Etikettarkiv: Indie Recordings

Enslaved – Axioma Ethica Odini

Enslaved2010ARTISTEnslaved
TITEL: Axioma Ethica Odini
RELEASE: 2010
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

ENSLAVEDs nya album tar vid där det förra, ”Vertebrae”, slutade och det inledande spåret Ethica Odini känns musikaliskt som en logisk och ganska direkt fortsättning på den tidigare plattans låtar, inte minst den då avslutande The Watcher. Albumet fortsätter i igenkännliga banor, där t ex tredjespåret Waruun växer ut till en mäktigt rytande sång.

Efter de fyra första spåren händer något mer med musiken. Axioma delar i viss mån denna platta i två hälfter. Den sirligt slingrande musiken kring uppläsning av en viskande röst, är i sig ett fint stycke, och den bildar samtidigt en övergång till den del av plattan som visar så tydligt att ENSLAVED ännu inte på något sätt ämnar avstanna i sin utveckling. ”Progressiv” i sin egentliga och ursprungliga bemärkelse är det bästa epitetet för att beskriva bandets musik och dess fortskridande utveckling. Helt opåkallat infinner sig jämförelsen med OPETH upprepade gånger under lyssningen. Trots att banden startat i delvis olika traditioner – svensk döds respektive norsk svartmetall – finns påtagliga likheter.

Det suveräna spåret Giants är kanske, som även låtmakarna Gruttle Kjellson/Ivar Björnson påpekat, det tyngsta ENSLAVED nånsin har gjort och absolut en favorit på plattan att återkomma till gång efter gång. Singular har en bedövande vacker inledning som i mycket, inte minst sånginsatsen av rensångaren/keybordisten Herbrand Larsen, minner om DREAM THEATER.

Albumets titel ”Axioma Ethica Odini” syftar på den nordiska diktcykeln Hávamál, ’Odens sång’, som i sina tidiga latinska översättningar benämns just ’Ethica Odini’ och varifrån mycket av lyrikens tema är hämtat.

Sin musikaliskt progressiva attityd till trots är ENSLAVED ett ganska konservativt band vad gäller distributionen av sin musik. Inte ett fullt spår släpptes till allmänheten förrän strax innan utgivningen, och albumet som helhet ligger varken på bandets sajter eller på Spotify. Det blir med andra ord att gå raka vägen och inhandla plattan. Och att råda till det tvekar jag inte en sekund. ENSLAVEDs elfte fullängdare är just vad man kan både hoppas och önska av ett band, fortfarande i full utveckling på sitt 20:e verksamhetsår. Respekt!

Keep Of Kalessin – Reptilian

keep of kalessin 2010ARTIST: Keep Of Kalessin
TITEL: Reptilian
RELEASE: 2010
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Kalessin är gammeldraken, den visa uråldriga drak-urfadern, i Ursula K. Le Guins fantasyepos om Ö-världen, han som levde redan i den för människor och drakar gemensamma forntiden. Som så många fantasyberättelser handlar även denna saga djupast om vad det är att vara människa, mer än vad det är en äventyrshistoria.

Grundaren av bandet som bär drakens namn i sitt bandnamn, Obsidian C, har valt att i KEEP OF KALESSINs senaste studioalbum utforska och utveckla drakmyten till fullo. Och de skapar detta femte kapitel i bandets historia med en betagande blandning av det bästa från de tyngre metalgenrerna, med både death-, black- och thrashelement. Därmed utvecklar sig bandet vidare i sin egen stil, som passande benämns episk extreme metal.

Hjärtat darrar redan vid första anslaget i Dragon Iconography, inledningslåten på albumet ”Reptilian”. Det är tungt och tekniskt, det är mytologiskt och majestätiskt. Albumet fortsätter rakt igenom med en läcker kombination av helvetestyngd och thrash-snabbhet, och kompositionen av låtmaterialet är fenomenal.

Efter de inledande tunga spåren bjuds i mitten av albumet ett litet kluster av mer melodiska och mer lättillgängliga låtar, vilket inleds med fjärdespåret, The Dragontower, igenkänlig från norska Melodi Grand Prix, men här i en delvis annan tappning. Inför tävlingen hade låten kortats ner och fått delvis andra, mer ”schlagermässiga” element – jämför gärna avslutningen på de båda versionerna – medan den nu fullt ut fyller sin plats på albumet. Efter den aningen mer anonyma Leaving the Mortal Flesh följer därpå mitt favoritspår för närvarande, Dark as Moonless Night. Detta musikstycke är bedövande vackert med sin lugna stämningsfulla inledning, sitt melodiösa driv, med Thebons röst i sitt bästa djupgrowlande hesa läge och med översköna mansröster från The Dragonchoir i refrängen.

Full tyngd återkommer i den längtansfulla The Devine Land samt den avslutande makalösa 14-minuterskompositionen Reptilian Majesty som perfekt bär fram hela albumets väsen. Detta, har Obsidian C. omtalat, är en låt han arbetat på i flera år och en version fanns redan inför förra albumet, “Kolossus”. Dock valde han att vänta med den och fortsätta bearbeta temat. Nu presenteras låten helt i sitt rätta sammanhang.

”Reptilian” är således en samling låtar av högsta kvalitet rakt igenom. Spåren varierar i längd, från 4 till drygt 14 minuter, och är så musikaliskt varierade att det fortfarande, efter säkert ett femtiotal genomlyssningar, är spännande att ta del av var och en av de åtta låtarna på albumet.

Sångaren Torbjørn “Thebon” Schei visar sig alltmer som en fantastisk allround-vokalist, jag vet inte om jag har hört någon annan i genren bättre utföra ett så brett register av sångstilar, och han utnyttjar hela sin förmåga på denna platta. Från djupaste dödsgrowl till hest viskande raspig sång och de mest skärande black metal-skrik.

”Varför gör inte alla band så här – hela tiden?” är känslan jag får inför KEEP OF KALESSINs tekniskt så flyhänta hantering av uppgiften på denna platta. Allt är så gediget och genomarbetat, från låtmaterialet, det musikaliska genomförandet av samtliga i bandet – Vegar “Vyl” Larsen är en benådad trummis – till produktion och paketering. Det är som en ren vinst att ha fått äran att införskaffa detta album. Du som ska köpa ”Reptilian”, och det tycker jag självklart du ska göra, väljer gärna digipack-utgåvan med en DVD som bonus. DVD:n är i sig ingen märkvärdig produkt, men ett intressant ”making of”-avsnitt samt några låtar från en konsert i Trondheim 2009 är mycket väl värt den lilla tian extra.

Det enda som hindrar mig att ge ”Reptilian” full poäng, är känslan av att KEEP OF KALESSIN efter detta, faktiskt, har ytterligare att komma med. 10-poängaren är dock snubblande nära och detta kan mycket väl visa sig vara årets platta. Mycket väl…

 

Iskald – Revelations Of Reckoning Day

iskald2008ARTIST: Iskald
TITEL: Revelations Of Reckoning Day
RELEASE: 2008
BOLAG: Indie Recordings

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Amelie

Diffust fokus i melodisk svartmetall
De uppmärksammade unga männen i norska ISKALD levererar sitt andra album redan dryga året efter att debutskivan gavs ut. “Revelations Of Reckoning Day” år ett melodiskt stycke black metal, packad i en mer vuxen och polerad form än föregångaren “Shades Of Misery”. Sångaren och gitarristen Simon Larsen etablerar grunden för hela skapelsen i ett inledande avgrundsvrål, och serverar därefter tillsammans med trummisen Espen Solstad skönt gung och snabbt tempo i öppningsspåret Ruin Of Mankind. Denna öppning lovar mycket och fortsättningen håller också det mesta av det utlovade.

Referenserna bakom ISKALDs musik i allmänhet och till denna platta i synnerhet är styckevis lättspärade. Naturligtvis bär musikerna tung tradition av norsk black metal i sin ryggsäck, och i detta nya alster har man valt att ta ett, eller rentav flera, steg på den stig som DIMMU BORGIR med flera landsmän trampat upp före dem. Tankarna går emellanåt också till grekiska ROTTING CHRIST, särskilt i The Orphanage (tänk Enuma Elish, från Theogonia. I låtar som Warriors of the Northern Twilight, Part 2 och inledande Ruin Of Mankind finns också en känsla och en ljudbild som har gemensamma drag med melodisk death som den tar sig uttryck i till exempel DARK TRANQUILLITYs senare album.

Låttexterna kretsar dels kring nordiskt mytologiskt stoff och dels, som albumtiteln och flera av låttitlarna låter ana, kring domedagstemat. Det mesta sjungs på engelska, medan Det Stilner Till Storm och Dommedag framförs på modersmålet. Ibland gör de starka symfoniska inslagen att det hela inte riktigt håller ihop, såsom det instrumentala “midtro” som dimper ner som fjärde spår. Det är alltför bombastiskt, ger associationer till filmmusik och känns rejält malplacerat. “Körsången” i Journey To Hel är också onödig, och gör musikens fokus mer diffust. I dessa stunder saknas lite av förra skivans mer raka, “skitiga” black metal-sound.

En god uppföljare till debuten har ISKALD gett oss med årets släpp. Mer välputsad än föregångaren, på gott och på ont, och helt säkert avnjutbar för många som gillar melodisk metal antingen denna har sin grund i death eller black, och som inte misstycker om de symfoniska inslagen ibland tar ganska stor plats. En platta som visar ett band på väg bort från sina rötter.

/BiblioteKarin