Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Abnormality – Mechanisms Of Omniscience

Lämna en kommentar


Mechanisms Of OmniscienceARTIST: Abnormality
TITEL: Mechanisms Of Omniscience
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Grisighet med ackuratess skulle jag kunna sammanfatta ABNORMALITYs andra fullängdare “Mechanisms Of Omniscience”.

Brukar ni avfärda teknisk brutal dödsmetall som ej värd er tid och uppmärksamhet så kan det vara läge att omvärdera den positionen då ABNORMALITY har flera saker som talar för sig. Det första är kapaciteten att skriva verkligt genomarbetade låtar med faktiska tankar bakom. Det är ju, som ni vet, en tidigare käpphäst för undertecknad att det inte räcker att lira tekniskt – låtmaterialet måste hålla hög klass för att polletten verkligen ska trilla ner. Och det gör den här. Bäst är bandet när de faktiskt drar ner på hastigheten – spana in Synthetic Pathogenesis och ni får höra ett band som kan lira med ett fullödigt sväng utan att tappa ett uns i aggressivitet. Föredrar ni höghastighetslir så finns det i drivor på skivan. Men det blir sällan ointressant då ABNORMALITY ser till att framför allt riffen håller högsta klass.

Sångerskan Mallika Sundaramurthy svarar för en uppvisning i den högre skolan då hennes insats fullständigt pulvriserar alla invändningar. Allt från avgrundsdjupt growl till grisiga illtjut bemästrar hon till fulländning.

“Mechanisms Of Omniscience” är det bästa jag har hört i brutalsvängen i år – och garanterat det bästa från Metal Blade under 2016.

Skivor

Ihsahn – Arktis

Lämna en kommentar

imageARTIST: Ihsahn
TITEL: Arktis
RELEASE: 2016
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin  Bensch

De flesta av oss tänker nog på EMPEROR när namnet Ihsahn dyker upp i valfri plattform även om det är bra många år sedan bandet gav ut musik och då Ihsahns musikaliska resa har tagit honom till andra platser än de där EMPERORs befann sig.

Omslaget säger en del om innehållet – det är sparsmakat och kärvt utan att vara frostigt och med till stora delar helt magiska refränger om ni nu kan acceptera den termen. Just blandningen mellan det nästan spelglädjelika liret och det kalla kommer verkligen till sin rätt i South Winds som bryter mallen kraftigt med att erbjuda lyssnaren rak electronica. Konstigt? Jo, men är det något som Ihsahn har gett sig fan på så är det att han gör det som faller honom in oavsett några föreställningar om genrekonventioner.

Utflykter i all ära, det är ändå i någon sorts nominell metal/rockfora som “Arktis” landar i och jag ljuger om jag inte säger att det till stora delar är extremt kul att lyssna på skivan. Mass Darkness har ett nästan majestätiskt anslag och ett kriminellt fint driv . Lägg till ett oerhört fint gitarrsolo så är i alla fall jag såld.

Låtvaterialet andas så mycket spelglädje och självförtroende att det är svårt att inte ryckas med alldeles oavsett om det drar åt det mörkare hårdare hållet eller det rent av skira och vackra. Här finns också en mäktighet som jag tilltalas starkt av.

“Arktis” gör mig svårt sugen på att kolla in nästa platta från en artist som jag tidigare inte har frestats av.

Skivor

Orecus – Conclusion (EP)

Orecus - Conclusion EP 160x160ARTIST: Orecus
TITEL: Conclusion (EP)
RELEASE: 2016-04-22
BOLAG: Violent Groove

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

Trettiosju sekunder.

Så länge varar det tunga, kusligt smygande introt på första spåret Resurrections – sedan exploderar tillställningen i ett glödande inferno av genuint asförbannad growl signerad Christoffer Dorsin och mangel-trummor signerade Michael Dahström. Upplevelsen är både brutal och lyxig, lite som att bli örfilad med en champagne-doppad guldtacka, kanske…?

För att skippa liknelserna och gå rakt på sak: det står tämligen omgående klart att det som här presenteras är svensk kvalitetsdöds. Överlag handlar det mer om svulstigt mörker än om hooks och hjärngymnastik, utan att låtarna för den skull blir platta och tråkiga. Andra spåret The Aftermath bär till exempel vissa drag av såväl AMON AMARTH som MISERY INDEX. De som är bekanta med bandmedlemmen Elias Ryen-Rafsteds tidigare projekt DEATHEMBER (då bakom trummorna, nu på gitarr) skall alltså inte förvänta sig riktigt samma typ av diet här, då köttstyckena ORECUS serverar är blodigare.

Alla fyra rätterna på buffén har något att erbjuda. Tredje spåret Rot Into Nothing har som främsta kvalité ett okomplicerat, kompromisslöst mangel (även om den något mer intrikata, lågmälda avslutningen också är fin) och avslutande titelspåret sitter på en rejäl dos tyngd. Vassast är nog ändå inledande Resurrections, mycket tack vare att sånginsatsen här är som allra mest desperat och laddad.

Ni märker att jag gillar det ORECUS har att erbjuda. Med risk för att låta lite “Jante”, vill jag dock inte ropa hej innan bandet tagit sig över den trots allt ganska breda strömfåra det innebär att omvandla en vass EP till en slagkraftig fullängdare. Lyckas man överkomma den utmaningen, och hålla samma styrka i låtmaterialet även över betydlig fler spår (om/när den dagen kommer) lär nog bandet göra ett välförtjänt avtryck på den svenska metalscenen.

Den här blodiga steken var delikat – har ni en större på menyn…?