Etikettarkiv: Century Media

Firespawn – Shadow Realms


Shadow RealmsARTIST
: Firespawn
TITEL: Shadow Realms
RELEASE: 2015
BOLAG: Century Media

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Ytterligare en så kallad supergrupp att lägga på minnet – även om det är svårt att använda begreppet när det gäller death metal utan att dra lite på munnen.

Förutsättningarna:

Fredrik Folkare och Alex Friberg från NECROPHOBIC på gitarr respektive bas.

L-G Petrov och Victor Brandt från ENTOMBED.

Matte Modin på trummor, och huvudanledningen till att jag är lite till mig över bandets förstlingsverk “Shadow Realms”. Modin är en förstklassig bängpiskare på trummor och det är verkligen kul att höra hans numera extremt varierande spel på en skiva där låtarna ligger på en stundtals väldigt bra nivå.

FIRESPAWNs musik är, om jag jämför med i alla fall ENTOMBEDs, mycket mer extrem. Detta är verkligt skitig och fartfylld death metal som pendlar mellan oerhörd hastighet ( The Emperor, Spirit Of The Black Tide, Ruination för att nämna några) och tung mäktighet (Lucifer Has Spoken, Necromance med tydliga DECAPITATED-vibbar i introt och Ginnunga), och med medlemmarnas erfarenhet och rutin så är det inte konstigt att det oftast fungerar alldeles utmärkt.

FIRESPAWN bjuder inte på något speciellt nydanande, och det är väl det enda som någon kan anmärka på, men det har släppts och kommer att släppas betydligt sämre death metalskivor än “Shadow Realms”. Kolla in den.

Krisiun – Forged In Fury

Krisiun - Forged in FuryARTIST: Krisiun
TITEL: Forged In Fury
RELEASE: 2015
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Dödsmetallens svar på MOTÖRHEAD återvänder med ett nytt album. Brödrabandet KRISIUN har en imponerande arbetsmoral. Sedan formerandet i början av 1990-talet har bandet producerat skivor med imponerande intervall.

Det finns många band som är betydligt mer intressanta än KRISIUN, men likt MOTÖRHEAD, är detta inget band som ni ska lyssna på om ni vill ha något nydanande. Premisserna för KRISIUNs musik är att du vet vad du får, och du får det levererat med osviklig frenesi och övertygelse.

Gillar du bandet sedan innan kommer du att uppskatta “Forged In Fury” också. Det är också här bandets styrka ligger. KRISIUN har inget intresse av att lira snabbast, mest originellt. De vet hur de vill ha sin death metal, och de är bra på detta. I mycket är bandets musik en trygghetspunkt för väldigt många av bandets fans. Och det är i sanning ingen dålig sak.

 

Paradise Lost – The Plague Within

ParadiseLost - The Plague WithinARTIST: Paradise Lost
TITEL: The Plague Within
RELEASE: 2015
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Brittiska PARADISE LOST släpper sitt 14:de album. Jag tillhör inte dem som haft bandet aktuellt genom hela dess långa karriär sedan debuten med “Lost Paradise” 1990, även om de plockats fram för lyssning av och till under åren. Och medan 2009 års “Faith Divides Us – Death Unites Us” blev en stor favorit, var enligt min mening förra given “Tragic Idol” (2012) lite mindre karaktärsfull.

Årets släpp är en ren fullträff, som innehåller “allt” det goda med PARADISE LOST. “The Plague Within” är lätt att släppa inpå sinnet och tillräckligt varierad för att med stort nöje behållas där. Detta är visserligen inget direkt revolutionerande i stil och låtbygge, men hela albumet utgör ett ack så högkvalitativt musikarbete med ett fantastiskt låtmaterial att lyssna till och älska länge.

Jag ska inte påstå att alla spår är exakt lika bra, men inte någon enda låt faller igenom eller känns som utfyllnad, och ovanpå denna höga snittkvalitet stiger ett antal toppar. Det bildas ett grymt skönt sug i maggropen när det riktiga tung-doom-gunget släpps lös i låtar som Beneath Broken Earth och Sacrifice The Flame, och jag vill bara ligga på rygg och stirra upp i en blygrå himmel och njutningsfullt sjunka allt djupare ner i melankolin. Sen finns det annat som rentav får betecknas som svängigt, såsom den lättfångade refrängen i Cry Out, eller för den delen hela spåret An Eternity Of Life. I ett antal av låtarna finns också potential för många fina stunder i kommande liveframträdanden.

Så vad har jag över huvud taget att klaga på, något “måste” det väl ändå finnas? Nja, låttitlarna kan inte direkt anklagas för originalitet i sammanhanget: No Hope In Sight, Flesh From Bone, An Eternity Of Life… ja, ni hör ju själva. Men detta står jag så gärna ut med, när låtmaterialet och framförandet är så superbt som det är på denna platta. PARADISE LOST av år 2015 är ett band på topp ännu efter mer än 25 år inom scenen. I alla avseenden tungt.