Etikettarkiv: 6/10

Portrait – At One With None

ARTIST: Portrait
TITEL: At One With None
RELEASE: 3/9 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

PORTRAIT. De har aldrig hymlat med vad för sorts musik och vilket årtionde denna gjordes under de gillar och hämtar sin inspiration ifrån.

1980-tals referenserna står som spön i backen på varenda skiva som bandet från Kristianstad har gett ut under karriären, och även om det rena kopierandet (se debuten från 2008 som var en ren MERCYFUL FATE-skiva utan att vara orginalbandet) har tonats ut allt mer så tror jag inte många kommer att missa att PORTRAIT dyrkar JUDAS PRIEST, IRON MAIDEN och MERCYFUL FATE/KING DIAMOND på ett i det närmaste religiöst sätt.

Kan man köpa detta faktum är kommande “At One With None” en skiva som man kommer gilla. Entusiasmen och hantverksskickligheten är det i alla fall inget fel på. Att sångaren Per Lengstedt dessutom har kopplat in ytterligare en växel är klart märkbart. Sången är den bästa som bandet har presenterat på samtliga plattor.

Men såklart är detta också bandets akilleshäl. PORTRAIT blir ett alibiband alternativt en musikalisk snuttefilt eftersom man saknar att bandets inspirerande band inte skriver sådan här musik längre, framför allt då inte IRON MAIDEN, och då måste det till en satans leverans om man ska behålla sin relevans. PORTRAIT har i alla fall för mig med denna skiva visat att ja, de kan sitt hantverk, men börjar alltmer slira ut ur bild för mig. Vill jag verkligen ha JUDAS PRIEST, MERCYFUL FATE och IRON MAIDEN, ja då lyssnar jag på originalen. Mitt behov av ett band som så stringent kollar bakåt som PORTRAIT gör har blivit allt mindre, och de är inte längre ett band vars skivor jag ser fram emot, utan ett band som “bara” underhåller för stunden. Gott så, men hela vägen räcker det inte.

Stormruler – Under The Burning Eclipse

ARTIST: STORMRULER
TITEL: “Under the Burning Eclipse”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Napalm Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Ibland vill man verkligen gilla en skiva mer än man kanske egentligen gör. Detta är för undertecknad sen sådan. STORMRULER går all in på debuten och jag vill verkligen älska den fullständiga satsningen och totala hängivenheten för att spela snabbt och hårt. Och omslaget! Det får en att minnas MOLLY HATCHETs gamla skivomslag, snygga och lockande som attan… och att även den musiken inte fastnade. För häri ligger problemet med “Under The Burning Eclipse”, det blir för jämntjockt över en hel skiva och fastnar inte. Tyvärr, för spelar man ett spår som Reign Of The Winged Duke på egen hand är det bra och läcker black metal!

Duon Jason Asberry (gitarr, sång) och Jesse Schobel (trummor) har dock valt att sätta ihop i stort sett alla låtar med instrumentala mellanpartier, vilket gör att en genomlyssning av den här skivan från start till mål smälter samman allt till en enhet där inget riktigt sticker ut. Det är bra, men man minns i stort sett noll efteråt. De riff som serveras till maskingevärstrummor och härligt ångestladdad skriksång är för lika för att man ska särskilja eller nästan ens urskilja låtarna.

Som inslag i en spellista är STORMRULER givna (ta ex Blood Of The Old Wolf eller videosingeln At The Cliffs Of Azure City om du vill ha ett bra exempel!), för man besitter kvalitet och ett sjuhelvetes skönt driv. Som en enda lång platta vill jag gilla “Under The Burning Eclipse” mer än jag egentligen gör…

Artillery – X

ARTIST: Artillery
TITEL: X
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

ARTILLERY är en tung hörnsten i den danska metallen. De har varit igång från och till sedan 1982, och har alltid hållit sig till det som de gillar mest: thrash metal. De har kavlat ut riffmattor med bibehållen integritet under hela karriären, och de har kämpat på trots dödsfall.

När bandet nu jubilerar med sitt 10:e album har recensionerna med höga betyg stått som spön i backen av folk som helt går bananas. Varför har jag då bara gett “X” en betygssexa?

Kanske är det för att jag uppskattar vissa delar av ARTILLERYs musik väldigt mycket, men andra delar kan jag helt vara utan. Riffen är den här skivans starkaste kort, och det är stadigt bett och övertygelse i snart sagt varenda låt. Hade den här skivan varit helt instrumental så hade jag gillat den ännu mer, haha!

Produktionen är helt fantastisk, mustig och matig så att öronen njuter i fulla drag.

Men ni förstår kanske varthän det barkar? Det är med sångaren Michael Bastholm Dahl jag känner att denna skiva välter. Och detta kommer att låta helt konstigt: han sjunger för bra och hans röst är alldeles för oskitig för att jag ska gilla den. Hade jag hört honom i ett klassiskt heavy metalband så hade jag sannolikt gillat vad han gör, för sjunga kan han. Men thrash metal ska, i mitt tycke, inte vara speciellt rent. Det ska skava i sången, och det gör det inte här.

Gillar man ARTILLERY sedan tidigare så kommer man att gilla även den här plattan. För oss andra finns det annan thrash metal att lyssna på.