Etikettarkiv: 8/10

Skivor

Irreversible Mechanism – Infinite Fields

Lämna en kommentar

Irreversible MechanismARTIST: Irreversible Mechanism
TITEL: Infinite Fields
RELEASE: 2015
BOLAG: Blood Music

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag kommer faktiskt inte ihåg var jag läste om IRREVERSIBLE MECHANISM första gången, men kommer tydligt ihåg att vad som fick mig att kolla upp bandet var faktumet att Lyle Cooper lirar trummor på debuten “Infinite Fields”. Cooper var ansvarig för trumspelet på THE FACELESS skivor “Planetary Duality” och “Autotheism”. Den första skivan lyssnade jag i stort sett sönder när den släpptes 2008. Så jag visste att trumspelet skulle vara fantastiskt. Och det är det verkligen.  Progressiv teknisk dödsmetall kräver att trummisen vet vad hen sysslar med. Det som är det fina med Coopers spel är att han visserligen tydligt visar att han har grymma så kallade chops – men de tar inte över låtarna. Det gäller förresten även det väldigt flyhänta gitarrspelet från Vladislav Nekrash som vid sidan av extremt riffande uppvisar en fin känslighet och tydlig utvecklad vurm för sväng.

Faktum är att IRREVERSIBLE MECHANISM uppvisar gott hantverksskap när det gäller låtarna. Det blir aldrig långtråkigt att lyssna på “Infinite Fields” då teknikaliteten inte används för sakens skull utan som verktyg att skapa himlastormande bra musik.

Jag uppskattar i synnerhet bandets tilltag att använda sig av rikligt med symfoniska inslag. Det lyfter musiken till nästa nivå, utan att ta överhanden. Faktum är att skivan präglas av en fin balansgång där olika extremer ställs bredvid varandra utan att någon enskild del tar överhanden – en ganska skicklig bedrift då detta inte brukar utmärka subgenren om jag säger så.

Låtmässigt så ligger materialet på en hög och jämn nivå. Egentligen har jag bara problem med Incipience som stundtals känns som om den går på tomgång och det, som vanligt för mig, totalt onödiga introt. Resten av materialet är rätt så knäckande. Bäst är Betrayer Of Time med sitt nästan kriminellt njutbara sväng och ljuvligt orientaliska undertoner, vräkiga Outburst där gitarren liras glödhet av Nekrash och sången från Yaroslav Korotkin (som för övrigt lirar bas på förtjänstfullt vis), mäktigt tunga Infinite Fields och episka avslutaren Cold Winds.

“Infinite Fields” är inte den typiska tekniska rensmackan. IRREVERSIBLE MECHANISM uppvisar tydliga bevis på att de verkligen vill och kan vara mycket mer än “bara” tekniska. Låtarnas stringent genomarbetade känsla och höga nivå gör att det inte kan bli annat än ett högt betyg. Detta är en av årets hittills bästa plattor. Kolla in den.

Skivor

Enslaved – In Times

Lämna en kommentar

ARTIST: Enslaved
TITEL: In Times
RELEASE: 2015
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Amelie

Norska progressiva metal-bandet ENSLAVED fortsätter sitt segertåg ännu på sitt tjugofjärde verksamhetsår, och håvar in beröm från alla läger för senaste alstret, trettonde fullängdsalbumet “In Times”. Recensenterna ber nästan om ursäkt om de lägger betyget under de allra högsta. Likaså känner även jag mig lite “skyldig” när jag ger plattan ett visserligen högt betyg, 8 av 10, men ändå inte full pott.

Skivan är mycket bra, inget att tveka om där, kontrasterna mjukhet och tyngd återfinns både inom melodierna, i sången och framförandet som helhet. Och allt tycks genomföras med en sådan naturlig, och givetvis bedräglig, lätthet. Kontrasten mellan skön rensång (signerad Herbrand Larsen) och gutturalt growl (Grutle Kjellson) klyver nästan låtarna i två parallella spår, men de hålls ändå alltid ihop med ett stadigt grepp.

Sex välmatade spår, alla över åtta minuter långa och det känns aldrig någonsin som utfyllnad nånstans. Det finns mycket att glädjas åt i årets upplaga av Norges mest prisbetyngda extrem metal-band, både i detaljer och helhet, och att bandet i år åter nomineras till Spellemannprisen (norska motsvarigheten till Grammis) – liksom till min egen årsbästalista – känns inte som en vågad gissning.

Hur då förklara varför betyget trots lovorden ändå inte blir det allra högsta? Jaaa, kanske känns det hela lite för perfekt, lite för tekniskt, lite för välartat. Kan ibland önska att någon, någonstans på vägen, slängt in aldrig så lite grus i det så väloljade ENSLAVED-maskineriet. Men med detta sagt ska självklart alla ENSLAVED-fans snarast möjligt ta del av denna platta som pryder sin plats i bandets strålande utgivning.

Skivor

Marduk – Frontschwein

Lämna en kommentar

ARTIST: Marduk
TITEL: Frontschwein
RELEASE: 2015
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Fredrik Sandberg

SCEN 1: En erövrad by någonstans i östra Europa. Den gyttjiga bygatan är överöst med ett gytter av fasadsten och träbjälkar från de sönderbombade husen, och här och var bland bråten sticker förvridna, blodstänkta lemmar fram. Det bleka, disiga dagsljuset skyms av tjocka, svarta rökdimmor från de spridda eldar som fortfarande brinner bland ruinerna. En kolonn med tyska Tiger-pansarvagnar mullar fram längst gatan. Kropparna av fallna fiendesoldater mals längre ner i gyttjan under larvfötternas förkrossande tyngd, och för de få överlevande bybor som kikar fram bakom svedda gardiner tycks det som om inget någonsin kommer att kunna rå på dessa metallbestar. SOUNDTRACK: 503.

SCEN 2: Ett Berlin i ruiner. Sovjetiska trupper rensar staden i en frenetisk iver att vara först med att hissa sin fana över ett slaget Tysklands mark. Våldsamma närstrider pågår bland stadens gränder och hus, och mången soldat möter sitt öde spetsad av bajonettens blad eller med skallen krossad efter ett vildsint slag med soldatspaden. Det blod som inte sugs upp av stendammet på den sönderskjutna stadens gator sipprar sakta ner i gatubrunnarna, allt medan civilbefolkningen desperat försöker gömma sig undan Röda Arméns skoningslösa vedergällning. Det är lönlöst – hämndens timme är obönhörligen slagen… SOUNDTRACK: Thousand-Fold Death.

Ovanstående två scenerier säger kanske inte så mycket om de tekniska greppen på MARDUKs nya alster, WWII-tematiska ”Frontschwein”, men kanske kan de ändå förmedla den poäng jag vill göra? Sagda poäng är att östgötarna på ett ypperligt sätt berättar en historia, förmedlar en stämning. Skivan är (åtminstone för vana MARDUK-lyssnare) kanske inte vansinnigt nyskapande, men den är synnerligen effektiv. Det erbjuds distinkta kast mellan blytung ångest, som i nämnda 503, Wartheland eller Nebelwerfer, och hypersnabb brutalitet som i Thousand-Fold Death, Africa eller Falaise – Cauldron Of Blood, men den röda tråden är just förmågan att måla bilder på lyssnarens näthinna.

Det är inga vackra bilder som målas, för krigets vansinne lidande och död känns hela tiden påtagligt närvarande, men det är bilder som är värdiga ett anrikt black metal-band som MARDUK. ”Frontschwein” är sannolikt deras starkaste giv på länge, och när dess tongångar rullar ut ur högtalarna krossar de – likt de tyska Tiger-pansarvagnarna – tämligen obehindrat allt eventuellt motstånd. En skiva för årsbästalistan, redan nu? Ja, det tror jag absolut.