Etikettarkiv: 7/10

Meshuggah – Koloss

kolossARTIST: Meshuggah
TITEL: Koloss
RELEASE: 2016
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Henrik Nygren

Det har passerat fyra år sedan MESHUGGAHs förra studiogiv “ObZen”. En återgång till tongångar i stil med “Destroy, Erase, Improve” samt “Chaossphere” gjorde att denna fick undertecknad att jubla av glädje. Framförallt mästerverket Bleed, denna kompromisslösa rytmiska uppvisning som förmodligen är bandets starkaste låt hittills i karriären. Nya albumet “Koloss” följer sin föregångare men hamnar tyvärr lite i dess skugga.

Inledande I am Colossus är en grymt bra titel på en låt. Dessvärre blir det monotona riffandet samt det långsamma tempot alltför utdraget och låten går således ganska obemärkt förbi. Efterföljande The Demon’s Name Is Surveillanceändrar omedelbart på detta med sitt Bleed-aktiga riffande, snabbt och precist fast inte lika rytmiskt utmanande. En av skivans mest minnesvärda låtar. Tunga Behind The Sun besitter grymt starka melodier, om än så subtila så finns de där i bakgrunden inbäddade i en massiv vägg av trummor och distinkt riffande. Jag gillar verkligen den variation som MESHUGGAH återigen uppvisar, det behöver helt enkelt inte vara intrikat för att en låt skall vara bra. Låtarna lyfter snarare där mer tillgängliga riff blandas in som i till exempel The Hurt That Finds You First.

Som vanligt finns det inte mycket att klaga på när det kommer till MESHUGGAH, men även “Koloss” lider av vad många av bandets tidigare verk lider av, låtar som påminner för mycket om varandra. Att medlemmarna har ett behov av att tillfredställa sin fascination för komplex och utmanande musik är det absolut inget fel på. Men ibland känns det som att det är såpass små variationer att det förmodligen bara är bandet själva som kan höra skillnaden. “Koloss” är en riktigt bra platta men de där riktigt klockrena låtarna lyser tyvärr med sin frånvaro.

Cannibal Corpse – Torture

torture-cannibalARTIST: Cannibal Corpse
TITEL: Torture
RELEASE: 2012
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Skiva nummer 12 från klassiska CANNIBAL CORPSE. Vid det här laget vet jag vad som väntar när det dyker upp en skiva från detta gäng. Texter som gjorda för att chockera Hem & Skola, orsaka moralpanik bland stora befolkningsgrupper –  och hetsa till extatiska glädjenivåer hos oss som uppskattar denna typ av kulturyttringar.

Att eftersöka radikala kursändringar hos CANNIBAL CORPSE hade varit som att begära att en bosättare på Västbanken konverterar till islam och flyttar till Gaza –  männen i CC vet vilken musik de gillar att skriva. Tråkigt? Inte en chans. Ser man till vilken räcka magiska låtar bandet har bakom sig inser man fort att det inte bara handlar om att väcka förskräckelse. Likadant är det på “Torture”, en skiva där låtarna med tung kvalitetsstämpel dundrar in i öronen på ett mycket fint vis.

Demented Aggression öppnar med, rätt gissat, ett furiöst tempo. Uttrycket är lika tajt som trummisen Paul Mazurkiewiczs virveltrumma. George “Corpsegrinder” Fisher vrålar lika ursinnigt som han brukar. Det enda jag egentligen vill anmärka på är karlns besatthet vid att emellanåt vilja få in för många ord vilket leder till att det låter aningens krystat. Bättre då när det lämnas utrymme för kraftdemonstrationer som i brottartunga Scourge Of Iron eller refrängen i trallvänliga As Deep As The Knife Will Go.

CANNIBAL CORPSE fortsätter den fina traditionen de byggt upp sedan många år tillbaka –  synnerligen habil death metal levererad med ett bitvis fullödigt tekniskt lir och ett rått uttryck. Det räcker, precis som vanligt, groteskt långt.

Anachronaeon – The Ethereal Throne

Anachronaeon-11ARTIST: Anachronaeon
TITEL: The Ethereal Throne
RELEASE: 2012
BOLAG: Stygian Crypt

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

En konceptplatta om en seriemördare som är övertygad att han agerar som en guds hämnare och på direkt uppdrag av sin, och de kristnas, gud… Ja, det känns inte som om det konceptet i sig är så lockande egentligen, men en platta av Patrik Carlsson och Andreas Åkerlind, musikerna bakom black metal-bandet EYECULT, är alltid av givet intresse.

“The Ethereal Throne” är ANACHRONAEONs fjärde fullängdsalbum, alla utgivna på ryska bolaget Stygian Crypt, och bandet visar en stadigt uppåtgående kurva, både i melodiskapande och musikalitet.

Albumets lyrik innehåller en samlad historia om en seriemördare”i dagboksform”, i de åtta första låtarna, sista spåret är instrumentalt. Patrik Carlssons growlade sång mässar skivan igenom i ett ganska monotont tempo och röstläge, passande för det textmässiga innehållet, men emellanåt lite för enahanda – jag skulle önska han tog lite av stinget från EYECULT med sig även hit till ANACHRONAEON. Musiken är desto mer varierad med melodiska inslag omväxlande med rå metal. Extra poäng för det snygga omslaget, signerat W. Smerdulak.

Jag har svårt att förlika mig med berättelsen, det blir lite för mycket med både broders- och fadersmord, våldtäkter och stympningar, för att sedan övergå i huvudpersonens tvivel – men aldrig ånger. Dock har albumet många musikaliska förtjänster och vid sidan av det avslutande instrumentala spåret finns även ett par riktigt starka låtar i t ex The Whereabouts Of My Father och Shattering The Earthly Bond.

En bra platta signerad ANACHRONAEON, men jag väntar ännu längtande efter nytt från systerbandet EYECULT.