lyhördhet, nyfikenhet och kreativitet. Amerikanska NOVEMBERS DOOM svepte undan fötterna totalt på mig i samband med släppet ”Bled White”, och den här skivan är löjligt jämn. Dessutom sjunger Paul Kuhr rent av fantastiskt. Vilka känslor han kan förmedla!

4: ”Foundations Of Burden” – PALLBEARER
När man närmar sig den absoluta toppen ett sånt här år så avgörs nästan placeringarna till syvende och sist på en form av maggropskänsla. PALLBEARER är det bästa som hänt doom metal sen skivat bröd och Leif Edling, och andra plattan ”Foundations Of Burden” är ett enormt utvecklingssteg mot debuten. Sången är så känslofylld, låtarna så bra. Ändå är de inte bättre än 4:a detta år. Varför? Jag vet ärligt talat inte. Dagsform?

3: ”Once More ‘Round The Sun” – MASTODON
Varje gång jag inte lyssnat på den här skivan utan bara hållit i den har jag liksom tänkt att den nog inte är så bra. Att det var bättre förr. Varje gång jag har lyssnat till den så har jag spelat luftgitarr, sjungit med, dansat, hamrat trumspel på kuddar och generellt tänkt att det är bandets bästa. Mitt obeslutsamma jag är fortfarande i strid med sig själv, det enda jag vet är att detta är riktigt bra.

2: ”Echoes & Cinder” – ANCIENT ASCENDANT
Med lätthet den skiva som jag lyssnat på flest gånger i samband med träning. Varierad, driven, spännande, bra låtar – what’s not to like? Har du inte koll på det brittisk/svenska bandet sedan innan så skaffa det. Nu. Annars missar du något stort.

1: ”The Satanist” – BEHEMOTH
Titeln. Omslaget. Nergals kamp och vinst mot leukemin. Redan innan skivan landade i min spelare var detta nästan legendariskt och omsusat material, och dessutom klarade låtarna att leva upp till förväntningarna. Att detta är årets platta står ganska tydligt ställt bortom allt tvivel, och det är bara att buga för polackernas egensinnighet och unika inställning till musikvärlden. Eller, ja, världen. BEHEMOTH är världens kanske just nu hetaste band, och ”The Satanist” var den bästa skivan 2014!

Övriga utmärkelser

Årets instrument-insats
Jahaja. Vem är egentligen årets bäste speleman? Normalt är ju deafault ett sådant här år herr Zakk Wylde, men jag väljer istället NE OBLIVISCARIS Tim Charles som lirar fiol, keyboard och sjunger rent med den äran på ”Citadel”.

Årets sånginsats
Får gå till Paul Kuhr efter insatsen på NOVEMBERS DOOM-pärlan ”Bled White”. Oavsett om det är growl eller ren sång så har han förmågan att verkligen kanalisera ett oerhört känsloregister. Imponerande!

Årets mest skruvade
Collision” av TELLUSIAN. Det låter som om NAPALM DEATH och BOB HUND haft fylleslag i studion och spelat in resultatet. Fascinerande och… rätt bra, faktiskt.

Årets flopp
Flopp och flopp… men besvikelse. Det är HIGH SPIRITS och deras ”You Are Here”. Måhända är det mina förväntningar, men det levde inte alls upp till vad jag hade trott. Tyvärr.

Årets mest oväntade
Får väl bli att IN FLAMES gjorde en KENT-platta. ”Siren Charms” är både en naturlig utveckling och ett uppseendeväckande kliv för bandet. Men jag gillar det, det är det intressantaste göteborgarna har gjort på 10 år, typ.

Årets mest förväntade
Att VADER för en till platta och det låter precis som…. VADER. Och det är ju så man vill ha det!

Årets personliga fynd
Oj vad många det finns att välja på. VANHELGD, ANCIENT ASCENDANT, TEMPLE OF VOID… men till sist måste ändå rösten falla på tyskduon MANTAR. Debuten ”Death By Burning” är fantastisk, och bandet levererar dessutom live. Och visst är det något speciellt med en duo?

Årets sömnpiller
Trumspelet signerat Phil Rudd på AC/DC-plattan ”Rock Or Bust”. Herrejesus vad träigt!

Årets omslag/förpackning
Överlag tycker jag att det är lite svagt med extra sexiga förpackningar och omslag i år. Läckrast är nog ”The Satanist” av BEHEMOTH, eftersom såväl titeln som målningen på framsidan ger ett episkt avtryck.

Årets spelning
KADAVARs gig på Getaway Rock Festival var en enda röra av svett, skägg och sväng. Tamejfanken det bästa jag sett på… ja.. otroligt länge!

Årets låt
Förstås ett närapå omöjligt uppdrag, men jag finner det ändå svårt att förbise The Ghost I Used To Be med PALLBEARER. Runners-Up? Hur många som helst!