Etikettarkiv: 2010

Black Bay – Feeding It…

BlackBay2010ARTIST: Black Bay
TITEL: Feeding It…
RELEASE: 2010
BOLAG:

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Amelie

Sundsvallsbandet BLACK BAY har släppt en 4-spårsdemo kallad ”Feeding it…” Ett antal lyssningar lämnar mig med en ganska tom känsla, och upplevelsen av att det här har jag hört förr. Flera gånger faktiskt. Kanske t o m för många gånger…

Musikerna i BLACK BAY kan sin sak och gör en habil insats. Men det finns ingenting som lyfter, inget som ger plattan karaktär. Inte heller vokalisten lyckas få det att tända till i låtmaterialet. Sången ljuder ganska platt och tråkig. Det finns en ansats till något spännande här och där, t.ex. i inledningen till andra låten, titelspåret Feeding It men det faller snart åter ihop till samma lite menlösa ”skvalrock”. De enskilda musikernas insatser är alltså klart godkända, men originaliteten närmar sig noll.

Jag skulle så gärna vilja säga att BLACK BAY har en potential, att de kan utvecklas till något riktigt bra. Om det inte vore för det faktum att de hållit på sedan 2004 och detta redan är bandets femte demo, och jag tror därmed tyvärr att ”this is it”. Alltså, helt okey bruksrock men inget att springa benen av sig för, eller lägga sina surt förvärvade på.

Enslaved – Axioma Ethica Odini

Enslaved2010ARTISTEnslaved
TITEL: Axioma Ethica Odini
RELEASE: 2010
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

ENSLAVEDs nya album tar vid där det förra, ”Vertebrae”, slutade och det inledande spåret Ethica Odini känns musikaliskt som en logisk och ganska direkt fortsättning på den tidigare plattans låtar, inte minst den då avslutande The Watcher. Albumet fortsätter i igenkännliga banor, där t ex tredjespåret Waruun växer ut till en mäktigt rytande sång.

Efter de fyra första spåren händer något mer med musiken. Axioma delar i viss mån denna platta i två hälfter. Den sirligt slingrande musiken kring uppläsning av en viskande röst, är i sig ett fint stycke, och den bildar samtidigt en övergång till den del av plattan som visar så tydligt att ENSLAVED ännu inte på något sätt ämnar avstanna i sin utveckling. ”Progressiv” i sin egentliga och ursprungliga bemärkelse är det bästa epitetet för att beskriva bandets musik och dess fortskridande utveckling. Helt opåkallat infinner sig jämförelsen med OPETH upprepade gånger under lyssningen. Trots att banden startat i delvis olika traditioner – svensk döds respektive norsk svartmetall – finns påtagliga likheter.

Det suveräna spåret Giants är kanske, som även låtmakarna Gruttle Kjellson/Ivar Björnson påpekat, det tyngsta ENSLAVED nånsin har gjort och absolut en favorit på plattan att återkomma till gång efter gång. Singular har en bedövande vacker inledning som i mycket, inte minst sånginsatsen av rensångaren/keybordisten Herbrand Larsen, minner om DREAM THEATER.

Albumets titel ”Axioma Ethica Odini” syftar på den nordiska diktcykeln Hávamál, ’Odens sång’, som i sina tidiga latinska översättningar benämns just ’Ethica Odini’ och varifrån mycket av lyrikens tema är hämtat.

Sin musikaliskt progressiva attityd till trots är ENSLAVED ett ganska konservativt band vad gäller distributionen av sin musik. Inte ett fullt spår släpptes till allmänheten förrän strax innan utgivningen, och albumet som helhet ligger varken på bandets sajter eller på Spotify. Det blir med andra ord att gå raka vägen och inhandla plattan. Och att råda till det tvekar jag inte en sekund. ENSLAVEDs elfte fullängdare är just vad man kan både hoppas och önska av ett band, fortfarande i full utveckling på sitt 20:e verksamhetsår. Respekt!

Live: Watain

ARTIST: Watain
LOKAL: Kulturbolaget, Malmö
DATUM: 29 oktober, 2010

Inget band kan som WATAIN med emfas hävda att de just nu förkroppsligar black metal-genren. Med kompromisslöshet och stor integritet har bandet karvat ut en trovärdighet som inga andra band har just nu. 2007 års ”Sworn To The Dark” och årets makalösa giv ”Lawless Darkness” har med rätta befäst gruppen som banérförarna för satanistisk black metal i DISSECTIONs efterföljd.

Att säga att jag hade skyhöga förväntningar på bandets konsert är att underdriva – aldrig förr har jag sett fram emot att bli golvad, hänförd och chockad av en konsert som denna. Och jag blir inte besviken. Bara den scenrigg som bandet använder sig av, med mycket levande eld och kadaver, förstärker bara intrycket att det är något mycket större än ett framförande av låtar som kommer att vräkas ut över den stora publiken på KB. När bandet väl går på är det med en seriositet och en hårdhet som begeistrar – jag kommer på mig själv med att rysa till tonerna av inledande Malfeitor. Rent låtmässigt ligger tonvikten på material från senaste släppen – tre låtar förutom Malfeitor; Reaping Death, Total Funeral och favoriten Wolves Curse från ”Lawless Darkness” blästrar trumhinnorna denna kväll. I övrigt märks låtar som Satan’s Hunger, Legions Of The Black Light, The Serpent’s Chalice och titellåten från förkrossande ”Sworn To The Dark”. Bandets övriga diskografi, ”Casus Luciferi” representeras av Devil’s Blood, och ”Rabid Death’s Curse” av On Horns Impaled. Dessutom klämmer bandet in en cover av BATHORY i form av Sacrifice. Samtliga låtar framförs med en sådan kraft och enighet att jag inte kan göra annat än kapitulera – Erik Danielssons sång är kraftigt förstärkt av reverb, liksom trummorna bitvis, vilket gör att den tempelliknande känslan förstärks än mer – ljudbilden är något som jag flera gånger noterar. Den tekniker som rattade in det ljudet lyfter jag verkligen på hatten för – enda invändningen jag har är att jag skulle vilja ha mer tydligt anslag på bastrummorna, annars är ljudet klockrent.

Att WATAIN är mer än ett band blir denna kväll uppenbart – detta är ren urkraft genom musik som är ämnad för att skaka om, beröra, chocka inte för sakens skull utan för att det ingår i en väldigt noggrant genomtänkt idé. WATAIN är ett smart band som innan de går upp på scen vet vad de vill förmedla och hur de ska göra det. Nonexistent är det mellansnack som kan fördärva en konsert i andra bands fall – WATAIN pumpar på oftast utan detta, och sägs det något är det i stil med ”En bitter och hård sanning – av intet är du kommen, intet skall du åter bli” – och för en gångs skull känns yttrande av detta slag totalt rätt.

Är man överhuvudtaget intresserad av black metal har man koll på WATAIN. Vill man ha en visning av vad denna musikgenre är i sin renaste form just nu har man inte råd att missa WATAIN live – så mycket närmare kärnan i denna kaosartade musikstil kan man inte komma för tillfället. Det visade bandet med emfas igår på KB.