Etikettarkiv: 8/10

Skivor

The Lurking Fear – Out Of The Voiceless Grave

Lämna en kommentar

ARTIST: The Lurking Fear
TITEL: Out Of The Voiceless Grave
RELEASE: 2017
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att vila stilla verkar inte vara något för Tomas Lindberg – mannen mer fler slevar i dödsmetallstuvningen än någon annan. Och egentligen är vila inte direkt nödvändig när det kavlas ut ytterligare en murken rensmacka i form av “Out Of The Voiceless Grave”.

Visst, detta är musik som inte peakar i originalitet överhuvudtaget. Men hantverket, gott folk, ja det är i det närmaste otadligt. Vid sidan om sig har Lindberg en minst sagt imponerande grupp musiker. Andreas “Dread” Axelsson på bas, Adrian Erlandsson på trummor, Fredrik Wallenberg och Jonas Stålhammar på gitarr. Samtliga med CV:n som talar för sig själva.

THE LURKING FEAR imponerar på flera sätt. Jag tänker då framför allt på att bandet inte har nöjt sig med att skriva alibilåtar, utan verkligen ser till att fullständigt plöja över lyssnaren med både hastighet och tyngd. Kolla bara in With Death Ingraved In Their Bones för en magiskt uppvisning i kvalitetsdöds.

Gitarrarbetet från Wallenberg och Stålhammar är stundtals så magiskt bra att knogarna vitnar. Och det är något som jag tänker på genomgående: THE LURKING FEAR är ett band där engagemanget får skivan att glöda. Detta är inte “bara” en skiva som har skapats för medlemmarnas höga nöje (även om jag är helt övertygad om att det har varit hemskt roligt att jobba med processen), utan “Out Of The Voiceless Grave” är en skiva som vill vara lite mer.

Jag hoppas sannerligen att medlemmarna lägger prioritet på att göra mer musik under namnet THE LURKING FEAR, för detta är sannerligen aningens för bra för att bara resultera i en enda skiva.

Skivor

Dying Fetus – Wrong One To Fuck With

2 kommentarer

ARTIST: Dying Fetus
TITEL: Wrong One To Fuck With
RELEASE: 2017
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Baltimores hårdaste trio är tillbaka efter 5 år med ytterligare en ansiktssmältare till skiva. Det behövs knappast någon examen i grafisk design eller lingvistik att fatta att med det omslaget och med den titeln så kommer det bli musik i den grisigare skolan.

DYING FETUS är en stabil akt – diskografin är fylld med rikligt med riffmumma – och live är bandet en finstämd maskin där tajtheten är gravt utmärkande. Jag föll stenhårt för  förra skivan, “Reign Supreme” som kom 2012, och kan efter ett antal lyssningar konstatera att “Wrong One To Fuck With” följer samma föredömliga mönster som föregångsplattan.

Musiken är denna gången aningens mer meckig, riffen mer spretiga, men här finns också bandets fina känsla för tyngd och sväng. Jag kan gotta ner mig hela förmiddagen i den kolossala inledningen till Panic Amongst The Herd, dra igång en enmansmoshpit till gravt tunga Ideological Subjugation och få kotkompression av titellåten.

Det som jag möjligen skulle vilja ha mer av så är det lite mer matighet i produktionen. Trey Williams trummor – och då pratar jag främst om virveltrumman i de långsammare partierna hade inte tagit skada av lite mer tryck. I övrigt är “Wrong One To Fuck With” en skiva som väl pryder sin plats i DYING FETUS diskografi.

Skivor

The Night Flight Orchestra – Amber Galactic

Lämna en kommentar

ARTIST: The Night Flight Orchestra
TITEL: Amber Galactic
RELEASE: 2017
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det säger en hel del om vilket rykte som Björn Strid och Sharlee D’Angelo åtnjuter att deras sidoprojekt THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA ligger på Nuclear Blast, en label känd för betydligt hårdare grejer än den hårda, hårt svängande rock som har presenterats på bandets skivor sedan debuten “Internal Affairs” som kom 2012.

“Amber Galatic” är en svårt beroendeframkallande skiva, som tydligt visar att THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA har hittat tillbaka till den kraftiga form som uppvisades på debuten. Mellanskivan, “Skyline Whispers” hade sina förtjänster utan att egentligen engagera mig nämnvärt. På “Amber Galactic” märks det att bandet tänder på alla cylindrar när de fyrar av låtar med feeling nästan rakt av. Det finns en tydlig känsla för melodi, som jag verkligen kan känna igen från medlemmarnas huvudband, men här iklädd en betydligt mer retroartad och snäll kostym. Inget fel i det, om ni frågar mig.

I låtar som Gemini, Sad State Of Affairs, Josephine, Something Mysterious och min personliga favorit Jennie är THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA så bra att jag får gåshud. Övriga låtar ligger också på en högst angenäm nivå.

Björn Strid visar, återigen, vilken rent magisk röst han har. Allt från poweryl till mer mollartade tonlägen behärskar han med samma självklarhet. I ett band bestående av hantverksmässiga ess är han den klart lysande stjärnan. David Anderssons fina och känsliga gitarrspel lyfter också flera av låtarna några snäpp.

Gillar du THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA sedan innan så har du med stor sannolikhet koll på den här skivan redan. För alla er andra så är “Amber Galactic” en väldigt bra startpunkt.