Etikettarkiv: Nuclear Blast

Amorphis – Circle

ARTIST: Amorphis
TITEL: Circle
RELEASE: 2013
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Titeln på finländarnas nya album, det elfte i ordningen, är faktiskt fullt lämplig då det näppeligen finns band som har ett så tydligt identifierbart sound som just AMORPHIS. Det tar inte många sekunder in i öppningslåten Shades Of Gray för att inse att det är just AMORPHIS man lyssnar på.

Hade bandet inte varit så pass bra på att skriva bra låtar hade det kunnat vara hur tråkigt som helst. Nu vet man att även om skivan inte håller toppklass rakt igenom så kommer det finnas åtminstone några låtar som ser till att uppfylla kvalitetskvoten.

För det är i ärlighetens namn inte svårt att inse att det för bandets del inte handlar om att ta jättekliv i utvecklingen. Bandet har sin nisch, och de fyller den med den äran. Då köper jag att det i stort sett låter exakt likadant som det gjort sedan ”Eclipse” från 2006 då Tomi Joutsen kom med i bandet. Den mannen har en pipa som jag mer än gärna lyssnar på – rensången och growlet är i vanlig ordning helt suveränt trakterat från denne hårfagre man.

Spelmässigt låter det också precis som vanligt. Det har ju aldrig handlat om att spela mest tekniskt för AMORPHIS – det man excellerar i är de mer än lovligt smäktande gitarrslingorna som bölas fram av huvudsaklige låtskrivaren Esa Holopainen och Tomi Koivusaari.

Det finns ett knippe riktigt bra låtar på ”Circle” – The Wanderer, Narrow Path, Into The Abyss och Hopeless Days har fått rotation så det smäller om det och kommer fortsättningsvis att få det. I dessa låtar tränger kvalitén i bandets låtsmidande igenom på ett väldigt övertygande sätt. I övrigt känns det som att bandet har presterat bättre, och mer stringenta skivor än ”Circle” som hamnar i mellanskiktet rent betygsmässigt.

Enslaved – Riitiir

Enslaved2012ARTISTEnslaved
TITEL: Riitiir
RELEASE: 2012
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Amelie

Årets Spellemann-vinnare klar?

Med sina senaste fyra album har ENSLAVED abonnerat på utmärkelsen “Bästa metal-album” i norska motsvarigheten till svenska Grammis, Spellemann-prisen, och det är inte alls otroligt att de gör det igen, att årets “Riitiir” blir deras femte album på raken som prisas. Så genuint bra är detta.

Sjutton och tretton år var guttene Kjellson och Bjørnson när de började skapa musik ihop i det gryende 90-talet. Då var det svartmetallscenen som gällde i Norge och ävensom vad dessa ungherrar brann för. I mer än 20 år har de båda fortsatt att skapa musik tillsammans och har radat upp mästerverk efter mästerverk. Senaste albumet “Riitiir” faller inte ur ramen.

Basist/vokalist Grutle Kjellson och gitarrist Ivar Bjørnson skapar idag musik som når långt utanför gränserna för den norska black metal-scen som bandet startade sitt värv i. Growlande Kjellson delar vokalinsatserna med, på ett mer avgörande sätt än någonsin, den rensjungande keyboardisten Herbrand Larsen. Bandet kompletteras, liksom på de senaste tre albumen, av gitarrist Ice Dale (Arve Isdal) och trummisen Cato Bekkevold.

För den som följt ENSLAVEDs drygt 20 år i musikvärlden är denna platta inte någon överraskning. De progressiva elementen i musiken utvecklas vidare, både i betydelsen fortsättningsvis och alltmer omfattande. Låtarna pendlar mellan 5 och dryga 11 minuter, och hela plattan är nästan 70 minuter lång. Denna generositet i utrymme fylls med spännande partier och detaljer som gör materialet varierat trots sin höga igenkänningsfaktor.

Själv har jag varit fast för bandet sedan 2006 års “Vertebrae” och ännu mer med ”Axioma Ethica Odini” från 2010. Årets album bjuder på lite mer variation än de två senaste, fler softa partier, men ingen som känner sitt ENSLAVED behöver från inledande Thoughts Like Hammers och framåt tvivla tiondelen av sekunden om vilket band som ljuder i högtalarna.

Gillar du progressiv metal, oavsett grundgenre, så är detta plattan för dig. Vet du inte om att det är denna musikgren du gillar – ge dig själv en chans, detta är spännande för alla!

Before The Dawn – Rise Of The Phoenix

ARTIST: Before The Dawn
TITEL: Rise Of The Phoenix
RELEASE: 2012
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Melankoliska BEFORE THE DAWN återvänder med sin kanske hårdaste platta hittills.

Här finns fortfarande gott om det typiska melankoliska anslaget gemensamt för så många finska band. Detta anslag är något jag verkligen uppskattar, och att bandet dessutom har tuffat till sig betydligt är inte heller det något jag invänder emot.

Det matas dubbla baskaggar till en grad tidigare okänd för bandets musik, och när trummisen Joonas Kauppinen allt som oftast dundrar på med blastbeats under smäktande gitarrharmonier som i utmärkta Throne Of Ice är det omöjligt att inte nicka med.

Att bandet också har gallrat ut den rensång som finns på de tidigare skivorna är bra – rensången var inte speciellt imponerande om ni frågar mig. Speciellt inte om vi jämför med det klassgrowl som Tuomas Saukkonen står för. Du glade säger jag bara.

Genomgående ligger låtarna på en stringent och synnerligen bra nivå. Jag tycker att man kan höra att bandet vet att de har starka kort på hand och de spelar med ett självförtroende och med en glädje som man i det närmaste kan ta på.

Gitarrspelet är i en klass för sig. Riffen är brutalt köttiga stundtals – och precis så episkt bölande emellanåt att jag kommer på mig själv att njuta något groteskt. Kolla gärna in Cross To Bear så har ni ett bra exempel på en låt där dessa faktorer manifesteras.

Produktionen är felfri – tjock och mustig som en god gryta utan att för den sakens skull vara otydlig.

Jag är mycket imponerad av ”Rise Of The Phoenix”. Det är en skiva som har chansen att ta sig in på årsbästalistan för min del.