Etikettarkiv: Metal Blade

Accuser – The Forlorn Divide


The Forlorn DivideARTIST: Accuser
TITEL: The Forlorn Divide
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Citatet när det gäller thrash metal att många är kallade – få är utvalda kommer jag nästan osökt att tänka på när jag lyssnar på tyska ACCUSER, men jag känner att det kanske är en smula hårt att helt döma ut detta gammelgäng då “The Forlorn Divide” stundtals är riktigt nöjsam lyssning.

ACCUSER startade sin karriär under det förlovade 1980-talet och hade en relativt framgångsrik karriär fram till 2004 då man lade ner verksamheten, eller kanske snarare fortsatte, för det enda som hände var att man bytte namn till SCARTRIBE utan att göra så värst mycket väsen av sig förutom att släppa en demo 2006, tills dess att man åter bytte tillbaka till ACCUSER 2008. Såklart återfinns de så vanliga medlemsbytena vilket har gjort att Frank Thoms på sång/gitarr är den ende återstående originalmedlemmen.

Musikaliskt ligger ACCUSER mellan den klassiska Bay Area-thrashen och den inhemska tyska med namn som KREATOR och DESTRUCTION som ledande namn och även om denna inriktning var tydligare på de 90-talsskivorna så är den bitvis rätt påtaglig även på “The Forlorn Divide”.

Jag tror inte att jag överraskar någon om jag säger att “The Forlorn Divide” inte på några villkors vis uppfinner hjulet. Thrash metal är nog den i särklass mest konservativa av subgrenre och som lyssnare är det ganska skönt att veta ganska precist vad du kan förvänta dig av band som lirar i denna fora. Gitarrarbetet är i allra högsta grad väsentligt, och det är också här som skivans styrka ligger. Thoms och sologitarristen Dennis Rybakowski lirar så att strängarna brinner och gör det på ett väldigt förtjänstfullt vis. Rybakowskis solon är riktigt bra. Här finns både känslan för shred och melodi och det är väldigt njutbart att i stort sett varje låt på skivan höra hans spel.

Det jag stör mig mest på är sångfraseringen – Thoms är ingen världsmästare på sång och hans frasering är snarare av modell rubank än finsnickeri. Stundtals kommer jag på mig själv att tänka på hur Max Cavalera lät i början av SEPULTURAS karriär.

Kompsektionen bestående av Olli Fechner på trummor och Frank Kimpel på bas gör jobbet utan större åthävor. Vill ni ha kreativt spel så får ni leta på andra ställen – här är det stabilitet som gäller.

Låtmässigt är “The Forlorn Divide” en skiva som till stora delar funkar bra. Det är något styltigt emellanåt, och låtarna hade kunnat vässats till något mer. Å andra sidan är detta inte en skiva som kommer gå till historien som en klassiker – standarden sattes för över 30 år sedan hur thrash skulle låta – men som en stunds god underhållning funkar den ypperligt, och det finns betydligt fler skivor som är avgjort mycket svagare än “The Forlorn Divide”.

Jag hade inga större förväntningar på “The Forlorn Divide” och får, trevligt nog, till vissa delar anse mig glatt överraskad av ACCUSERs nystartsskiva.

Exumer – The Raging Tides

ExhumerARTIST: Exumer
TITEL: The Raging Tides
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Återaktiverade (herrejävlar, om jag hade fått en peng för alla återaktiverade band det senaste årtiondet alltså!) tyska thrasharna EXUMER återvänder med en skiva som är det närmsta du kan komma att lyssna på EXODUS utan att lyssna på just EXODUS.

Jag ska dock vara ärlig att säga att det tyska bandet som egentligen alltid kommer att få se sig som nivån under KREATOR och DESTRUCTION – det är till stora delar mycket underhållande och, ja, trevlig thrash som bjuds på “The Raging Tides”.

Riffen från Ray Mensh och Marc Bräutigam är tajta och sitter där de ska, trumspelet från Matthias Kassner är rakt på och späckat med tvåtakt, basen kommer inte i vägen men hörs ändå bra. Och sången, ja jävlar om inte Mem Von Stein utalar fire fiiyah. Helt underbart.

“The Raging Tides” är späckad med bra låtar. Inledande trion The Raging Tides, Brand Of Evil och Catatonic är helt solida låtar som snabbt kommer till poängen, vilket för övrigt kan gälla stora delar av skivan när EXUMER väl får till det. Helt klockrent är det dock inte. Alla riff, vilka ändå är de mest springande punkterna när det gäller thrash, är inte lika bra och ibland känns tyskarna lite för spelglada för att jag ska dyrka förbehållslöst. Visst, spelglädje är ju trevligt, men thrash bör och ska vara arg och ilsken när den är som bäst.

Som en stunds bra och god underhållning funkar dock “The Raging Tides” alldeles utmärkt då den är fylld till bredden med energi, puls och tillräckligt många bra riff för att jag ska dänga till med ett betyg på den övre halvan av skalan.

Brimstone Coven – Black Magic

imageARTIST: Brimstone Coven
TITEL: Black Magic
RELEASE: 2016
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

I en tid då osäkerheten och ovissheten tycks större än någonsin kan det kännas bra att se bakåt i historien. De senaste årens retrotrend har med råge tillhandahållit musikaliska snuttefiltar för de som tycker att 60- och 70-talen var årtiondena då musiken var som bäst.

BRIMSTONE COVEN gör en del saker rätt. Snygg stämsång, tidstroget ljud och rätt attityd hör till sakerna jag uppskattar med “Black Magic”.

Nackdelarna är såklart att dels känns det som om jag har hört detta förut. Risken med att skapa sådan här musik är att det finns lite utrymme för nytänkande – det ligger inte i genrens natur – och dels, och det är min andra invändning, måste du få till verkligt bra låtar för att du ska övertyga i alla fall denna recensenten. Nu bränner det bara till i enstaka låtar som titellåten, efterföljaren Black Unicorn som har ett svinhärligt sväng och otroligt BLACK SABBATH minnande The Seers. Resten av skivan lämnar mig med en känsla av mild uttråkning.

Uppskattar du retrovågen finns det en chans att du kommer gilla “Black Magic”, men du kommer med stor sannolikhet att känna att det finns bättre skivor därute.