Etikettarkiv: power metal

Evergrey – Escape Of The Phoenix

ARTIST: Evergrey
TITEL: Escape Of The Phoenix
RELEASE: 26/2 2021
BOLAG: AFM Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Om det är någon som tvekat om EVERGREYs förträfflighet så tycker jag att man kan lägga undan tvivlen vid det här laget. Efter 2019 års “The Atlantic”, en skiva som med eftertryck visade att de melankoliska melodiernas mästare från Götet de facto hade fått en nytändning, kommer nu hammarslaget som drämmer in detta faktum med stor emfas.

“Escape Of The Phoenix” är EVERGREY på en platå som de inte varit uppe på under en tid. Såklart finns här det som fans förväntar sig – det bres på med de stora känslornas palett genomgående – men här finns också ett band som känns friare i sina uttryck än på de tidigare skivorna. Inte minst så känns EVERGREY som ett band som nästan självantänder av självförtroende och pondus.

Inledande kvartetten Forever Outsider som har ett härligt drivande sväng och magiska melodier, Where August Mourns vars intro får mig att tänka på IN FLAMES när det bandet fortfarande var bra, otroligt vackra balladen Stories där Tom Englunds röst svävar fram i det närmaste besjälad, och Dandelion Cipher med mycket fint riffande från Henrik Danhage.

Och då kan jag säga att dessa låtar inte är de starkaste på plattan, ja inte ens duetten med James LaBrie från DREAM THEATER – The Beholder kvalar in här. Istället tycker jag att bandet låter som allra bäst i exempelvis Absence Of Sun som har ett oerhört fint pianointro från Rikard Zander vars insats på “Escape Of The Phoenix” är en starkt bidragande faktor till att den här skivan är så episkt bra. Hans spel förstärker prick allt som det övriga bandet gör. Just Abscence Of Sun lyfter till den yttersta stratosfären inte minst i den mäktiga refrängen.

Jag känner att jag också ska nämna kompet med trummisen Jonas Ekdahl och Johan Niemann som inte bara driver musiken framåt, de gör det som ett samspelt instrument. Kolla bara in titellåten så kommer ni få ett fint exempel på inte bara hur EVERGREY låter när de tänder på alla cylindrar, utan också på hur ett komp låter när det klaffar fullständigt.

“Escape Of The Phoenix” är som ni förstår en drömlikt bra skiva, så pass bra att jag inte tvekar att skriva att det är EVERGREYs hittills bästa platta i karriären. Kolla in den.

Pyramaze – Epitaph

ARTIST: Pyramaze
TITEL: Epitaph
RELEASE: 13/11 2020
BOLAG: AFM

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det är inte svårt att tycka om danska PYRAMAZE. Det här gängets musik är svårt sympatisk, som en blandning av EVERGREYs croonande, power metaldriv och lagom mycket progressiva tongångar.

Och “Epitaph” är en skiva som är till bredden fylld med sjuka hooks och är mycket svår att få ur skallen, det kan jag helt ärligt säga. Visst, originaliteten är i det närmsta obefintlig, men jag kan inte klaga på att mycket av det bandet gör bra känns så fantastiskt hemtamt att det är omöjligt att inte gilla det.

Första låten som jag hajar till vid är Steal My Crown som kombinerar gitarrspel med keyboards på ett mycket fint sätt. Gillar man inte keyboards i sin metal, då ska man hålla sig borta från den här skivan – för oss andra är det ett sant nöje att höra hur bandet använder sig av Jonah Weingartens kompetens.

“Epitaph” är fullpackad med refränger som jag som refrängfreak sannerligen inte kan klaga på – försök att få refrängen i Birds Of Prey ur skallen när ni hört den – det är nästan omöjligt. Att sångaren Terje Harøy har en stämma som sitter som hand i handske för att släppa på i refrängerna skadar inte heller.

“Epitaph” är som ni förstår en skiva som är lätt att tycka om – många bra låtar, fantastisk produktion och en tydlig känsla av gott hantverk gör att betygssjuan åker fram utan vidare omsvep.

Unleash The Archers – Abyss

ARTIST: Unleash The Archers
TITEL: Abyss
RELEASE: 21/8 2020
BOLAG: Napalm Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Som jag har längtat efter den här skivan. Efter det att jag föll stenhårt för UNLEASH THE ARCHERS när de släppte tvillingskivan till “Abyss” 2017 – “Apex” har jag väntat hungrig på mer material från den kanadensiska power metalorkestern.

“Apex” var en fint genomarbetad skiva som jag återkom ofta till under 2017, och att historien som startades med denna skiva nu får sin minst sagt snåriga fortsättning på “Abyss” var något som gjorde mig än mer taggad.

Mycket är sig likt. UNLEASH THE ARCHERS fina känsla för dynamik kommer ännu mera till sin rätt på den här skivan dock. En del tycker kanske att en låt som Through The Stars är lite väl mesig, men för egen del tycker jag den passar väl in i resten av skivan, och den balanserar upp de låtar som ligger runt om den som sannerligen inte sparar på krutet. Legacy har ett fruktansvärt episkt anslag som det är omöjligt att inte kapitulera inför. Just det episka har bandet tagit till nästa nivå på “Abyss” som jag upplever som en mycket matig skiva med flera ystra krumsprång än vad som brukar återfinnas på power metalplattor. Likväl anstränger sig UtA för att inte få skivan att tippa över på klassiskt NIGHTWISH-manér, och lyckas väldigt bra med detta även om det köttas ordentligt i låtar som Return To Me där gitarristerna Grant Truesdell och Andrew Saunders går loss rejält, och Faster Than Light där hela bandet formligen vrider upp alla reglage till max och bjuder på en av de bästa låtarna bandet har gjort någonsin. Sångerskan Brittney Slayes som tillsammans med trummisen Scott Buchanan utgör stommen i bandet sedan starten 2007 visar inte bara i denna låt vilken fruktansvärt skicklig sångerska hon är. Hennes stämma löper som en röd tråd genom hela bandets väsen, och jag kan faktiskt inte få nog av hennes sång lika lite som av Buchanans trumspel som driver bandet framåt på ett fint sätt.

“Abyss” är en mycket bra skiva som jag misstänker att jag kommer återkomma till regelbundet under året. Kolla in den.