Kategoriarkiv: Skivor

Skivor

Aborted – The Necrotic Manifesto

Lämna en kommentar


ARTIST: Aborted
TITEL: The Necrotic Manifesto
RELEASE: 2014
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

ABORTED har varit med ett tag och vet vad de sysslar med. Se där en lika trist som giltig inledning till en recension av valfritt alster av bandet.

Det som mest får mig att lyfta på ögonen denna gång är att Phlegleton från mycket mer brutala WORMED gästar på Excremental Veracity. Den mannens stämband klarar mer än väl av att matcha bandets egen sångare Sven de Caluwés råa stämband. Ja, frågar ni mig så har Sven inte mycket att ge igen med när Phegleton gräver upp sina inälvor och öser dem över mikrofonen.

I övrigt tänker jag mycket på att de gitarrsolon som finns på skivan verkligen inte går av för hackor. Jag kommer på mig själv att faktiskt riktigt njuta av de väl avvägda attacker som rosar skivan.

Annars låter det som det brukar. Detta kan ju läsas som både välsignelse som förbannelse. Brutal death metal är en subgenre vars fans inte brukar hylla förändring som något positivt. Alls. Men jag tänker så här – ABORTED har med råge betalat vad de är skyldiga till att lira brutalt, och om ett band som DEFEATED SANITY kan komma undan med att faktiskt introducera vissa andra element än full on butality – ja då kan ABORTED det också.

Nu är ”The Necrotic Manifesto” inte en speciellt dålig skiva. Det är bara det att musiken låter exakt som jag hade förväntat mig att den skulle göra. Och det är faktiskt lite tråkigt, när det är fullt hörbart att bandet befolkas av sjukligt begåvade musiker.

Å andra sidan är ”The Necrotic Manifesto” en skiva som jag vet kommer utgöra soundtracket till mången mosh-pit. Och det är i sig ingen dålig sak.

Skivor

Persefone – Core

Lämna en kommentar


ARTIST: Persefone
TITEL: Core
RELEASE: 2014 (re-release)
BOLAG: Vicisolum

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det kanske kan verka märkligt att ta upp ett album som första gången släpptes 2006, men då albumet inte funnits tillgängligt på väldigt många år beslutade sig bandet för att återutge skivan med uppdaterad produktion tidigare i år.

Andorranska PERSEFONE är ett band som jag tidigare har höjt till skyarna. I min ringa mening var ”Spiritual Migration” årets skiva 2013 och jag gav betyget 8 av 10. Och visst, bandet är på en helt annan nivå nu än 2006, men det går så tydligt att höra att talangen för låtskriveri fanns där redan för 8 år sedan om jag säger så. ”Core” handlar rakt av om myten om Persephone och är ett tredelat album. Det går alldeles utmärkt att lyssna på skivan rakt igenom, tro mig och då få över en timmes obruten musik.

Det är minst sagt en svindlande upplevelse att lyssna på musik på detta vis, för precis som vid senare släpp är det en mängd intryck som väller över lyssnaren. Här finns de mer än lovligt brötiga passagerna som kontrasteras ljuvt mot de mer finstämda tongångarna. Det är oerhört vacker musik stundtals, fylld med en dysterhet som jag finner oerhört tilltalande. Bäst är mittenpartiet ”Underworld” där bandet minst sagt släpper loss. Här finns glödande gitarrspel – lyssna bara påUnderworld: The Fallen And The Butterfly – Act IV: Released så kommer ni fatta vad jag menar.

Det är bara att konstatera att även bandets bakkatalog är värd att kolla upp – PERSEFONE har med de fyra album de har hunnit med att släppa bevisat i alla fall för mig att de är ett band synnerligen förtjänt av uppmärksamhet, ja erkännande, för sin synnerligen imponerande tonkonst.

 

Skivor

Celestial Decay – QuantumX

cuantumxARTIST: Celestial Decay
TITEL: QuantumX
RELEASE: 2014
BOLAG: Music Alliance

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

För fyra år sedan recenserade jag CELESTIAL DECAYs debutalbum “Contradictum”. Då var mitt omdöme om bandets tonkonst att

[s]ammantaget gör CELESTIAL DECAY mycket rätt med sin debutplatta – de vinner inte över mig helt och hållet, men bjuder på en hel del intressant musik som trots sina brister till stora delar gör jobbet.

När det nu är dags för skiva nummer två märker jag att flera saker är desamma som på debuten: det rör sig om en lång skiva, 15 spår lång. Det finns talade passager. Det rör sig fortfarande om extremt storvulen symfonisk power metal. Jag vet att vår expert på området Mats Manhammar skulle uppskatta detta.

Sedan upphör likheterna. För denna gången övertygar CELESTIAL DECAY mig om att de är värda min uppmärksamhet. Detta är i all sin enkelhet ett stort erkännande då ni sedan länge borde veta att dylik musik inte brukar vara min kopp valfri dryck. Förutom de talade passagerna från Lisa Börtner, som jag fortfarande har invändningar emot så bjuder bandet med masterminds Hobbe Houshmand och Freddy Olofsson på en väldigt genomarbetad och stringent bra skiva. Framför allt är det plattans mitt och avslutande del som musiken verkligen fattar tag i mig. Från låt 6, otroligt fina balladen Power Of Will där även skivans mer än ypperliga produktion kommer till sin fulla rätt, lyckas bandet i varenda låt bjuda på något som har fått mig att återkomma till skivan betydligt oftare än vad jag gjorde med debuten.

Med huvudmännen fokuserade på gitarrspel och komponerande så rymmer bandet flertalet sessionsmusiker. Andi Kravljaca på sång imponerar storligen på mig. Han har ett brett register och en synnerligen dynamisk röst. Jag gillar också trumspelet från William Seidl.

Att bandet lyckas övertyga en recensent som undertecknad att det nog kan vara värt att hålla koll på CELESTIAL DECAY i framtiden det är att ta som en komplimang. Jag plockar fram betygssjuan utan att tveka. Betyget är att betrakta som starkt.