Etikettarkiv: Art Gates Records

Skivor

The Third Grade – Of Fire And Ashes Pt.II

Lämna en kommentar

ARTIST: The Third Grade
TITEL: Of Fire And Ashes Pt.II
RELEASE: 20/3 2020
BOLAG: Art Gates Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Spanska THE THIRD GRADE (fruktansvärt bandnamn, jag kan bara tänka på skolans indelning i årskurser), vill mycket med sin progressiva metal. Och de är duktiga på sina instrument, vilket ju är en startpunkt när det gäller den här typen av musik. Men rent låtmässigt så känns detta som tusen andra band jag har hört från förr. Här finns lite DREAM THEATER, NIGHTWISH och lite GENESIS. Kan man bortse från att THE THIRD GRADE inte är ett dugg originella så kan man gilla “Of Fire And Ashes Pt.II” ganska mycket – det strösslas med fina insatser på samtliga instrument, produktionen är bra och väl avrundad och stundtals glänser THE THIRD GRADE verkligen. Hade de gjort den här skivan för 20 år sedan så hade folk trillat av stolarna – nu blir det godkänt, men inte så mycket mer.

Skivor

Mortuorial Eclipse – Urushdaur

Lämna en kommentar

ARTIST: Mortuorial Eclipse
TITEL: Urushdaur
RELEASE: 2018
BOLAG: Art Gates Records

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Gillar ni, likt jag, BEHEMOTH och hur de lät runt tiden för “Demigod” och “The Apostasy” så kan jag i det närmaste lova er att ni kommer gå igång på argentiska MORTUORIAL ECLIPSE. Gillar ni dessutom symfoniska inslag, ja då kommer ni att gå igång ännu mer.

“Urushdaur” är bandets andra fullängdare, och ambitionsnivån ligger högt. Det rent tekniska kunnandet gör den här skivan så satans kul att lyssna på. Verins trumspel ligger på den rent överentusiastiska nivån, och det är oftast fullt ställ som gäller, även om det finns mer svängiga partier.

Nefass sång är också väldigt njutbar.

Problemet är bara det att vi har hört detta innan. MORTUORIAL ECLIPSE är aningens för ooriginella för att jag ska ta fram de verkligt höga betygen. Känner du däremot för att ha någonting att lyssna på som påminner väldigt mycket om BEHEMOTH och FLESHGOD APOCALYPSE, ja, då har du en ganska bra stund framför dig.

Skivor

Dark Confessions – Insanity

Lämna en kommentar

darkconfessionsARTIST: Dark Confessions
TITEL: Insanity
RELEASE: 2012
BOLAG: Art Gates Records

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Amelie

Mina tidigare erfarenhet av spansk metal är inte så stora, och tyvärr inte heller särskilt positiva ska sägas. Jag recenserade 2007 ett power metal-band vid namn DARKSUN, som jag inte hört något om varken förr eller senare måste erkännas. Sedan är det inte mycket mer. Så fick jag nys om death-/thrashbandet NOCTEM, recenserat här på WeRock av Robert, och jag gillade verkligen det jag hörde. Så när samma bolag, Art Gates Records, sände en promo av albumdebuterande brutal death metal-bandet DARK CONFESSIONS kändes det rätt lockande.

DARK CONFESSIONS startade sin bana 2007 i Murcia, och det har alltså tagit några år innan första albumet på ett skivbolag släpps, man gav ut en självproducerad platta förra året. Traditionell death metal med inslag av metal core bjuds, relativt melodiskt ändå utan att någonsin bli mjukt. Ganska brutalt faktiskt, med en “plattan i botten”-mentalitet albumet igenom, det blir inte många andrum där.

Musikernas insats är överlag mycket bra, gitarristerna Angel och Cremades, basisten Palazon och trummisen Alcolea kan sina saker. Sången, signerad Enrique Balsalobre, växlar mellan dödsdjupt growl och metal core-skrik, och i sina bästa stunder för vokalisten mina tankar till CONVERGEs Jacob Bannon. Överlag kan vokalinsatsen gott fördragas, utom i de fall där rösten övergår i s.k. “pig squeal”, t.ex. i avslutande Bloodshed, där det skär i mina öron. Det låter helt enkelt hemskt, men det är egentligen inte Balsalobres fel, det är så “pig squeal” ska låta bara, och det är inte bra.

Produktionen är inte heller något att klaga på. Ingen gör egentligen något fel här, men ändå är det något som gör att plattan inte lyfter. Och det är framför allt låtmaterialet som inte håller för ett helt album. Det saknas variation och dynamik inom och mellan låtarna. De försök som görs att lätta upp tyngden och att variera ljudbilden – skivans intro, mellanspelet i The Voice Of The Apocalypse, regn och tickande klocka i inledningen av Prelude to Tragedy osv. – känns som bara just försök att lätta upp och variera, men lyckas inte bli integrerade delar av albumet. Som därmed helt enkelt blir lite tråkig i längden.

/BiblioteKarin