Etikettarkiv: doom metal

Skivor

Dödsrit – Mortal Coil

Lämna en kommentar

ARTIST: DÖDSRIT
TITEL: “Mortal Coil”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Wolves Of Hades Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Vet man inte bättre kan man tro att detta är en lättlyssnad skiva, speciellt om man låter sig luras lite av inledningen på öppningsspåret The Third Door. Det är ganska luftig och episk black metal som minner om band som NUMENOREAN och HARAKIRI FOR THE SKY, men det är en skimär. “Mortal Coil”s sanna väsen är mörker, svårgenomträngligt mörker. Det är en mix av black, doom och döds där exempelvis just The Third Door breder ut sig på dryga 11 minuter.

Totalt innehåller skivan bara 4 spår, men det är tungviktare samtliga så det räcker precis lagom. DÖDSRIT består av Christoffer Öster (gitarr & sång), Georgios Maxouris (gitarr & sång), Jelle Soolsma (bas) och Brendan Duffy (trummor) och man levererar med denna sin andra skiva en urstark historia som inte är till för vem som helst. Den kräver en aning tillvänjning och erfarenhet av hård, desperat musik med skriksång. för att den ska träffa rätt. För den som följer det spåret är det dock en fantastisk kompanjon då skivan saknar svaga punkter överhuvudtaget.

Bästa låten heter Shallow Graves, ett spår som tillhör årets bästa såhär långt – speciellt om man kan lägga vantarna på texten och följa med samtidigt. Även avslutande Apathetic Tongues bör nämnas, men det innebär samtidigt att vi räknat upp i stort sett hela plattan i den här recensionen och snarast får konstatera att det är helheten som är styrkan.

DÖDSRIT är kanske inte musik för alla, men rekommenderas mycket starkt för dig känner dig lockad av mörkret.

Skivor

Vokonis – Odyssey

Lämna en kommentar

ARTIST: Vokonis
TITEL: Odyssey
RELEASE: 7/5 2021
BOLAG: The Sign Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har haft ytterst svårt att lyssna på någon annan musik än VOKONIS “Odyssey” sedan jag upptäckte att den faktiskt var släppt. Ett oerhört kardinalfel av mig för som ni förstår på betyget så är det här en skiva som är helt magiskt bra.

Jag lyssnade på bandets förra skiva “Grasping Time” som kom 2019, och trots att jag gillade boråsarnas låtskrivartalanger så störde jag mig så in i baljan på hur cymbalerna låg i mixen att det förtog stora delar av upplevelsen. Detta är inte bara korrigerat på “Odyssey”, utan resten av ljudbilden är ren mumma för öronen. Precis allt ligger rätt och ser till att de olika instrumenten förstärker istället för att bekämpa varandra. Gitarrtonen är helt fantastisk, och det gör att Simon Ohlssons riff kommer till sin rätt, för om något så är “Odyssey” en gitarrdriven platta. Det är inte så att Ohlsson tar plats för sakens skull, men nog märks det när han får feeling i exempelvis Blackened Wings som svänger och röjer åt de flesta kanter. Här kommer också Ohlsson och Jonte Johanssons sång fram på ett helt briljant sätt. Du glade så gött det är med band som har två sångare med så olika vokala uttryck – det ger den här skivan en bredd och variationsrikedom som är imponerande.

Sen skulle vi kunna prata hur länge som helst om vilket genidrag det är av VOKONIS att ha med Per Wiberg (ex-Opeth) på keyboards för han förstärker låtarna på ett väldigt fint sätt, hela tiden stöttande och nästan så att jag tycker att han kunde ha fått bre på liiiite mer, haha!

“Odyssey” har endast 6 låtar, och bandet ser till att skickligt bygga upp skivan. De kortare låtarna (Rebellion, Azure och Blackened Wings) känns väldigt matiga i ordets bästa bemärkelse, och de långa är så bra att jag hela tiden känner att jag nog skulle vilja ha lite till.

Som ni förstår är detta ett album som med råge kvalar in i startfältet om plats på årsbästalistan för min del. Kolla in den!

Och ja, omslaget av Kyrre Bjurling är ett av de snyggaste jag har sett.

Skivor

Eyehategod – A History Of Nomadic Behavior

Lämna en kommentar

ARTIST: EYEHATEGOD
TITEL: “A History Of Nomadic Behavior”
RELEASE: 2021
BOLAG:  Century Media

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Louisianas EYEHATEGOD tillreder sin musik enligt ett i stort sett unikt recept, och inget är nytt avseende den saken på sjätte fullängdaren “A History Of Nomadic Behavior”. Man tar sin trepod, kör ner ben ett i sludgesmörjan så det stänker smuts och elände, sätter ner andra benet i doomens trakter och det tredje benet i rockens rötter. Sen hänger man en välanvänd gryta över den öppna elden i mitten och fyller på med all ilska, attityd och svärta man kan uppbåda. Låter koka tills resultatet är en bitter och svårsmält historia – och det är själva grejen med det här bandet.

Att lyssna på EYEHATEGOD ska inte vara en lättsmält och välsmakande historia. Det är och ska vara provokativt, och även om man inte håller med i alla verbala svingar som bjuds så blir man berörd och känner sig lite.. smutsig. Lyssna på avslutande Every Thing, Every Day så förstår du.

Låtmaterialet på “A History Of Nomadic Behavior” håller kanske inte samma verkshöjd som en del av bandets tidigare alster (kolla t e x in “Dopesick”, “Take As Needed For Pain” eller förra självbetitlade given för generellt starkare alster), men när bandet brakar av en svit som High Risk Trigger, Anemic Robotic, The Day Felt Wrong och The Trial Of Johnny Cancer är det svårt att komma med invändningar.

EYEHATEGOD behövs i dagens musikaliska klimat, även om det är en smått obehaglig upplevelse. Precis som skräckfilm, eller bra konst som kan beröra genom att skava mot medvetandet.