Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Dark Fortress – Spectres From The Old World

Lämna en kommentar

ARTIST: Dark Fortress
TITEL: Spectres From The Old World
RELEASE: 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag känner att det är en ynnest att ha upptäckt DARK FORTRESS just nu, för jädrar i min låda vad jag känner mig väl omhändertagen av den musik som bandet så frikostigt bjuder oss på på “Spectres From The Old World”.

Den helt ljuvliga blandningen mellan atmosfärisk melodisk black metal och den progressiva metallen förfinas till i det närmaste perfektion på den här skivan. Var för sig så håller samtliga låtar hög klass, och när de så skickligt sammanfogas till en helhet så blir slutresultatet helt ypperligt. Den isande mäktigheten i exempelvis introt till Isa driver en kil av hisnande kyla rakt in i hjärtat på mig. Den sköna hetsigheten i riffandet i titellåten hör också till de saker som jag vill lyfta fram från skivan.

Produktionen är finfin – Seraphs och Hannes Grossmans trummor låter så underbart organiska att jag skulle kunna lyssna enbart på deras grejer och ändå få ut en hel del från den upplevelsen. Asvargr och V. Santuras gitarrer har en ton så tjock att du kan bre mackor med den, och Morean sjunger precis så magiskt bra som han har skämt bort oss med tidigare på bland annat ALKALOIDs plattor. Phenex keyboards ligger perfekt i mixen och förstärker det resten av bandet gör på ett fantastiskt sätt.

Ja, ni fattar att “Spectres From The Old World” är en skiva som är ett måste att kolla in, och helt klart en kandidat för en plats på årsbästalistan över 2020 för min del.

Skivor

Blaze Of Perdition – The Harrowing Of Hearts

Lämna en kommentar

ARTIST: Blaze Of Perdition
TITEL: The Harrowing Of Hearts
RELEASE: 2020
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om jag säger polsk black metal, så är det nog rätt många av er som spontant tänker “Behemoth”, inte sant? Det är svårt att undvika att förhålla sig till Nergals band, men BLAZE OF PERDITION känns betydligt mer äkta och innerliga än sina landsmän.

Det är inte bara det att de känns betydligt bättre på att framkalla känslor med sina sinnesjukt snygga melodislingor som ligger ack så välproducerade och genomtänkta i snart sagt varenda låt på “The Harrowing Of Hearts”, de skriver just nu bättre låtar som helhet.

Jag tröttnar aldrig, utan törstar hela tiden efter mer när jag lyssnar på den här skivan, som håller en föredömlig spellängd på 46 minuters eget material, plus en cover som avslutning som jag tycker är helt onödig och det enda som drar ner betyget på plattan för mig.

“The Harrowing Of Hearts” har många lager, och visserligen är trumspelet inte det mest originella – trummisen DQ gör vad som förväntas av honom utan större åthävor, och sången är inte ens i närheten av varierad. Och ändå blir jag lyrisk för det BLAZE OF PERDITION gör så helvetiskt bra är just gitarrarbetet som lägger ett lager av fullödig känsla genom hela skivan. Det skulle inte förvåna mig om den här skivan hamnar på en hel massa årsbästalistor. För min egen del gör “The Harrowing Of Hearts” att jag blir sugen på att kolla in mer musik av polackerna.

Skivor

Moloken – Unveilance Of Dark Matter

Lämna en kommentar

ARTIST: Moloken
TITEL: Unveilance Of Dark Matter
RELEASE: 2020
BOLAG: The Sign Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hela fem år har gått sedan första delen i MOLOKENs trilogi om en persons känslomässiga malström och hur denna påverkar omgivningen. “All Is Left To See” var en känslomässigt påfrestande skiva och gav sannerligen mersmak inför fortsättningen.

“Unveilance Of Dark Matter” är en minst lika frustande skapelse som föregångaren, om inte ännu brutalare och drabbande. De första lyssningarna fick jag pausa frekvent för alla intryck som hudlöst kravlade sig in i hörselgångarna. Den här plattan tar tid att smälta, gott folk, men likt de flesta av dylika alster så belönas den ihärdige lyssnaren frikostigt när väl intrycken sorterats.

Mest är det bröderna Bäckströms råa och rent av desperata sång som löper som den röda tråden genom “Unveilance Of Dark  Matter”. Jag gillar den växelvisa insatsen från dem något så enormt. Kolla bara in Shadowcastle (Pt. I) där intensiteten ligger på max i stort sett hela tiden när det gäller sången – desperationen sliter och drar och får mig alltsomoftast att kippa efter andan. Ovanstående låt är förresten ett bra exempel på hur fint MOLOKEN jobbar med dynamik, både på ett låtskrivarmässigt plan som produktionsmässigt dito. Det fantastiskt fina svänget från trummisen Jakob Burstedt i inledningen paras fint med luftigt gitarrspel  från Bäckström och Ylmefors och desperat skriksång. Burstedts trummor låter också otroligt naturliga och precis som på “All Is Left To See” så hörs basen riktigt bra.

“Unveilance Of Dark Matter” känns faktiskt ännu mer innerlig och hemsökande än “All Is Left To See” – jag märker hur makalöst sökande den här skivan är då jag har gått omkring och kommit på mig själv att tänka på den när jag inte lyssnade på den.

Kolla in den.