Etikettarkiv: Century Media

Skivor

Dark Tranquillity – Construct

Lämna en kommentar

dtconstruct2013ARTIST: Dark Tranquillity
TITEL: Construct
RELEASE: 2013
BOLAG: Century Media

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Tillhör du dem som inte gillar när favoritbandet står och stampar och gör “samma skiva” om och om igen? Eller är du den som skarpt ogillar när bandet i ditt hjärta plötsligt kastar loss från sin tidigare musikaliska bojar och går helt nya vägar? Jag vill påstå att ingen av dessa kategorier behöver oroa sig inför DARK TRANQUILLITYs nya album. Med “Construct” levererar bandet en skiva där det väl kända soundet finns som stabil grund, med den totalintegrerade keyboarden, Mikael Stannes djupa growl, det melodiskt mjuka och det hårt tunga osv., och ovanpå denna bas bygger man en spännande mix med enskilt urstarka låtar och ett finmaskigt nät av nyheter i detaljerna och lyckas få allt tillsammans i en harmonisk enhet.

Sången måste uppmärksammas särskilt. Att kunna growla med stil är i sig en konst och när det gäller att också kunna verkligen sjunga sin text growlande finns det ingen som slår Mikael Stanne. Han har en melodi och en frasering i growlet som få andra behärskar. Artikulerat growl helt enkelt. Att Stanne dessutom utvecklat sin rensång betydligt under senare år gör att den vokala delen lyfter låt efter låt på albumet. Och detta att man avstått från att tillföra kvinnlig sång, som ofta gjorts på en eller annan låt i tidigare album, är ingen förlust i sammanhanget. Mikael Stanne är numera en fullt komplett vokalist.

Om jag ska framhålla några favoritspår på albumet blir det svårt. Det finns inget enskilt spår som står ut på samma sätt som t.ex. Into The Particle Storm på “Fiction” (2007) eller Iridium på “We Are The Void” (2010), men sanningen är den att detta beror på att “Constuct” innehåller ett så jämnt material och på så hög nivå, att det vore hart när omöjligt att ovanpå det förvänta sig högre toppar. Skivan börjar starkt med förstasingeln Four Broken Words, refrängstarka The Science Of Noise och vackra Uniformity men än starkare är den avslutande kvartetten med spåren Endtime Hearts, State Of Trust (rensångaren Stanne blommar fullt ut), favoriten Weight Of The End (lite ABBA-vibbar här) och avslutande stämningsmättade None Becoming. Ja, ska jag vara ärlig är ju inte mittenpartiets tre låtar precis av för hackor de heller… Texterna cirkulerar kring livets små frågor och stora gåtor, med ifrågasättandet av förenklade lösningar och totalitär trosuppfattning på central plats. Kritiken är dock mer sorgsen och melankolisk än ilsken och aggressiv, och ilskan vänder sig oftare inåt än utåt.

Kollegor här på WeRock har tidigare påkallat behovet av en “egen bedömningsskala” för DARK TRANQUILLITY; från lägsta betyget Mycket bra upp till Suveränt/extraordinärt (Tomasz Swiesciak om “Fiction” 2007) och menat att “DARK TRANQUILLITY lägger sig jämsides OPETH i toppen på den svenska metaltronen” (Henrik Nygren om “We Are The Void” 2010). På denna väg fortsätter bandet nu på sitt 24:e år och sitt 10:e studioalbum. Med “Construct” närmar vi oss definitivt något bokstavligen suveränt. För min del hade DARK TRANQUILLITY kunnat få ta de nyskapande elementen ett steg längre än vad de faktiskt gör. Men det här är mycket, mycket bra och gör att det kommer att vara fortsatt högintressant att följa bandet och att invänta även ett elfte album inom, hoppas vi, sisådär en tre år till.

/BiblioteKarin

Skivor

Cryptopsy – The Best Of Us Bleed

Lämna en kommentar

the-best-of-us-bleedARTIST: Cryptopsy
TITEL: The Best Of Us Bleed
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag vet inte om ni har noterat hur många fina band det kommer från Montreal i Kanada? BEYOND CREATION, THE AGONIST för att nämna två. Och så har vi bandet för dagens skrivövningar – CRYPTOPSY. Jag kommer ihåg när jag såg bandet på Malmöfestivalen. Detta var på denna tiden då Mölleplatsen fortfarande användes för band som var för farliga för alla barnfamiljer och Rixfm-knarkare som huserade inne i centrum. Där ställde sig CRYPTOPSY och bastrumtriggade sönder hela festivalen. För detta är bandet som älskar sina bastrummor. Florent Mounier sliter också hårdare än de flesta bakom trummorna.

Bandet har släppt 7 fullängdare. En av dem klassas faktiskt som deathcore. Den får inte höga betyg någonstans. Och det är klart, har man stringent spelat brutal dödsmetal på de fem föregångsplattorna så kan man ju inte dänga till med deathcore, eller hur? Nä precis.

Nu har det alltså blivit dags att på något sätt sammanfatta den hittillsvarande karriären – därav “The Best Of Us Bleed”. Bandet gör detta gediget – över två timmar material väntar er om ni kollar in samlingen.

Och det börjar bra och fint med tre helt osläppta spår, Boden (jag avhåller mig från dåligt vitsande), A Graceful Demise och Holodomor. Inga konstigheter – fullt rens. Och det är detta bandet är bra på – att inte konstla till det. CRYPTOPSY har aldrig handlat om att vara helt nydanande. Det finns en väldans massa band som lirar mer originell musik. Men bandet har till största delen stått upp för ett habilt hantverk där det verkligen har handlat om att släppa på bromsen och bara köra. Otroligt befriande i sin enkelhet.

Rekommendation för lite härlig yrsel: kör skivan på repeat ett par gånger och känn hur hjärnan mosas lite gött. Det är också min primära invändning; det är väldigt mycket material att ta in – och rätt mycket låter, på gott och ont, ganska snarlikt. Men för en stunds god mosh och en fin sammanfattning av karriären kan jag varmt anbefalla “The Best Of Us Bleed”.

Skivor

Grave – Endless Procession of Souls

Lämna en kommentar

grave2012ARTIST: Grave
TITEL: Endless Procession of Souls
RELEASE: 2012
BOLAG: Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Svensk 90-tals death metal lever och har hälsan! Och även om DISMEMBER förra året beslutade lägga instrumenten på hyllan, är ännu kollegerna i ENTOMBED högaktiva som liveband, och GRAVE ångar på med nya plattor i en imponerande jämn takt så här 24 år efter bandets bildande.

Det Gotlands-/Stockholmsbaserade GRAVE följer med sitt tionde album troget sin egen och Stockholmsdödsens sedan länge uppspårade väg. Ljudbilden kunde vara DISMEMBERs, ENTOMBEDs – eller GRAVEs egen för tio eller tjugo år sedan. Låtmaterialet är genomgående starkt, utan att vara alltför upphetsande. Inget ont i att vara sin tradition trogen, men det skulle inte vara helt fel med lite försiktigt nytänkande, lite utmaningar för lyssnarskaran.

Samtidigt är det ingen tvekan om att “Endless Procession of Souls” är ett mycket bra album i sin egen rätt och man måste imponeras av Ola Lindgrens vokalinsats och hans fortfarande lika kraftfulla tryck i rösten. Nyvärvade basisten Tobias Cristiansson, tidigare i DISMEMBER, bidrar snarare till kontinuitet än nyskapande, vilket absolut inte är att förakta i det här fallet.

“En tilltalande täthet, gränsande till det kompakta” skrev jag om 2008 års “Dominion VIII” och kompakthet beskriver väl även årets produkt, kanske än mer så denna gång. Lyssnaren dras av tyngden ner mot jorden, såsom om musiken leder oss ända fram till gravens kant… Och det är så GRAVE ska låta. Bästa låtar är Winds of Chains och Dismbodied Steps.

/BiblioteKarin