Etikettarkiv: 8/10

The Haunted – Strength In Numbers

ARTIST: The Haunted
TITEL: Strength In Numbers
RELEASE: 2017
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En konstant inom metalvärlden? Ja, THE HAUNTED har i många fall nog varit uträknade och på väg att mentalt förpassas till ett band vars status på Metal Archives har gått från “aktivt” till “i vila” eller “splittrat” för alla utom bandet självt. Och tur är väl det, då ett album från THE HAUNTED numera känns som att återse en gammal vän. Jag kände så med “Exit Wounds” och känner likadant med “Strength In Numbers” som är bandets nionde i ordningen och det andra i ordningen med den nuvarande sättningen.

THE HAUNTED tar ut svängarna mer på “Strength In Numbers” än på “Exit Wounds”, och det är bra om ni frågar mig.  Ta Preachers Of Death exempelvis. Med ett fullständigt galet sväng och ljuvligt gitarrarbete med episka anslag från Jensen och Englund sticker den ut som en lite extra speciell låt i bandets flora. Samtidigt finns här gott om tvåtaktsthrash som har fått många att dras till bandet – Brute Force är en förväntad öppningslåt och Tighten The Noose  en rak käftsmäll även den. Skillnaden som jag hör den är att riffen är lite mer slipade och drivna än tidigare. Det är helt enkelt lite mer bett överlag, och det gör att THE HAUNTED känns både väldigt hemtama men också mer taggade än i slutet av Dolvings sejour i bandet.

Det rent instrumentella hantverket är såklart väldigt bra. Jag hade inte förväntat mig annat för att vara helt uppriktig, men även här känns THE HAUNTED anno 2017 aningens mer på gång än tidigare. “Strength In Numbers” vidmakthåller att THE HAUNTED är ett av Sveriges mest sympatiska band. Med ena foten tydligt planterad i bandets historia av högkvalitativ tvåtaktsthrash och den andra mer nyanssökande växlar “Strength In Numbers” upp till att bli en formidabel njutning. Kolla in den.

Unleash The Archers – Apex

ARTIST: Unleash The Archers
TITEL: Apex
RELEASE: 2017
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Tioårsjubilerande UNLEASH THE ARCHERS var tills för några månader ett obekant band för mig. Vad jag hör på “Apex” får mig dock att bli svårt sugen på att lyssna på mer material från detta kanadensiska band som lirar powermetal.

Det kanske börjar bli lite tjatigt, men jag har kommit att omvärdera powermetal lite grand på samma sätt som jag gjort doomen. Genrerna rymmer mycket som jag inte kan med, men när jag väl hittar de där speciella guldkornen – ja då är jag inte sämre än att jag kan erkänna att det finns just bra musik som får mig att stampa med foten. Den kanadensiska “versionen” av powermetal har lite mer tyngd och svärta som jag tycker gör den aningens bättre än den framför allt tyska varianten. Det är fortfarande i nån mening glad och hurtfrisk musik, men inte lika tjo- och tjimartad som exempelvis HELLOWEEN.

Det finns såklart vissa låtar på “Apex” som jag inte riktigt tycker håller måttet – men till stora delar är detta svårt beroendeframkallande musik. Inledande Awakening är en frisk öppnare som sätter tonen perfekt. Riffglädjen är riktigt påtaglig, och så kommer sångaren Brittney Slayes röst till sin rätt. För övrigt så är jag sjukt imponerad av hennes prestation på den här skivan. De höga tonerna sitter som en smäck, och hennes stämma har en fin pondus i övrigt också.

Det finns en fin stadga i UNLEASH THE ARCHERS – jag känner verkligen att det här bandet vet vad det sysslar med – och det är också detta som ger det höga betyget. Erfarenheten som det här bandet har i att skriva minnesvärda låtar skiner igenom på ett fint sätt. Trots att skivan klockar in på nästan exakt en timme i speltid så känner jag att det egentligen bara är en enda låt som inte ligger på samma höga och jämna nivå som det övriga materialet. Bara det borde vara skäl nog för er att kolla in den här riktigt sympatiska skivan.

Shade Empire – Poetry Of The Ill-Minded

ARTIST: Shade Empire
TITEL: Poetry Of The Ill-Minded
RELEASE: 2017
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Finska, extremt pompösa, SHADE EMPIRE återkommer med en storvulen och maffig skiva i form av “Poetry Of The Ill-Minded”. När jag recenserade bandet förra skiva “Omega Arcane” som kom 2013 så föll bandets musik mig verkligen på läppen. Visst, det kanske var aningens för likt ett annat symfoniskt dödsmetallband från Italien, men hade en ton och ett tilltal som jag gillade.

Med “Poetry Of The Ill-Minded” tyckte jag först att, nja, detta kanske inte var så bra. Men jag återkom ändå till skivan, för det fanns element som jag gillade. Och helt plötsligt så upptäckte jag att jag gillade skivan.

Albumet har fått en del smällar i andra recensioner jag läst – det har klagats på rensång och användandet av trumpet och att skivan skiljer sig för mycket åt från tidigare verk – men jag håller inte med. Här finns gott om verkligt magiskt bra musik – ofta i de längre låtarna där bandet tillåter sig att ta ut svängarna lite extra. Episka och skönt pretentiösa Anti-Life Saviour är favoriten med sitt mäktiga anslag, men jag gillar också Map Of Scars vars inledning är rysningsframkallande och är en låt som stundtals dansar fram.

Men i snart sagt varenda låt finns det saker som jag verkligen faller för.

Hantverket är, såklart, bra. Trummisen Erno Räsänen hamrar lika precist som hårt som vanligt, och gitarrarbetet är fantastiskt. Det som dock får “Poetry Of The Ill-Minded” att lyfta till de övre betygsnivåerna är att skivan känns bra sammanhållen, det glöder om låtarna och framför allt så växer skivan för varje lyssning.

Kolla in den.