Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Borknagar – True North

Lämna en kommentar

ARTIST: Borknagar
TITEL: True North
RELEASE: 2019
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det pirrar alltid till lite extra när det dimper ner en ny promo från Century Media med nytt material från BORKNAGAR. Och hittills kan jag konstatera att mina förväntningar alltid har uppfyllts.

Så är det även med “True North”, en skiva som visserligen ger oss ett BORKAGAR som inte är hemvist för vare sig Vintersorg eller Baard Kolstad. Gör detta något? Det beror väl på vem du frågar – jag gillade både Vintersorgs sång och Kolstads trumspel, men det är inget som påverkar mig när jag lyssnar på “True North”.

För den här skivan är så magiskt majestätisk att det bara är att kapitulera. BORKNAGAR lyckas frammana just den känsla av episka vidder och total närvaro som omslaget till skivan. Inledande Thunderous är just vad den heter. Det kan tyckas dumdristigt att ha en öppningslåt som är över 8 minuter lång, men jag tänker knappt på att låten varar så länge, då den sveper in mig i ett lyckodis av stora mått.

Är allt bara allvar? Nä, Up North är i det närmaste yster med ett så diaboliskt sväng att jag börjar dansa. Lägg till en ljuvligt inslag av Hammondorgel och ni fattar att det här är extatiskt bra.

Jag känner att BORKNAGAR lyckas hålla en känslomässig röd tråd genom hela plattan. Just känslopendlandet har bandet alltid varit mästare på – som lyssnare känner jag mig varmt omhändertagen, och, faktiskt, trygg när jag lyssnar på “True North”.

Jag misstänker att det har att göra med två saker – dels att låtarna ligger på en hög och jämn nivå i stort sett genomgående – dels att sånginsatserna från ICS VORTEX och Lars Nedland är så häpnadsväckande bra. Precis som på “Winter Thrice” så är sången det element som lyfter låtarna till fantastiska nivåer.

“True North” är en skiva som känns stark, även ett år som detta där bra skivor har stått som spön i backen. Kolla in den.

Skivor

VAK – Loud Wind

Lämna en kommentar

ARTIST: VAK
TITEL: Loud Wind
RELEASE: 2019
BOLAG: Indie Recordings
BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Det för mig helt nya svenska bandet VAKs album “Loud Wind” ramlar ner i promoboxen från musikaliskt högst pålitliga Indie Recordings, så det är klart en måsta kolla upp vad det är. Detta visar sig vara bandets andra album efter det första självbetitlade som släpptes 2015. Sedan dess har bandet genomgått en svår tid där en av medlemmarna varit nära döden i sjukdom men rehabiliterats och återkommit. “Loud Wind” är resultatet av medlemmarnas gemensamma ansträngningar efter denna svåra tid. Det demokratiska genomförandet framhålls. Texterna är mörka och musiken dov, groovig och tung.

I promomaterialet uttalar sig en av bandmedlemmarna att “för mig har skratt alltid varit en viktig del inom metalgenren” och det må vi såklart respektera men det är då inget som lyser igenom i just detta album. Musiken är tung, lyriken tyngre. Flera av låtarna har obehagligt berörande texter. Och de fastnar. Oroande textrader som ‘The birds used to be, smaller and weak. Growing tall.’ från Birds Of Earth. Eller ‘What would you do in a lawless state? What would you do to the defenceless?’ vilket utgör hela texten till spåret Defenceless. Å andra sidan finns mer styrka att hämta i titelspåret:

We gathered at dusk
Arriving in small groups
Silent but euphoric
Knowing what’s at stake
Knowing now’s the time

Albumet är producerat av bandet självt och mixat av Magnus Lindberg från CULT OF LUNA. Skivan avslutas med en instrumental hyllning till den för några år sedan bortgångne Freddie Wadling betitlad Freddie / Time Freezes. Det är i sig en fin låt men känns ändå lite malplacerad i sitt sammanhang. Detta plus en del skumma låtavslutningar, första spåret med gnisslande oljud och tredjespåret med obehagligt knarranden, är egentligen det enda som finns att klaga på.

Sammanfattningsvis är “Loud Wind” en snyggt producerad och väldigt doom-groovig platta med ibland anade spår av orientaliskt sound. Lätt obehaglig men samtidigt mycket berörande lyrik. Allra bästa spåren är de tunga Melting Eyes och Fear The Morning samt ovan nämnda Birds Of Earth. Mycket trevlig ny bekantskap detta. Rekommenderas varmt!

Skivor

Paladin – Ascension

Lämna en kommentar

ARTIST: Paladin
TITEL: Ascension
RELEASE: 2019
BOLAG: Prosthetic

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det finns något djupt sympatiskt med PALADINs musik som får mig att minnas tillbaka till när jag var helt ung – i 12 års åldern och året var 1988 – och all musik som en sprang över var till brädden fylld med fart, shred och rent magiska sånginsatser. Därför tror jag också att det finns en hel massa människor som verkligen kommer uppskatta den rent storartade hybrid mellan klassisk power metal och thrash som den här combon från Atlanta i Georgia levererar.

Det tar inte speciellt lång stund för att begripa att PALADIN älskar gitarrspel, och har vinnlagt sig om att det ska liras så strängarna glöder. Och det funkar! Jag blir yster till sinnes och skuttar omkring – blir sugen på att dricka öl och mosha när jag lyssnar på Awakening och Call Of The Night som sätter standarden något så underbart på den här plattan.

Tro nu inte att det enbart är ystra krumsprång på “Ascension” – här finns ganska goda exempel på svärtade stråk emellanåt när bandet släpper på sin vurm för thrash. Och att denna är ärligt menad kan ni sannerligen skriva upp. Kolla in Shoot for the sun där introt får mig att tänka på hur MEGADETH lät runt 1988-89.

Jag tycker att det som verkligen övertygar mig om att “Ascension” är en bra platta är att varje låt känns så oerhört ärligt menad och att skivan har en röd tråd. Att musiken gör mig glad och trots detta inte faller över skranket och blir tramsig är också helt underbart.

I mycket så känner jag med varenda fiber i kroppen att PALADIN kan sitt hantverk så genomgripande. Här finns spelkunnandet. Gitarrspelet från Alex Parra och Taylor Washington, som också har en oerhört imponerande bredd i sin sång, är helt bländande. Kompsektionen med Nathan McKinney och Andy McGraw känns som ett instrument och backar upp på ett föredömligt sätt.

Vill ni ha en skiva som ger eko från ett årtionde som sannerligen inte går av för hackor, men samtidigt känns oerhört fräsch, ja då måste ni kolla in “Ascension”!