Etikettarkiv: Century Media

Misery Index – Complete Control

ARTIST: Misery Index
TITEL: Complete Control
RELEASE: 13/5 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Varje gång jag skriver en recension av en MISERY INDEX-skiva så brukar jag nämna att bandet är från Baltimore i Maryland. Jag gör, såklart, det av en anledning då jag gärna vill höra staden ljuda i bandets musik. Baltimore är en stad som har plågats av misskötsel, förfall, all upptänklig kriminalitet och som samtidigt är en stad som hyser institutioner som Johns Hopkins – ett av världens mest ansedda universitet. Detta har skapat en smältdegel av det proletära och det avancerade som jag tycker går som en röd tråd i MISERY INDEX musik.

Här finns absolut teknikaliteten som bara mästare kan åstadkomma, men också den rena vreden. “Complete Control” sammanfattar dessa saker ypperligt, för trots att jag känner mig hemma i MIs musik från tidigare skivor där dödsmetallen skiner igenom tydligare än på bandets allra första skivor, så finns här nu ett fantastiskt hardcore-element som gör att bandet känns både fräscht och tillbakablickande. Letar ni efter ett band som skruvar en hel massa på ett förnyat sound och ett nytt uttryck, ja, då får ni fortsätta leta. Det känns fruktansvärt skönt att det finns band som MI som känns hemtama, men ändå levererar skivor som känns alldeles för korta.

“Complete Control” klockar in på 33 minuter med sina 9 låtar och det är en i det närmaste perfekt längd då jag har ett sagolikt sug att dra igång skivan om och om igen. Samtliga låtar är bra – att skivan avslutas av en av de bästa låtarna bandet har gjort, Now Defied!, är ju bara tacknämligt att konstatera, men här finns en fruktansvärd massa musikalisk mumma – tillräckligt för att ta mig ur den minst sagt enerverande svackan efter det att jag lyssnat på KVAENs och IN APHELIONs plattor och tyckt att nästan all annan musik låter fadd – det är sväng, blasts och ett satans ös nästan rakt igenom “Complete Control”. Lägg till detta en magiskt bra produktion av framför allt gitarrerna och gedigna sånginsatser av Jason Netherton och Mark Kloeppel och ni fattar att detta är en rungande musikalisk lavett av mycket hög klass.

Gillar ni MISERY INDEX sedan innan så kommer ni gilla detta också. Kolla in den.

Napalm Death – Resentment Is Always Seismic – A Final Throw Of Throes

ARTIST: Napalm Death
TITEL: Resentment Is Always Seismic – A Final Throw Of Throes
RELEASE: 11/2 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

People Pie är ett haveri. Denna cover på SLAB!s låt är vid sidan om slutlåten tillika titellåten det enda jag har emot den här skivan som mest är en eftersläng som jag förstår det till “Throes Of Joy In The Jaws Of Defaitism”, en skiva som jag verkligen gillade.

Min kärlek till NAPALM DEATH torde vid det här laget vara så väl dokumenterad att bandet skulle kunna spela in nästan vad som helst och jag skulle tycka att det var bra. Lite så är det även här – jag unnar såklart bandet att göra vad fan som helst så här 40 år in i karriären – men solklart bäst är de när de ylar loss i klassisk punkig grindcore.

De gör de även här. Den politiskt motiverade vrede som, oftast, varit bandets drivkraft och som drar mig till bandet finns även här. By Proxy är en helt fantastiskt bra låt som det sprutar adrenalin om, likadant är det med magiskt punkiga Man Bites Dogged. 

Gillar man NAPALM DEATH sedan innan, och då deras senare diskografi är detta en skiva som är klart nöjsam att lyssna på. Hantverket är solitt, det är argt som bara den och det är omöjligt att inte imponeras av den kraft som bandet lyckas bibehålla även så här långt in i karriären.

Mass Worship – Portal Tombs

ARTIST: Mass Worship
TITEL: Portal Tombs
RELEASE: 4/2 2022
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Hade jag jobbat på Century Media så hade jag varit ganska nöjd med hur morgondagen artade sig. Först en skiva som VENOM PRISONs “Erebos” som jag delade ut en betygsnia till igår. Och sedan en skiva som “Portal Tombs”, andra skivan från MASS WORSHIP som ligger i det häradet också betygsmässigt.

“Portal Tombs” fortsätter på ett magiskt sätt det som bandet startade med på debuten från 2019. Detta är årets, hittills, tyngsta skiva – och då menar jag allt från den rent krossarartade produktionen, den nästan desperata leveransen och den känslomässiga aspekten av skivan. Det skaver och gör ont att lyssna på den här skivan. Och ändå kan jag inte få nog av den.

Skivan har 9 låtar som klarar sig fint på egen hand, men när ni lyssnar på “Portal Tombs” rakt igenom så framträder känslan av att lyssna på något i stort sett fulländat så mycket tydligare.

När man använder uttrycket hjärtskärande skönhet så kanske det inte är den här typen av artistiskt yttrande som man först tänker på, men det är ändå här jag landar när jag lyssnar på den här skivan. Framför allt är det gitarrarbetet som gör den här skivan så otroligt bra. För det mesta är det förödande kross som gäller, men bandet är inte alls rädda för att, väldigt effektivt, braka loss med hemsökande melodier som i avslutande Deliverance och i Orcus Mouth som kan vara skivans bästa låt.

“Portal Tombs” känns som att komma hem – både hemtam, men utan att någonsin kännas slentrianmässig eller oengagerad. Tvärtom, och det tror jag ni fattar vid det här laget, så känns den här skivan som en av de starkaste jag kommer höra under 2022.