Kategoriarkiv: Skivor

Corporation 187 – Newcomers of Sin

corporation187ARTIST: Corporation 187
TITEL: Newcomers of Sin
RELEASE: 2008
BOLAG: Anticulture records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Inga nykomlingar inte
Sex år efter senaste plattan, kommer CORPORATION 187 med sitt tredje album, ”Newcomers of Sin”. Linköpingsbandet har varit verksamt sedan 1998 och 2000 gav de ut sitt förstlingsverk, ”Subliminal Fear”. Efter det, inför plattan ”Perfection in Pain”, bytte bandet sångare till nuvarande Filip Carlsson, tidigare bland annat basist i ”Satanic Slaughter”, där även bandets trummis Robert Eng medverkat. Jag gillar Carlssons röst, inget snack om det. Det konstant pressade desperata röstläget på ”Newcomers of Sin” kunde dock fått varieras lite. Elva spår på raken blir väl mycket press och väl mycket desperation. Men som sagt – jag gillar rösten.

CORPORATION 187, som en gång startade som ett Slayer-coverband, har sina trådar både till thrash och death metal. Skulle jag tvingas sammanfatta plattan med ett enda ord finge det bli ”speed” eller höghastighet på ren svenska. Det finns inga dödpunkter, eller ens vilopunkter, på den vansinnesresa genom titlar som My Sickness, Madhouse och Virus Nation som CORPORATION 187 bjuder med oss på.

Några favoriter på plattan är således fullt-ös-spåret Teaching the Sick, Feeding the Dead, titellåten Newcomers of Sin – en medryckande refräng sitter fint här – och näst sista spåret I’m the New Messiah som anslår en lite mer vemodig ton, trots att även den öser på fullt ut. Uppiggande eller tröttsamt? Tja, det här är nog rätt mycket en humörplatta som kan passa perfekt vissa dagar medan det andra gånger helt enkelt kan bli lite för mycket av det mesta.

/BiblioteKarin

 

Ophiolatry – Transmutation


ARTIST
: Ophiolatry
TITEL: Transmutation
RELEASE: 2008
BOLAG: Forces Of Satan Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

OPHIOLATRYs musik är inget för den finkänslige. Gillar du hellre BACKYARD BABIES eller CRASHDÏET gör du bäst i att hålla dig borta från den soniska slakt som brasilianarna levererar på ”Transmutation”. Bandets musik hamnar med lätthet inom kategorin det mest brutala jag hört denna sidan BEHEMOTH.

Det smattras, bänds och gnids i satans namn så det står härliga till. Att OPHIOLATRYs besättning innehåller grymt begåvade och skickliga musiker behöver man inte särskilt många sekunder av lyssnande på sig för att konstatera. Inledande Abyss Of Alienation sätter tonen för det mesta av OPHIOLATRYsmusik på denna platta. Det går fort och bandet måste ha lagt ner åtskilliga timmar på att få musiken så tajt som den är. Gillar du teknisk death metal bör du kolla in bandet, men om jag får råda så kan man med fördel hoppa över 3 låtar – Preludio nr. 4, Urutu och Variacoes drar snarare ner betyget på en skönt brutal skiva.

 

In Flames – The Mirror’s Truth (EP)

if2008-ep  ARTIST: In Flames
TITEL: The Mirror’s Truth
RELEASE: År
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Två år efter senaste albumsläppet, ”Come Clarity”, skickar In Flames ut fyraspårs EPn ”The Mirror’s Truth” som en försmak av kommande album, ”A Sense of Purpose”. Ja, om det är en försmak, i meningen representativ för hela albumet återstår att se. Titelspåret kommer i alla fall att kännas igen och återkomma som ett spår på fullängdsplattan.

”The Mirror’s Truths” fyra spår känns som en väldigt tight enhet. Ingen av dem sticker ut musikaliskt utan den ”inflameska” djupt melodiska dödsmetallen sitter precis där vi är vana. Mycket gitarrer utan att man behöver sakna tryggheten i Leinads, förlåt Daniels, signifikanta trumspel.

Lyriken rör sig kring temat som anslås i titelspåret. Jämfört med tidigare har Anders Fridén här gått från de existentiella frågorna till att vidga perspektivet: ”jaget” blir del i ett ”vi”, målområdet växer från den egna existentiella ångesten till att omfatta en större helhet. Mig får han med sig hela vägen.
”We’re not even trying”
”Delete the past, and every step is pure”
”Yesterday doesn´t come”
”Don´t say I didn`t try, but I´d rather not live here anymore”

Titelspåret The Mirror’s Truth, med video, har spelats ett par veckor. Abnegation, den låt som varit ute sedan i höstas, är på alla sätt vassare i denna version, än den tidigare som ligger på samlingsplattan ”Viva la Bands Vol. 2”. Sången, arrangemanget, till och med texten har vässats och gör denna tidigare något mediokra sång till en favorit.

Det här är en liten platta att ta till sitt hjärta som helhet, gör det – så växer sig helheten mycket större än summan av delarna.

/BiblioteKarin