Etikettarkiv: Doom/death

Skivor

Red Moon Architect – Emptiness Weighs The Most

Lämna en kommentar

ARTIST: Red Moon Architect
TITEL: Emptiness Weighs The Most
RELEASE: 23/10 2020
BOLAG: Noble Demon

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det finns få saker som förhöjer och förgyller hösten så mycket som en riktigt bra platta från ett bra band som lirar doomig melodisk dödsmetall. Och vid sidan av svenska DRACONIAN så är, såklart, Finland ett land som excellerar inom den här genren.

RED MOON ARCHITECT har hållit igång den melankoliska stuvningen sedan 2011, och det är helt enormt på vilken nivå de har presterat sedan debuten “Concealed Silence” kom 2012. Med femte skivan inom räckhåll vågar jag påstå att de har gjort ytterligare en skiva som kommer att få gamla fans att jubla, och vinna nya lyssnare, för det här är förbannat bra.

“Emptiness Weighs The Most” är en skiva som gjord att lyssna rakt igenom. Varenda lyssning jag har gjort av plattan har känts som en enda varm omfamning, fylld av tröst och medkänsla. Jo, precis den känsla som jag, och många med mig, vill ha när det gäller inte bara det här året utan också förväntar sig av band inom genren.

Att musiken lunkar på utan att jag tappar intresset för en enda sekund beror såklart på att RED MOON ARCHITECT skriver oerhört fina låtar som inte bara befäster vad genren handlar om, utan också visar att det går att hänföra med små förändringar inom formeln.

Jag upplever att RED MOON ARCHITECT verkligen visar hur sammanfogade de är som band på den här skivan. Alla element harmonierar och förstärker varandra. Det fantastiska gitarrspelet från Matias Moilanen och Taneli Jämsä tillåts inte dominera över den fina sången från Ville Rutanen och Anni Viljanen och kompet gör exakt det som jag förväntar mig – backar upp på ett föredömligt sätt. Jag tycker att Jukka Jauhiainen på bas och Saku Moilanen lirar som ett instrument och glänser i stor ödmjukhet i varje låt.

Jag tror att ni har begripit att “Emptiness Weighs The Most” är en skiva som gjord för årstiden, och att den bör kollas in.

https://youtu.be/1WLRGDEzZ7o

Skivor

Temple Of Void – The World That Was

Lämna en kommentar

ARTIST: TEMPLE OF VOID
TITEL: The World That Was
RELEASE: 2020
BOLAG: Shadow Kingdom Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Jag har följt jänkarna i TEMPLE OF VOID sedan de debuterade med utmärkta “Of Terror And The Supernatural” 2014, och ständigt fascinerats över hur de klarar att få sin döds-doom att låta svängig fast det stundtals går i snigelfart, i vissa låtar knappt mätbart i Bpm. Anledningen är ett genuint hantverkskunnande när det gäller låtsnickeri, och tredje given “The World That Was” är dessutom den mest lättlyssnade plattan från bandet. Sannolikt också den bästa till dags dato, och därmed en ypperlig väg in till detta band.

Totalt bjuds vi på 5 riktiga låtar + 1 mellanspel över 37 minuter. Inledande A Beast Among Us är ganska talande för bandets sound, men redan i Self-Schism så inleder man på ett sätt som luktar gamla ALICE IN CHAINS i dödstappning – och i Leave The Light Behind är det lika delar NOVEMBERS DOOM och PARADISE LOST som skiner igenom. Det är tillsammans med avslutande titelspåret skivans bästa låtar och ett exempel på hur TEMPLE OF VOID lånar referenser av andra utan att på något sätt släppa sin egen identitet.

Sist men inte minst: har du sett “När Lammen Tystnar”, seriemördarfilmen med Hannibal Lecter som centralfigur? Är det något band som skulle kunna göra en lyckad cover på ledmotivet så är det TEMPLE OF VOID!

Skivor

Inverloch – Distance I Collapsed

Lämna en kommentar


Distance CollapsedARTIST: Inverloch
TITEL: Distance Ι Collapsed
RELEASE: 2016
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Intressant är faktumet att när band kommer från ställen som du förknippar med helt andra saker än metal – som exempelvis ULCERATE från Nya Zeeland – då låter de riktigt tunga, brutala eller rejält murkna. INVERLOCH har, kanske, tagit sitt namn från den lilla stad som ligger söder om Melbourne och som mest är känd för kitesurfning, vindsurfing och turism och inte för den synnerligen kämpiga doom/dödsen som förevisas på “Distance Ι Collapsed”.

Jag har förutsatt mig att under 2016 utmana mig mycket mer när det gäller musik. Jag är glad att jag fick tillfälle att göra det med INVERLOCH för detta är musik som frestar svårt om du som lyssnare inte stänger av tänkandet och enbart känner musiken – vilket kan vara svårt nog!

Värt att veta om INVERLOCH – i bandet finns två medlemmar från disEMBOWELMENT som 1993 släppte “Transcendence Into The Peripheral” som fick folk som hörde den att gå fullständigt bananas över bandets på denna tid speciella mix av doom och döds.  Jag har ingen relation till detta album eller till Matthew Skarajew eller Paul Mazziotta sedan tidigare.

“Distance Ι Collapsed” är en oerhört mustig skiva. Med 5 låtar med spellängd längre finns här gott om musik att gotta ner sig i. Stämningen är genomgående oerhört svårmodig, men som värst/bäst är det i andra låten – From The Eventide Pool som med fint gitarrspel från Skarajew och Cullen skickar rysningar längs ryggraden. Det är vanskligt med den musik INVERLOCH spelar – blandningen mellan den nästan trögflytande doomen (som ju är en ytterst svår subgenre som fel utförd riskerar att tråka ut lyssnaren fullständigt) – och den mer larmande dödsen måste vara väl avvägd. Det är den verkligen.

Fina Lucid Delirium är ett ypperligt exempel på detta. Inledande blastbeatparti får mig att haja till och du hittar också helt underbara bisvärmspartier ovanpå malande doom vilket fungerar helt fantastiskt.

Bäst är ändå Ben James sång – maken till murkenhet har jag aldrig hört – som på sitt hemsökande sätt får mig att nästan bli rädd på riktigt.

Uppskattar du doom/döds så har du förmodligen redan koll på INVERLOCH – annars är det bara att hala upp lädret. Detta är brutalt bra.