Etikettarkiv: Candlelight Records

Odius Mortem – Cryptic Implosion


ARTIST
: Odius Mortem
TITEL: Cryptic Implosion
RELEASE: 2007
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hur får man en skiva som låter som DECREPIT BIRTH utan att komma från det bandet? Man tar såklart före detta medlemmar från sagda band. Joel Horner på bas, KC Howard på trummor och Dan Eggers gitarr har ett förflutet i groteskt tekniska och förträffliga DECREPIT BIRTH nämligen. De kompletteras på ett oerhört imponerande sätt av sångaren Anthony Trapani och och David Siskin på gitarr i San Fransisco-bördiga ODIOUS MORTEM.

Jag föll som en pestsmittad för ”Polarity” av DECREPIT BIRTH som kom förra året – ”Cryptic Implosion” från 2007 är lika bra – rå, superteknisk metal levererad med fullkomlig precision från ultrainstrumentalister; what’s not to like? Nä precis. Trots att blastbeatsen hamrar på likt kulspruteeld och dovheten i sångleveransen är hemmahörande i de mest gravliknande katakomber är ”Cryptic Implosion” förbluffande melodisk i ett hänseende – solona. Jösses säger jag bara – i varenda låt spelas det solon som får hjärtat att slå dubbla slag – det är en ren lyssnarfest.

Jag får ofta höra av icke insatta människor att det som jag håller för briljant musik endast är oväsen i andras öron – och för oinvigda kanske det är så. ODIOUS MORTEM, likt många tekniska dödsmetallband, gör musik som faktiskt ställer krav på lyssnaren. Detta sagt så har bandet lyckas oerhört väl med att göra en skiva som inte bara har en mycket, för genren, lättillgänglig produktion, de har också lyckats skriva riktigt bra låtar och fasa in mer melodiska element som gör att mixen blir helt makalöst bra. Jag kan faktiskt bara lyfta på hatten för den rent imponerande upplevelse som ”Cryptic Implosion” är.

 

Anaal Nathrakh – Passion

ARTIST: Anaal Nathrakh
TITEL: Passion
RELEASE: 2011
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska ANAAL NATHRAKH kan med lätthet räknas in bland de mest extrema banden som finns inom scenen, men bandet har alltid lyckats bibehålla mitt intresse genom att skriva verkligt starka låtar som visserligen blästrar på å det grövsta, men också hittar de där nyanserna i musiken som gör att man uthärdar de soniska uttrycken som fullkomligt vräker in i trumhinnorna. Jag gillar starkt gruppens föregångsplattor i form av ”Hell Is Empty, And All The Devils Are Here” från 2007 och ”In The Constellation Of The Black Widow” från 2009, och hade mycket stora förväntningar på årets släpp ”Passion”. En viss varning utfärdas – ”Passion” är en platta som det tar tid att komma in i – även om man gillar grindcore sedan innan. Det tog mig runt 10 genomlyssningar innan jag började få grepp om musiken.

Det börjar bra med Violenti Non Fit Inuria som inleds med rundgång och en mycket sparsmakad gitarr innan det verkligt tunga gunget drar igång. Jag uppskattar verkligen att ANAAL NATHRAKH har vett att inkludera svängigare, tyngre partier i det rens som bandets musik oftast består av. Men även när det manglas som attan lyckas bandet bibehålla något av melodier, främst genom V.I.T.R.I.O.L.s sång, och ofta parad med snygga gitarrstämmor från bandets andre medlem Irrumator som även står för basspelet samt programmeringen.

Det blir verkligt effektivt och suggestivt, och jag gillar det skarpt. Genomgående är sången verkligt bra och det som lyfter plattan ytterligare ett snäpp från en redan hög nivå. När det skriks (och det gör det såklart ofta) gallskriks det så att nackhåren reser sig, och det låter rent fruktansvärt bra – faktum är att det är inte ofta man stöter på sångare som V.I.T.R.I.O.L. med ett sådant ångestladdat löd i stämman. Imponerande. Detta är musik när den är precis det man vill att den ska vara; förödande i sitt uttryck, kompromisslös i sitt genomförande, och med ett bländande slutresultat som spyr galla över mainstreammusik. I drivor.

Jag kan i stort sett bara anmärka på en grej på hela plattan – sången i Tod Huetet Uebel där sångexcesserna blir lite väl överdrivna så att de skaver på aningen fel sätt för att jag ska köpa dem. I övrigt är ”Passion” en fruktansvärt stark upplevelse – detta bör få folk som gillar verkligt extrem metal att ivrigt skaka huvudet; det fick den sannerligen mig att göra.

Altar Of Plagues – Mammal

ARTIST: Altar Of Plagues
TITEL: Mammal
RELEASE: 2011
BOLAG: Candlelight Records

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det saknas i sanning inte ambitioner på ALTAR OF PLAGUES ”Mammal”. Ta bara antalet låtar, 4 stycken, men en speltid som klockar in på runt 52 minuter. Då förstår ni att vi pratar långa låtar.

Den musik som bandet bjuder på kan klassas som black metal även i fall här finns andra influenser också. Musiken andas desperation och förtvivlan – antingen rensar bandet på utav bara fan, men många är också de mycket stämningsladdade partierna som ljuder likt en mistlur av ångest och mörker. Det är dessa partier jag verkligen gillar och går igång på. Enda verkligt sega låten är When The Sun Drowns In The Ocean som till stora delar fördärvas av någon sorts jojk. Detta går aldrig hem i min bok.

”Mammal” är en intressant platta som inte når hela vägen fram, men är ändå tillräckligt bra och djup för att kunna appellera till en hel del. Om inte annat för sina extremt ambitiösa låtbyggen.