Etikettarkiv: Copenhell

Live: Europe på Copenhell

ARTIST: Europe
LOKAL: Copenhell 2017
DATUM: 24 juni 2017

Mjukt och mjäkigt? Inte en chans när ett av Sveriges genom tiderna största hårdrocksband står på scen. 

EUROPE sticker ut lite bland de till största delarna stenhårda banden som gästar Copenhell. Med en karriär baserad i den mer melodiska foran så kanske man kan tycka att bandet hör hemma mer på, säg, Sweden Rock Festival än Copenhell, men det är inget som märks eller ens påverkar denna superrutinerade grupp från Upplands-Väsby.

Det tokröjs i publiken från start med relativt nya låten War Of Kings. Joey Tempest är på ett strålande humör och svänger ledigt med sitt mikrofonstativ. Det som jag mest noterar med EUROPE av idag är dels den rent otroliga bredden i bandets musik. Från dagens mer bluesiga rock, via de storslagna melodierna från bandets 1980-tal till de rent svulstiga tongångarna från ja, ni vet vilken skiva eller hur? Allt levereras med samma professionalism, och rent av glädje.

 

 

 

 

 

 

Det är fantastiskt att se ett band som har spelat Rock The Night, Superstitious eller The Final Countdown tusentals gånger lira dessa med osviklig precision och dessutom få en ganska ung publik att röja till låtar som i vissa fall har över 30 år på nacken.

EUROPE utstrålar som band idag en livaktighet och samtidigt mognad som får bandets av ekonomiska bekymmer färgade historia att verka väldigt avlägsen. Nu tillåts åter musiken att stå i centrum – och det är bra, för det EUROPE jag såg igår verkar ha en hel del verksamma år framför sig.

Live: Bæst, Rising och Hatesphere på Copenhell

ARTIST: Bæst, Rising & Hatesphere
LOKAL: Copenhell 2017
DATUM: 24 juni 2017

Den danska metalscenen har på de senaste åren fått en rejäl uppryckning. De danska akterna på årets upplaga av Copenhell behövde verkligen inte skämmas för sig – på lördagen visade två relativt nya band och ett styck åldergäng att scenen lever och frodas. 

Precis när BÆST går på scen öppnar sig himlen. Det är regn av karaktären att ingen kan undkomma, trots att så många som möjligt som står framför Pandemoniumscenen försöker fly det obarmhärtigt fallande regnet. BÆST själva inser att här gäller det att jobba för att få igång publiken. Det gör bandet, vars musik  som verkligen hämtar sin inspiration från 1990-talets dödsmetallscen, och sannerligen inte saknar möjligheter till röj. Trots att musiken  låter som ett ENTOMBED från början av 1990-talet känns den tillräckligt innovativ och ej unket nostalgiskt tillbakablickande för att jag ska gå igång ordentligt på det här bandet från Århus. Sångaren Simon Olsen sliter verkligen hårt för att få igång publiken, och lyckas till slut få folk att strunta i regnet och röja som tokdårar. Att solen dessutom kommer fram lagom till den avslutande låten och den för dagen första wall of death gör att BÆST avgår med en rejäl arbetsseger. Att det här bandet är osignat är ett bedrövligt faktum som jag hoppas snart rättas till.

 

 

 

 

 

Köpenhamnska RISING lirar en djupt sympatisk blandning av sludge och hårt svängande musik. Jag tycker att sångaren Morten Grønnergards uttryck  lite påminner om en viss sångare vid namn Robert Plant under åren i LED ZEPPELIN, och 70-talsvibbarna är ganska så påtagliga i bandets rent fantastiska musik. Om Grønnergards kroppsspråk på scen mest utstrålar koncentrerad värdighet så utstrålar ene gitarristen Anders Bo Rasmussen ett rent episkt röj. Du glade vilken stenhårt arbetande gitarrist!

 

 

 

 

 

HATESPHERE har varit med länge, blivit uträknade, bytt medlemmar i hög grad  och har idag bara en originalmedlem i gitarristen Peter Lyse Hansen. Att bandet får nöjet att spela på den största av Copenhells tre scener måste kännas oerhört bra för denne gitarrist som under alla år stretat vidare, helt oförvägen.

Nöjd ser också Esben Einegaard Kjær Hansen när han drar igång en uppvisning i ren rå-thrash som höjer tvåtaktsration på festivalens sista dag till stratosfäriska nivåer. Bandets energinivå smittar av sig nåt så oerhört på publiken att säkerhetspersonalen får slita hårt för att få ner alla crowdsurfande i fotodiket, bara för att se samma personer springa rakt tillbaka in i moshpiten. Bäst är bandet när de matar på för fullt, och öset som HATESPHERE levererar är på en sådan nivå att inte ens en icke fungerande mick för gästande Trevor Strnad (THE BLACK DAHLIA MURDER) på Iconoclast kan förhindra denna rent triumferade konsert som Århusbandet bjuder på.

 

 

 

 

Live: BLOODBATH – Copenhell

ARTIST: BLOODBATH
LOKAL: Copenhell
DATUM: 20 juni, 2015

Ett av de mest legendariska dödsmetallbanden gästade Copenhell. BLOODBATH drog upp tvåtakts-ration och mosade ner i stort sett allt motstånd. 

BLOODBATH tillhör skaran band som jag under många år har velat se, mycket beroende att Mikael Åkerfeldt tidigare frontade bandet vars position som sångare närmast har blivit att betrakta som en vandringspokal. När bandet i slutet av 2014 släppte “Grand Morbid Funeral” med Nick Holmes (PARADISE LOST) på sång blev jag oerhört imponerad, och suget efter att se bandet kom åter i fokus.

Bandet öppnar med Let The Stillborn Come To Me och övertygar i alla fall mig om att detta kommer att bli en fantastisk upplevelse. Ljudet är brutalt köttigt, och jag formligen älskar att Martin Axerot har grävt fram den där extra bastrumman för att liksom markera att här ska det liras death metal. Nick Holmes verkar vara på spelhumör, för hans stämma levererar inte bara i de låtar som bandet tar från senaste plattan, utan även i det äldre materialet där Peter Tägtgren och Åkerfeldt var ansvariga för sången.

Bloodbath
Bloodbath, Copenhell 2015. Foto: Martin Bensch

Som bäst blir det i slutet då bandet drämmer in Unite In PainLike Fire och Mock The Cross rakt efter varandra och får mig att spontant självantända.

Jag hade högt ställda förväntningar på BLOODBATHs konsert – bandet gör varken mig eller den stora och entusiastiska publiken besvikna i annat än konsertens längd som hade kunnat vara betydligt längre.

Bloodbath 3
Bloodbath: Anders “Blakkheim” Nyström & Johan Renkse, Copenhell 2015. Foto: Martin Bensch