Etikettarkiv: Misery Index

Live: Misery Index

ARTIST: Misery Index
LOKAL: Biljardkompaniet, Kristianstad
DATUM: 29 juli, 2014

MISERY INDEX från Baltimore i Maryland är inte de stora arenornas band. I bandets gryning inbillar jag mig att bandet lirade på små, ganska nergångna hak i en hemstad som var hårt härjad av urban slitning, knark och korruption. Eller så är det bara så att jag har överdoserat på The Wire.

Förra gången jag såg bandet var det en del av Full Of Hate-turnén som med våldsam kraft härjade runt i landet. Jag såg då ett band som krossade Trädgår’n i Göteborg, ett ställe modell större, och som mer än väl gav huvudakterna BEHEMOTH och CANNIBAL CORPSE en match. Oavsett ställe så visar MISERY INDEX att man är en urkraft i livesammanhang – så även på Biljardkompaniet i Kristianstad denna kväll. Under spelningens gång kommer jag ändå på mig själv att tänka hur underbart absurt det är att se ett band av denna dignitet på ett ställe som marknadsför sig som ”the number one sportsbar” och som huvudsakligen trakteras av biljardspelare.

 

I övrigt imponeras jag storligen av bandet. Det som skiljer MISERY INDEX från så många andra höghastighetsblästrande band är att de har en verkligt gedigen ådra för låtskrivande, inte minst märker man detta på senaste plattan ”The Killing Gods” som fortsätter den verkligt urstarka trenden som tog sin början på ”Traitors”, samt att de har en känsla för brutalt sväng. Ta öppningslåten Carrion Call. Den går sannerligen fort, men har ett väldigt njutbart sväng som gör att den lilla men ack så hängivna publiken headbangar något vansinnigt. Om bandet tycker att de har lirat på roligare ställen så märks det inte – MISERY INDEX är en maskin live och de lirar så tajt att man inte skulle kunna få in ett frimärke någonstans. Trummisen Adam Jarvis lirar som vanligt med en brutal ackuratess som nog får fler än undertecknad att salivera lite extra. Han driver resten av bandet skoningslöst framåt i låtar som Black Sites, Conjuring The Cull, Sleeping Giant, The Illuminaught och inte minst avslutande krossarduon Embracing Extinction och Traitors.

Jason Netherton på bas och sång verkar trivas allt mer ju längre kvällen lider, Mark Kloeppel på gitarr och sång skämtar om att han minsann trodde att det skulle vara svalt i de nordiska länderna och Darin Morris på gitarr ler mot publiken mest hela tiden.

MISERY INDEX lirar skjortan av de flesta band, och jag lämnar Kristianstad med en verkligt gemytlig känsla inombords. Och med svettyngda kläder kan tilläggas. Bor man i Stockholm och gillar extrem musik så har man chansen att se bandet ikväll till det facila priset av noll kronor. Jag tycker man ska ta den chansen, för när MISERY INDEX lirar så här, då är det fest.

Live: Behemoth, Cannibal Corpse, Legion Of The Damned, Misery Index & Suicidal Angels

ARTIST: Behemoth, Cannibal Corpse, Legion Of The Damned, Misery Index & Suicidal Angels
LOKAL: Trädgår’n, Göteborg
DATUM: 28 februari, 2012

Årets hårdaste turnépaket drog under gårdagen in i Göteborg. Headlinat av CANNIBAL CORPSE och BEHEMOTH med supportbanden LEGIONS OF THE DAMNED, MISERY INDEX, SUICIDAL ANGELS och NEXUS INFERI erbjöds publiken verkligen valuta för pengarna.

Jag dyker upp på Trädgår’n mitt under SUICIDAL ANGELS konsert. Är man som jag svårt förtjust i thrash metal är detta ett gäng som jag tycker man ska kolla in. På platta är de inte det bästa av band, men på en scen med en publik som är med på noterna lyfter bandets musik flera snäpp. SUICIDAL ANGELS är besatta av två-takt, och jag gör en kvalificerad gissning att tidiga SEPULTURA är musik som bandet lyssnat en hel del på. En trevlig inledning, helt enkelt.

Anten uppas en hel del när MISERY INDEX går på. Du glade vilket ställ! Att bandet bevisligen har avsevärda krafter som de demonstrerat med all önskvärd tydlighet på platta må vara en sak. Live är MISERY INDEX en juggernaut som smular sönder det mesta i sin väg. Leveransen av låtar som The Carrion Call, The Illuminaught, och The Great Depression övertygar i alla fall mig om att detta gäng bör man ta varje chans att se som man får. Det finns en ilska i MISERY INDEX konsert som går igenom det mesta. Sångaren/gitarristen Mark Kloeppel lyckas skrika sönder mikrofonen inte mindre än tre gånger. Trummisen Adam Jarvis står för den mest fysiska uppvisningen av trumspel hittills och när bandet går av känns det som om de fått alldeles för kort speltid. Imponerande!

Det är såklart inte lätt att gå på efter en dylik uppvisning, och LEGION OF THE DAMNED har inte heller låtmaterialet på sin sida om ni frågar mig. Höjdpunkten är faktiskt det förinspelade introt. Resten blir en enda lång transportsträcka med musik som i många fall känns påtagligt ooriginell. Bandet har visserligen en skicklig gitarrist i Twan van Geel, men detta räcker i jämförelse med de andra banden knappast långt.

WeRock-kollegan Fredrik Sandberg anmärkte att det är märkligt att turnén heter Full Of Hate när det mäktiga vrål som möter BEHEMOTH när frontmannen Nergal stiger ut på scen är så fyllt av respekt och kärlek som det faktiskt är. BEHEMOTH är tillbaka med kraft, och de är det med en av de mäktigaste föreställningar jag sett på bra länge. Majestätiskt är ett synnerligen lämpligt ord att använda i fråga om bandets konsert igår. Ljusshowen är så äckligt snygg att jag häpnar. Låtarna har bandet sedan innan – nu ökar man på med en dimension som tar prestationen till nästa nivå. Bara en sån sak som att de byter backdrop tre gånger under giget visar på att bandet dels har råd att göra det såklart, men också att de tänker mycket på den visuella presentationen som en konsert är.

Nergal har vuxit ut till en frontman av rang – det finns en värdighet och en kraft i hans prestation som tränger under huden på rätt många denna kväll, underteckad inkluderad. Innan konserten undrade jag om Nergal skulle köra sin vanliga stenhårda attityd han hade innan cancern. Det gör han, men den är parad med en känsla av nåt annat – innan Conquer All brister han ut i “it feels good to be alive, it feels great to be alive!” och han flikar in små vänliga hälsningar till publiken under hela konserten. När BEHEMOTH går av efter avslutande Lucifer står jag och tänker att detta nog kan ha varit en av de bästa konserterna jag sett på mycket länge.

CANNIBAL CORPSE handlar inte om finess, utan om ren urkraft. Det är påfallande stor skillnad mellan detta gäng och BEHEMOTH – ljusshowen är inte särskilt speciell. Det är däremot musiken som pendlar mellan synnerligen olätt och halsbrytande snabb. Trummisen Paul Mazurkiewicz har emellanåt faktiskt svårt att hänga med och får ibland öka upp hastigheten för att kompensera för det han sackat. Gitarrljudet är lika brutalt som bandets musik. Nåt annat ska man inte förvänta sig med låttitlar som I Will Kill You, Fucked With A Knife, nya låten Demented Aggression, I Cum Blood och Hammer Smashed Face. Publiken har tunnats ut något, men de som är kvar bjuder på det mäktigaste öset under hela kvällen. Det moshas i varenda låt, det crowdsurfas mycket och det skriks med kraft med i de av George ”Corpsegrinder” Fisher framvrålade texterna. Det är kul att se ett band som trots att de varit igång sedan 1988 fortfarande tycker det är svinkul att stå på scen. Många skulle nog säga att bandets musik är olyssningsbar och att det låter likadant hela tiden. Dessa människor, vågar jag påstå, begriper inte den musikalitet som främst demonstreras i det knäckande riffandet från gitarristerna Rob Barrett och Pat O’Brien och basisten Alex Webster.

Jag gillar CANNIBAL CORPSE mycket, men denna kväll står de inte som segrare i den mån man nu ska se dylika tillställningar som tävlingar – BEHEMOTHs och MISERY INDEXs konserter står ut som de starkaste denna kväll på Trädgår’n. Upplevelsen av att ha bevittnat något mycket bra följer med mig hem i göteborgsnatten och fanns kvar när jag vaknade i morse. Det, kära läsare, säger något om hur kvällen upplevdes.