Etikettarkiv: 2020

Skivor

Sinira – The Everlorn

Lämna en kommentar

ARTIST: Sinira
TITEL: The Everlorn
RELEASE: 26/6 2020
BOLAG: Egen utgivning

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

När jag ser att SINIRA kommer från Nacogdoches som ligger i Texas tänker jag direkt på filmen “Charlie Wilson’s War” som handlar om kongressledarmoten Charles Wilson som var en av arkitekterna bakom att ryssarna fick däng i Afghanistan. En av hans bidragsgivare besöker honom för att protestera mot att det har blivit snack om en julkrubbas placering i just Nacogdoches. På många sätt känns det bra för egen del att SINIRA finns i just Texas, om inte annat för att vara en nagel i ögat på det jag förknippar Texas med: reaktionär kristendom, vapen och en allmänt inskränkt syn på det mesta.

Det andra jag tänker på är att SINIRA har lyssnat sjukt mycket på DISSECTION, ett faktum som infinner sig snabbt när Where Starlight Does Not Shine, en låt som är en njutning från början till slut. Faktum är att “The Everlorn” som helhet är en till stora delar magisk skiva, under förutsättning att man inte förväntar sig några enorma framsteg i utveckling av den melodiska black metal som den har sett ut sedan starten av subgenren. Just med tanke på detta är “The Everlorn” en enda stor gosefilt i en tillvaro som kanske ter sig dyster.

Bakom SINIRA står en enda person, Knell, som spelar alla instrument och sjunger samt gör allt annat. Med tanke på detta är “The Everlorn” både resultatet av en singulär artistisk vision, och ett fint bevis på att anpassa mål efter medel – dock kan jag säga att de instrumentella insatserna inte går av för hackor. Gitarrspelet är effektivt och oerhört stämningsskapande, trumspelet ligger åt det hastigare hållet vilket jag uppskattar och produktionen är mycket bra.

Att jag ens upptäckte SINIRA var en ren slump – ett klick på Bandcamp. Som ni förstår av betyget är jag ganska glad över detta.

Skivor

Ensiferum – Thalassic

Lämna en kommentar

ARTIST: Ensiferum
TITEL: Thalassic
RELEASE: 10/7 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

“Epic Folk Metal” står det under genre på Metal Archives sida om finska ENSIFERUM. Första gången jag läste detta så måste jag erkänna att jag stönade inombords. Som ni förstår av betyget så hämtade jag mig från min första reaktion, som jag villigt erkänner var en helt felaktig sådan. Det finns såklart saker på “Thalassic” som jag inte sväljer rakt av – de två bonusspåren är i mina öron helt onödiga, och förtar faktiskt från den riktigt angenäma upplevelse som skivan erbjuder.

Att ENSIFERUM gillar sitt symfoniska anslag blir snabbt tydligt med fina instrumentala och oerhört – är ni med – episka inledningen Seafarer’s  Dream. Och bandet fläskar visserligen på rejält i vissa låtar, men lyckas hela tiden hålla det väldigt smakfullt och väl avvägt. Till och med när bandet går all folk som i Midsummer Magic så görs det med en sådan sjukligt väl utvecklad känsla för fängslande melodier att jag faktiskt köper det. För övrigt är det helt otroligt hur mycket olika element de lyckas få in i den låten, trots att den bara är 3:42 minuter lång.

De mer renodlade metallåtarna Rum, Women, Victory (liiite cringevarning på den titeln) och Run From The Crushing Tide är så fruktansvärt beroendeframkallande – likt hela skivan för övrigt – att jag har spelat både låtarna och skivan på repeat sedan igår. Inslagen från Pekka Montins, ny i bandet på sång och keyboard sedan i år, rensång är helt otroligt bra, och jag njuter i fulla drag när han släpper på fullständigt i just Run From The Crushing Tide. 

Jag kan faktiskt inte minnas senast jag blev så glatt överraskad av en skiva som jag blir av “Thalassic”. Den har alla kännetecken som präglar verkligt bra finska band – en sådan makalös känsla för melodier fyllda med vemod, men också en tydlig jävlar anamma som går som en röd tråd genom skapandet.

“Thalassic” är en fenomenal skiva från ett band som sannerligen vet vad de sysslar med, och den förtjänar att upptäckas av många. Kolla in den!

Skivor

Protest The Hero – Palimpsest

Lämna en kommentar

ARTIST: Protest The Hero
TITEL: Palimpsest
RELEASE: 19/6 2020
BOLAG: Spinefarm

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag är övertygad att alla som beskådat PROTEST THE HERO live kan säga att kanadensarna inte är ett band som håller igen, varken i sin musik eller sitt sätt att framföra denna live. Och att det kostar på är sångaren Rody Walker ett levande bevis. Hans röst var, som många av er säkert vet, på väg att fullständigt haverera om han inte tog en rejäl paus från att sjunga. Om det ens skulle komma ett nytt album från bandet var därför inte helt säkert, och det är därför dubbel glädje att vi har “Palimpsest” och att den är så makalöst bra som den är.

“Palimpsest” är ett väldigt episkt album i ordets allra bästa bemärkelse. I vid mening handlar texterna på plattan om begreppet “storhet” och vad detta kan betyda. Skivan skrevs till stora delar för tre år sedan precis efter det att Donald Trump hade tillträtt som U.S.A.s president och dennes numera vitt kända slogan Make America Great Again är uppenbarligen något som triggade PTH som alltid har varit ett politiskt intresserat och insatt band, men skivan tar också upp andra aspekter av storhet i den amerikanska erfarenheten – den nästan gastkramande skönheten i landet som har tagit andan  ur så många, innovationsskickligheten och drivet. Tro nu inte att “Palimpsest” är en tråkig skiva att lyssna på, om ni skulle vara tveksamma till att lyssna på skivor med annat lyriskt innehåll än texter om zombieapokalypser, inre demoner eller döden – PTH lyckas som vanligt att göra sången till ett väl integrerat instrument som alltid förstärker de instrumentella delarna av musiken.

Och om ni tycker att progressiv mathcore är en alltför teknisk subgenre med sina riffkanonader och interlockande trummor så är PTH ett band att kolla in. Visst, bandet är tekniskt skickligt, och “Palimpsest” är en skiva som bjuder på helt suveräna uppvisningar i detta. Samtidigt finns här väldigt vackra passager som fullständigt tar andan ur mig, och det tekniska spelet är inte bara där för att det så ska vara – PTH är mer än någonsin på banan i att skriva minnesvärda låtar. I denna meningen är “Palimpsest” ett mäktigt mästarprov i stort sett genomgående. The Migrant Mother har ett underbart driv med mycket tvåtakt, och samtidigt ett storslaget anslag med en helt episk refräng där Walker släpper på sina bromsar nästan helt oreserverat. Just det fina samspelet mellan skivans olika element gör att “Palimpsest” aldrig blir tråkig att lyssna på – jag uppskattar till och med de korta, tre till antalet, pausstyckena som jag tycker både avdelar och sammanbinder skivan på ett finfint sätt. De är dessutom oerhört vackra.

“Palimpsest” är PROTEST THE HEROs hittills bästa platta, inte bara för att låtarna ligger på en sådan sinnessjukt hög och jämn nivå, utan också för att det är den skiva i bandets diskografi som låter bäst. Produktionen är en ren dröm – organisk och kraftfull – men samtidigt väldigt välbalanserad.

Jag är väldigt övertygad om att “Palimpsest” kommer att vara en av skivorna som är med i racet om placering på årsbästalistor när 2020 ska summeras. Kolla in den.