Kategoriarkiv: Skivor

Paragon – Forgotten Prophecies

ARTIST: Paragon
TITEL: Forgotten Prophecies
RELEASE: 2007
BOLAG: Remedy Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Leo

Dessa tyska herrar har tydligen lirat metal i över 15 år och det är först nu som jag snubblat in på ett av deras alster. ”Forgotten Propechies” är PARAGONs 8:e och senaste platta och utan att veta något om deras tidigare plattor så anar jag att de alltid lirat i samma powermetal stil genom åren. Musiken är tempofylld med tunga gitarrer och med en ren och kraftfull pipa på sång. Plattan är riktigt välproducerad med fett ljud och varierade låtar.
Närmaste liknelser som dyker upp i mina tankar är ICED EARTH, ANNIHILATOR och stundtals låter det banne mig lite likt MANOWAR också. Måhända så tillför inte PARAGON något nytt och revolutionerande till genren, men på” Forgotten Prophecies” lirar de bra och varierad heavy/power metal så som det ska låta och det duger gott åtminstone åt undertecknad.

Favoriterna:

Arise – Skön låt som för mina tankar åt ICED EARTH (Something Wicked eller Burnt Offerings).

Halls Of Doom – grymt gitarrspelande och liknelser åt ICED EARTH igen.

Face Of Death – Tempofylld med elakt bra sång och skön refräng.

Agony – Plattans längsta och bästa låt, som inledningsvis låter otäckt likt en viss Halford låt, råtungt men som sedan skiftar tempo. Grym låt och klar fullpoängare!

Akercocke – Antichrist

Akercocke-AntichristARTISTAkercocke
TITEL: Antichrist
RELEASE: 2007
BOLAG: Earache

BETYG: 3/10
SKRIBENT: Tomasz Swiesciak

Jag gillar de progressiva inslagen som AKERCOCKE visar upp på deras femte fullängdare ”Antichrist”. Men där stannar även berömmet för mer än så har jag inte till övers för detta hornbeprydda band. När jag härde plattan för första gången slogs jag av frågan vad AKERCOCKE egentligen vill med sin musik. Nu, några genomlyssningar senare börjar jag fatta. Det är en distinkt ljudbild de presenterar med sin esoteriska hybrid av svart -och dödsmetal. Det är progressivt så det förslår i vissa lägen. Lyssna bara på singelsläppet Axiom. Detta spår kan i det närmaste beskrivas som vacker galenskap. Vad sägs om blastbeats till akustiska gitarrer? Att inget band har tänkt på det tidigare? Eller kanske lite drum n’ bass på The Dark Inside? Det är i dessa ljuva stunder när även sången är mer kommersiellt gångbar då jag gillar bandet. I övrigt tenderar AKERCOCKE att hamna i en stor sörja av brölande oljud där de mer låter som ett dåligt garageband. Produktionen i sig är det inget fel på om man gillar komprimerade bastrummor men resterande instrument lämnar mycket kvar att önska hos dessa satanistiska engelsmän

/ Tomasz Swiesciak

Ozzy Osbourne – Black Rain

ARTIST: Ozzy Osbourne
TITEL: Black Rain
RELEASE: 2007
BOLAG: Epic Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: KissJocke

När det nu blivit dags för Ozzys 9:e studioalbum (cover-skivan ”Under Cover” ej medräknad) som soloartist är det lite upp till bevis efter det förra släppet, 2001 års ”Down To Earth”, som enligt mig är den enda plumpen i Ozzys långa karriär som soloartist samt som sångare i legendariska BLACK SABBATH. Mina förväntningar är därför inte direkt skyhöga när jag slår på plattan som enligt den gamle rockaren själv är det första album i hans karriär som tillkommit helt utan inblandning av droger.

Efter ett antal genomlyssningar måste omdömet ändå bli att skivan är bättre än mina förväntningar men ”Black Rain” kommer nog ändå att hamna näst längst ner i rankinglistan över Ozzy-album, utan att för den skull vara dålig. Jag tycker att skivan saknar lite Ozzy-känsla och att det är lite för mycket Zakk Wylde-sound. Ozzy hade förr om åren mycket hjälp av basisten Bob Daisley och jag tycker att det hörs på avsaknaden av det klassiska Ozzy-soundet att han är ute ur bilden nuförtiden. Det hörs också tydligt att Ozzy plockat in lite influenser från skräck-rockaren Rob Zombie i några låtar, bl. a. i I Don´t Wanna Stop men framför allt i den något mediokra Silver, Ozzmosis-doftande titellåten Black Rain samt i Civilize The Universe. Om det beror på att gamle Zombie-basisten Rob ”Blasko” Nicholson medverkar på albumet låter jag vara osagt.

Det finns två ballader på skivan, Lay Your World On Me och Here For You varav den första är den bättre av dem. Båda känns dock något standardmässiga i jämförelse med andra legendariska Ozzy-ballader som Mama I´m Coming Home och Goodbye To Romance. Låt-kvalitén sjunker tyvärr något på slutet med låtarna Countdown Began och Trap Door även om de delvis räddas av några tunga arga riff och en helt förbannad Ozzy på den sistnämnde. Detta tillsammans med att balladerna inte riktigt funkar drar ner bertyget ett pinnhål.

”Black Rain” är helt klart ett uppsving sedan ”Down To Earth” och är definitivt köpvärd även om det inte är något av Ozzys bättre album. Toppar på skivan är Not Going Away, I Don´t Wanna Stop, Black Rain, min favorit The Almighty Dollar som känns som en kusin till domedagslåten Electric Funeral från 1971 års BLACK SABBATH-album ”Paranoid” och till sist Civilize The Universe.