Etikettarkiv: 2013

Skivor

Netherbird – The Ferocious Tides Of Fate

Lämna en kommentar

Netherbird - he Ferocious Tides Of FateARTIST: Netherbird
TITEL: The Ferocious Tides Of Fate
RELEASE: 2013
BOLAG: Scarecrow Recordings

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Jag älskar och beundrar Nephentes röst. Och mycket i NETHERBIRD bärs upp just av, och med, hans breda vokala kapacitet, detta noterar jag utan att alls vilja förringa de övriga bandmedlemmarnas långt utöver kompetenta musicerande. Som vanligt undfägnar oss NETHERBIRD i senaste albumet, “The Ferocious Tides Of Fate”, en ljuv mix av det bästa från olika extreme metal-genrer med bl.a. black metal-nerv, deathgrowl och doomig tyngd.

Sex spår och 37 minuter, inte en sekunds utfyllnad och ren och skär musikalisk njutning. Shadow walkers är en av favoritlåtarna, och kanske det mest typiskt Netherbirdska spåret på albumet. Melankoliskt, närmast sorgset, med en mjuk melodisk släpighet, och dessutom med folkmusiktongångar i det avslutande fiolspelet. Den mer än elva minuter långa skönheten Along the Colonnades är rik på både black metal-partier och doomigare känningar. Övriga spår ligger inte efter i känsla och intensitet.

“Vi kommer hålla på länge” konstaterade Nephente i WeRocks intervju med frontmannen 2011, och poängterade också att all bandets musik finns för gratis nedladdning på netherbird.com, detta är en principiell hållning för spridningen av musiken som bandet har. Och såklart köper vi också gärna skivan, och stödjer därmed bandet även ekonomiskt.

Med detta tredje fullängdsalbum har NETHERBIRD uppmärksammats och hyllats i många medier, bland andra både Sweden Rock och Close-Up Magazine. Jag hoppas och tror att detta banar väg för och bär fram NETHERBIRDs stora genombrott, också i det allmänna metalmedvetandet. Detta är nämligen bandet och deras musik värda på alla sätt.

Skivor

Degradead – The Monster Within

Lämna en kommentar

Degradead - The Monster WithinARTIST: Degradead
TITEL: The Monster Within
RELEASE: 2013
BOLAG: Metalville

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Sväng och tyngd, bröt och finlir. Så kan man sammanfatta stockholmska DEGRADEADs senaste album, det fjärde i ordningen. Utveckling pågår kan också vara ett väl beskrivande uttryck. Jag har följt bandet sedan debutalbumet “´Til Death Do US Apart” 2008 och DEGRADEAD har alltid varit en spännande och relevant akt inom melodisk döds-scenen. Med årets platta tar man ytterligare ett steg och blir riktigt högintressant i det svenska musiklivet.

“The Monster Within” bjuder lyssnaren på en välkomponerad blandning av mjukt och hårt, och då tänker jag inte i första hand på det för genren klassiska växlandet mellan growl och rensång, utan mer på ett allmänmusikaliskt och låtskrivar-plan. Albumet inbegriper låtar som titelspåret The Monster Within, vilket visar sig vara ett riktigt monster till låt, men också t.ex. Scars of Misery som mer prioriterar svänget framför tyngd. En favorit är Tendency to Sin som kanske är den som allra mest bär vidare det speciella DEGRADEAD-sound, vilket fanns på plats redan på debutplattan, då t.ex. i topplåtar som Take Control och Genetic Wast.

På detaljnivå finns en hel rad rara små pärlor att glädjas åt, som det snygga akustiska introt i balladspåret We´ll Meet Again och, kanske mer överraskande, “flamenco”-gitarr integrerad i det annars blytunga spåret Dead Becomes Alive. Nya slagverkaren Amit Mohla bjuder på små överraskningar som ett “oljefats”-solo i For Better Or Worse. Den som liksom jag är trött på sega introspår, kan glädjas också åt förstaspåret One Against All med “rakt på”-gitarrer och inledande panikskrik. Sångaren Mikael Sehlin, numera även frontandes göteborgsbandet ENGEL, imponerar när han skivan igenom utnyttjar hela sitt breda register av skönsång, growl och rivande skriksång.

“The Monster Within” är inte något radikalt annorlunda från tidigare plattor, men DEGRADEAD har tagit ett extra kliv uppåt i den ständiga utvecklingskurva bandet uppvisar. Bandet är också en fantastisk liveakt och det nya materialet kommer helt säkert förvaltas på bästa sätt även från scen. Jag är helt säker att bandet med denna platta ytterligare kommer att bredda sin anhängarskara.

Skivor

Carcass – Surgical Steel

Lämna en kommentar

surgical-steelARTIST: Carcass
TITEL: Surgical Steel
RELEASE: 2013
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag vet inte vad ni tycker om själva tanken på att återuppväcka band som legat slumrande – för egen del är jag svårt skeptisk till detta fenomen då det oftast bara handlar om att leverera en alibiplatta för att sedan casha in på turnén och därefter lägga ner på nytt. Eller varför inte ta skräckexemplet framför andra –  AT THE GATES pågående eviga “avslutningsturné”. Ja ni förstår att jag var djupt orolig och mycket skeptisk när jag såg att verkligt klassiska CARCASS nu minsann skulle komma med ny musik över ett decennium efter det att hårt häcklade “Swansong” kom ut.

Nu känner jag att jag personligen vill ringa upp Jeff Walker och Bill Steer och be så mycket om ursäkt för att jag någonsin tvivlade på deras kapacitet att skriva musik som så fullkomligt dräper som låtarna på “Surgical Steel”. Jag har svårt att se en enda svag låt på skivan – det skulle i så fall vara det som i vanlig ordning när det gäller mig onödiga introt 1985. Om det inte var för den lilla detaljen att den de facto är skriven just 1985.

Musikaliskt är detta en klockren platta om man uppskattade “Necroticism – Descanting The Insalubrious” från 1991 och “Heartwork” från 1993 då den är den solklart logiska musikaliska felande länken så att säga. Speltekniskt är detta ren mumma – Jeff Walkers fullständigt ljuvliga rasp till stämma kan jag inte få nog av just nu. Gitarrspelet från Steer är så brutalt bra att jag har svårt att tänka mig att jag får höra en mer avvägd yxattack detta år. Trumspelet från en av mina favoritlirare Daniel Wilding (även i TRIGGER THE BLOODSHED) är suveränt.

“Surgical Steel” är en skiva som rimligtvis kommer vara med på rätt många årsbästalistor när 2013 ska summeras. Sen måste jag faktiskt också säga att det är rent ironiskt att CARCASS öppnar för AMON AMARTH på stora delar av det bandets turné. Med en skiva som “Surgical Steel” i ryggen plus bandets övriga diskografi kommer scenen inte att stå kvar när det är dags för huvudbandet att kliva upp. Och det, kära läsare, är inte mer än rimligt.