Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Conan – Revengeance

Lämna en kommentar

conan revengeanceARTIST: Conan
TITEL: Revengeance
RELEASE: 2016
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Tung – tyngre – tyngst.
Så lyder kompareringen av adjektivet tung, men frågan är om vi inte behöver begära någon form av ändring av den saken i samband med att britterna CONAN släpper lös sin tredje platta “Revengeance” på världen.
Maken till brottartung skapelse har nog nämligen inte sett dagens ljus förrän..  ja, förra plattan med CONAN. Typ.
Visserligen kan man nästan luras till att tro på en snabbare och mer klassisk heavy metalanordnad tilvaro när öppningslåten Throne Of Fire brakar igång, men det är inget du behjöver oroa dig för. Efterföljande Thunderhoof som sedan glider över i Wrath Gautlet visar med all önskvärd tydlighet hur man levererar riff som kan förflytta berg i all sin malande långsamhet. Texterna kvarstår i sin enkelhet och är inte av sorten du behöver djupanalysera, sångaren, gitarristen och starke mannen Jon Davies hämtar sin inspiration från TV-spel, fantasy och serier. Ond bråd död i krigarform ger namn åt spår som Every Man Is An Enemy (antligen skivans bästa spår) och Revengeance (som till och med bjuder på lite rens) – och ingen av de låtarna är direkt överraskande i sitt litterära innehåll. Precis som man vill ha det, alltså!

CONAN må komma från Liverpool, och det man har gemensamt med fornstora hjältarna stadsgrannarna THE BEATLES tycks nästan vara att man vill se hur långt man kan pressa gränsen för vad som är accepterat. THE BEATLES ansågs som skräniga och hårdrockiga, CONAN tar alltså priset som de tyngsta. När sista spåret Earthenguard manglas ut i sina majestätiska 11:45 så är det lite som att slå tio extra slag med hammaren när spiken redan är fullt nedslagen. Den önskade effekten och sedan länge klarats av, men för att undvika alla tvivel bultar man fast det lite extra. Bara för att det känns bra.

“Revengeance” är CONANs bästa album till dags dato, lika kompromisslöst som det faktiskt är lättlyssnat. Många av låtarna ligger på bekväma 6-8 minuter och behöver den tiden för att mörbulta öron världen över.

Nämnde jag att “Revengeance” är en tung platta?

Skivor

Postures – Halucinda

Lämna en kommentar

imageARTIST: Postures
TITEL: Halucinda
RELEASE: 2016
BOLAG: World In Sound Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag skrev om göteborgska POSTURES 2013 i uppskattande ordalag. Mycket av det jag uppskattade då har bandet tagit till nästa nivå på aktuella “Halucinda”.

Det svänger fortfarande rejält om bandet. Till största delen känns kompet som ett instrument, och det är bra när ensemblen älskar krånglig rytmik. De får det att låta så enkelt basisten David Petersson och trummisen Isak Björhag utan att plocka bort komplexiteten från låtarna. Redan vid andra lyssningen slutade jag leta efter taktslaget “1” och lät mig bara försöka känna in låtar som öppnande titellåten och oerhört fina Myriad Man.

Ofta är POSTURES musik väldigt vacker. Smäckra och avskalade Every Room där Paulina Nyströms röst får stå i centrum ger en fin andningspaus utan att kännas det minsta irrelevant.Och förresten – Paulina Nyströms röst är fortfarande så bedövande vacker som den var på debuten.

Totalt sett har bandet vuxit väldigt mycket på de år som gått sedan “Postures” kom ut. Samspelet har, om möjligt, blivit ännu starkare, låtarna känns fullvuxna och självförtroendet större. En av få saker jag vill anmärka på är att A Million Sequences känns aningen överflödig och att bandet hade vunnit lite på att strama upp låtarna något – men jag vet själv med mig att när du har hittat ett ställe du tycker är så gott att vara på – då vill du gärna vara kvar där aningens för länge.

POSTURES musik fortsätter att intressera mig och gör mig oftare på “Halucinda” rejält hänförd än på debuten. Det blir än intressantare att följa bandet med det svåra svänget.

Skivor

Raubtier – Bärsärkagång

Lämna en kommentar

 

BärsärkagångARTIST: Raubtier
TITEL: Bärsärkagång
RELEASE: 2016
BOLAG: Despotz Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Femte släppet från Norrlands hårdast arbetande band. RAUBTIER har med vildsint terrängromantik och obändig integritet karvat ut en nisch inom svensk metall som är avundsvärd. Pär Hulkoff levererar med stor trovärdighet och osviklig frenesi lyrik om att hellre dö som levande än att leva som en levande död och lyckas bygga låtar i vilka matiga riff samsas med en storvulenhet som alltid har varit bandets signum. Bästa exemplet på detta finner ni i magiska Genom Allt som har en lika storslagen refräng som den i  Låt Napalmen Regna.

Att i efterhand kunna konstatera att “Bärsärkagång”, trots stora skrivarmödor, är ett väldigt solitt album unnar jag verkligen bandet. Det är stabilt lir från samtliga medlemmar. Riffen och de solon som trots allt förekommer är matiga och genomarbetade, och kompet från Jonas Kjellgren på bas och Buffeln på trummor är exakt så stabilt som i alla fall jag förväntar mig av bandet. De symfoniska inslagen samt bruket av syntar är väl avvägda för att passa ihop med de minst sagt muskulösa riffen. Och Pär Hulkoff sjunger med lika stor inlevelse som vanligt. Det är inte utan att jag som lyssnare känner mig en smula bortskämd. Produktionen är synnerligen bra, och jag applåderar bandets strävan att lägga sig ganska nära hur de låter live.

“Bärsärkagång” är en skiva som jag tror kommer rendera i några ypperliga tillägg till bandets setlist och det är bara att hala upp lädret då “Bärsärkagång” är en skiva som är lika mycket värt era pengar som er uppmärksamhet.