Etikettarkiv: Metal Blade

Armored Saint – Carpe Noctum

ARTIST: Armored Saint
TITEL: Carpe Noctum
RELEASE: 2017
BOLAG: Metal Blade Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

Det första man får konstatera med den här skivan är att titeln är smått genialisk. “Carpe Noctum”, fånga natten – på en liveplatta? Briljant i all sin enkelhet. Och det är just enkelheten och det okomplicerade som är receptet på den här given. 8 låtar, kort och koncist och utan krusiduller. Los Angelesbördiga ARMORED SAINT har passat på att föreviga sitt gig på Wacken 2015, och sin egna headlinespelning i Aschaffenburg (Tyskland, som du ser på namnet…) i samband med det. Resultatet är detta. Och det gungar rätt skönt.

ARMORED SAINT spelar smart på sina starka kort. Jonh Bush har en karakteristisk röst och sjunger jäkla bra live, låtarna har ett sväng som är stundtals lite tillbakalutat och passar ganska bra live – och bandet har kul. Man kan nästan höra Joey Veras, Jeff Duncans och bröderna Phil och Gonzo Sandovals spelglädje. Man blandar också rätt skönt från senare releaser och gamla trotjänare. March Of The Saint står sida vid sida med Win Hands Down. Personligen hade jag gärna sett mer från 2010 års “La Raza” eftersom jag gillar den plattan, men man får hålla tillgodo med Left Hook From Right Field. I övrigt är det mycket nostalgi som gör att skivan passerar fort fram, har man haft bandets vinylskivor i skivbacken hemma så minns man omslag och bilder (“Raising Fear” är nog det omslag som ligger främst i undertecknads pannlob…) och en annan svunnen tid. Det är lite som hela skivan, det vill säga… mysigt. Okomplicerat.

“Carpe Noctum” går knappast till historien som världens bästa liveskiva, ungefär som ARMORED SAINT aldrig blev världens största band – men det är lik förbaskat väl värt tiden och väldigt trevlig lyssning. Fånga natten!

 

Oni – Ironshore

ARTISTOni
TITEL: Ironshore
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade 

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag har alltid varit svag för rytmisk musik. Detta är såklart resultatet av ett helt liv som trumslagare, och det har ju gett men för livet – haha!

Kanadensiska ONI är bättre än rätt många på just rytmik. Inte bara har trummisen Joe Greulich dukat upp ett stint gottebord med sitt trumspel, även gitarrspelet Brandon White är synnerligen percussivt. Och till stora delar funkar det rätt bra. För det mesta så har ONI en väl utvecklad känsla för sväng och det är väldigt underhållande att lyssna på det som presenteras på “Ironshore”.

Bandets musik kategoriseras som progressiv metal med inslag av djent, och visst det kan bli rejält nördigt ibland, men bandet håller sig ändå på rätt sida av diket för att jag ska hålla intresset uppe. De gör det på allra bästa sätt i låtar som The Only Cure som bjuder på fint gästspel av Randy Blythe från LAMB OF GOD och The Science som är en fint vindlande låt med både smörfeta riffmattor och extremjazziga inslag.

Sammantaget visar “Ironshore” på ett band jag blir nyfiken på. Här finns tillräckligt med verkligt bra musik, goda instrumentella insatser och egensinnighet för att jag nog kommer ge bandet uppmärksamhet även i framtiden.

Anaal Nathrakh – The Whole Of The Law

the-whole-of-the-lawARTIST: Anaal Nathrakh
TITEL: The Whole Of The Law
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Brittiska extremduon ANAAL NATHRAKH har blästrat trumhinnorna med excellens under i stort sett hela karriären. Förra  given “Desideratum” var kanske något av en mellanskiva för bandet, men ändå riktigt nöjsam i alla fall stundtals.  Med nya “The Whole Of The Law” uppar bandet anten ganska så bra.

Det är kanske direkt felaktigt att kalla ett band som har som uttalat mål att vara soundtracket till jordens undergång för sympatiskt, men det finns en väldig trygghet i att veta att när det kommer ett nytt album från ANAAL NATHRAKH så vet jag, ungefär, vad jag kan vänta mig. Med fin precision har bandet alltid lyckats kombinera extremer med rent förbryllande hantverk när det gäller snygga melodier. Så är det även med “The Whole Of The Law” och framför allt låtar som Hold Your Children Close And Pray For Oblivion och We Will Fucking Kill You som sticker ut som skivans starkaste låtar för mig i alla fall.

Låt vara att musiken kanske känns lite väl trygg för att jag ska tända till fullständigt, men i sedvanlig ordning svarar Dave Hunt för en brutalt oroväckande sånginsats skivan igenom. Det är otroligt hur mycket känsla han kan uttrycka genom rena gallskrik. Kolla in …So We Can Die Happy för detta gott folk.

Har du hört bandet innan så kommer du känna igen dig i den musikaliska häxkittel bandet sätter i kokning på “The Whole Of The Law”. Av de skivor bandet har släppt på 10-talet så är den en stark skiva utan att bräcka exempelvis “In The Constellation Of The Black Widow” som jag håller som bandets starkaste skiva.