Kategoriarkiv: Live

Live

Live: Kvelertak

Lämna en kommentar

ARTIST: Kvelertak
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 13 december, 2011

KVELERTAK har haft en häpnadsväckande utvecklingskurva – 21 juni släpptes bandets debut och sedan dess har bandet turnérat i stort sett konstant. Det märktes tydligt när bandet igår avslutade turnén efter lite mer än 300 spelningar. KVELERTAK har blivit ett oerhört väl sammansvetsat kollektiv som verkligen är medvetet om vad de vill uträtta på en scen. Och trots att intensiteten är uppskruvad till max har de en förbryllande förmåga att hålla ihop låtarna på rätt sida av kaoset som hotar att ta över i snart sagt vartenda stycke bandet spelar.

Bandet öppnar också groteskt starkt – Sjøhyenar (Havets Herrer) och Fossegrim sätter standarden direkt. Väldigt märkbart är att publiken verkligen inte är stillasittande, utan nu plockas hardcoretakterna fram på allvar och det hoppas och moshas i det närmaste direkt. Detta är för övrigt påtagligt under konserten – KVELERTAK är verkligen ett utpräglat HC-band i sitt uppträdande på scen. Visserligen har bandet en del inslag av metal i sin musik, men det blir ändå tydligt var hemvisten är.

Och det blir också lite grand av bandets akilleshäl – för alldeles oavsett hur mycket jag än gillar sväng, tyngd och breakdowns så blir det efter ett tag aningens för mycket av det goda.

Men till största delen är det ett rent nöje att beskåda stavangergutterne – helt enkelt för att de verkligen trivs med vad de gör – och de agerar med den största hängivenheten jag sett på bra länge. Samtliga medlemmar röjer på en fullständigt galet vis, och det dröjer inte speciellt innan svetten stänker ner publiken. Sångaren Erlend Hjelvik är ett kapitel i sig då han har tagit sitt eget röj ett snäpp över de andras – jag blir rent taget över hur han orkar pumpa på med den frenesin som uppvisas denna kväll. Höjdpunkten är personligen när bandet drar igång Offernatt som följs av Ulvetid. Röjet blir så massivt att jag tappar andan.

KVELERTAK levererar en konsert värdig ett headlinerband. För där är bandet nu. Hårt slit tar dig dock bara så långt, och jag känner i ärlighetens namn att skiva nummer två kommer bli mer avgörande än i många andra fall. Att det kommer bli röj kan vi dock sluta oss till redan nu – för live är det oerhört kul att beskåda bandet. Det visade KVELERTAK i går med eftertryck.

Setlista:
Sjöhyenar
Fossegrim
Blodtörst
Sultans Of Satan
Nekroskop
Spring
Offernatt
Ulvetid
Liktorn
Trepan
Ordsmedar Av Rang
Mjöd
Utrydd Dei Svake

Live

Live: Decapitated, Aborted & Fleshgod Apocalypse

Lämna en kommentar

ARTIST: Decapitated, Aborted & Fleshgod Apocalypse
LOKAL: The Rock, Köpenhamn
DATUM: 22 november, 2011

Fem band på en kväll är i mesta laget, även om jag faktiskt gillar ARCHSPIREs av BRAIN DRILL influerade metal. Fullt ställ helt enkelt. Andra bandet, SUICIDE SERENITY tillför dock inte en vitten till kvällens rensfest – det låter uselt, bandet spelar för långsamt, har dåliga låtar och är, om det finns någon rättvisa, glömt om två år.

FLESHGOD APOCALYPSE

Det hoppas jag verkligen inte att FLESHGOD APOCALYPSE är då bandet imponerar än mer live än på skiva. Publiken, stor för att vara en tisdag innan lön, formligen älskar bandet och röjer kraftfullt under hela spelningen. Moshpiten blir synnerligen brutal under The Violation och det är inte utan att jag är nöjd med att stå vid sidan om då det smäller på rejält. FLESHGOD APOCALYPSE har ett scenspråk och en episkt anslag i sin musik som skriker efter en större scen – The Rock har visserligen inte det, men bandet skiter i detta och stolpar ut på scen som om det var Scandinavium de lirade på. Jag köper detta rakt av och erkänner villigt att jag blir oerhört imponerad av italienarnas konsert som kändes alldeles för kort.

ABORTED

Många andra band hade blivit skraja att gå på efter en dylik uppvisning. Tur då att belgiska ABORTED har musik musklig nog att brotta ner vilken publik som helst. Det är ingen hemlighet att ABORTED i stort sett bara kör på ett sätt – fullt ställ. Ken Bedene bakom trummorna lirar med precision och ackuratess på ett rent vansinnigt vis och blästrar virveltrumman med blastbeats med en teknik som säger att han hade kunnat göra det i två veckor utan problem. Sven de Caluwé har kvällens bästa pigsqueals och låtarna går inte av för hackor. Ändå går jag inte igång så mycket som jag trodde att jag skulle göra – bäst gillar jag nya låten från kommande plattan, Global Flatline. Kanske är det så att jag helt enkelt uppskattar ABORTED mer på platta än live, för efter ett tag märker jag att jag tröttnar på bandets konsert.

DECAPITATED

Jag har velat se DECAPITATED bra länge – efter det att trummisen Vitek dog och sångaren Covan hamnade i koma efter en fruktansvärd trafikolycka trodde jag aldrig att jag skulle få se bandet. Därför är glädjen stor när bandet stolpar upp på scen strax efter 23.00 och öppnar med The Knife från senaste plattan ”Carnival Is Forever”. Det låter smäckbra och jag slås väldigt mycket av hur fruktansvärt köttigt bandet låter trots att man endast kör med en gitarr. I detta påminner man en hel del om PANTERA faktiskt, och jag tänker ofta på detta under konserten. DECAPITATED har alltid kunnat spela fort och hårt – med senaste plattan har man tillfogat ytterligare ett element: sväng. Jag skojar alltså inte – i låtar som Homo Sum och 404 gungar det något grymt. Sångaren Rafal imponerar oerhört med sin scennärvaro och Vogg spelar gitarr på ett sätt som får det att vattnas i munnen. Därför är det en smula tråkigt att publiken vid det här laget är så slutkörd efter en lång kväll att det röj som existerar på scen inte får det gensvar som det förtjänar.

Live

Live: Evergrey, Death Angel & Corrosion Of Conformity

Lämna en kommentar

ARTIST: Evergrey, Death Angel & Corrosion Of Conformity
LOKAL: Getaway Rock Festival
DATUM: 7 juli, 2011

EVERGREY

Göteborgarna i EVERGREY har gjort sig kända för att vara riktigt välljudande – dagens spelning är inte ett undantag. Tom Englunds röst låter trots att bandet kom endast en timme innan giget efter en lång resa riktigt bra. Ljudet på övriga bandet är det verkligen inte heller något fel på, möjligen att jag skulle önska att Englunds gitarr var starkare då han ska spela solo. Som det är nu drunknar han lite för mycket i det övriga larmet på scen, vilket är synd då han spelar riktigt bra. Att bandet har fått en tidig speltid verkar inte spela någon roll – EVERGREY är proffs som har en hög lägstanivå, och efter hand kommer publiken igång på allvar. Låtar som Wrong och Masterplan låter fruktansvärt bra – i synnerhet den senare då trummisen Hannes Van Dahl får visa upp fint rytmiskt lir. Efterkommande Frozen och Broken Wings gör inget för att publiken ska tröttna om jag säger så. Refrängerna sitter som en keps och stämsången är riktigt fint exekverad. På det hela taget en riktigt kul och underhållande spelning.

DEATH ANGEL

Att det kommer att bli mosh på en spelning med DEATH ANGEL är i det närmaste självskrivet – och det tar inte många minuter innan den kommer igång då bandet från San Fransisco drar igång strax efter klockan 14 i gassande solsken. Jösses vilket spelsuget gäng det här är! Detta trots att bandet har kört i ett dygn från Tyskland för att hinna i tid till spelningen och knappt hunnit borsta tänderna sprudlar gängets konsert av energi och glädje. Mark Osegueda piskar med sin väldiga dreadsman som det inte fanns någon morgondag när han inte tänjer ut stämbanden till det yttersta. Jag är riktigt imponerad av gitarristernas Rob Cavestanys och Ted Aguilars spel – köttigt och med riktig pondus. Trummisen Will Carroll är nog efter 40 minuter den svettigaste människan på hela festivalen då han har attackerat sitt synnerligen pukstinna trumset med sådan kraft att flera stockar har knäckts. Jag önskar att jag hade bättre koll på bandets material än jag faktiskt har – för jag hade säkerligen gillat bandets konsert mer då. Nu kan jag bara konstatera att bandets konsert verkligen ger mersmak.

CORROSION OF CONFORMITY 

Jag formligen älskade Dance Of The Dead när jag som ung telning såg videon på MTVs Headbangers Ball. Då fattar ni att jag är något till åren kommen då detta var på tiden då MTV fortfarande visade videor och handlade om musik snarare än serier då brats betedde sig illa i Carlifornien. Pepper Keenan finns inte med och bandet är reducerat till en trio med trummisen Reed Mullin, gitarristen Woody Weatherman och basisten Mike Dean. Samtliga sjunger. Dagens spelning verkar mest handla om att bandet tycker att det är riktigt kul att spela. Det är en hel del tramsande och felspelningar under giget. Att bandet spelar på en festival i dagsljus hjälper inte heller till då giget hade gjort sig alldeles förträffligt i en klubbmiljö. Men ljudet – jösses amalia vad tungt och fett det är! Detta plus att bandet spelar riktigt svängigt gör ändå konserten till en riktigt trevlig upplevelse.