Etikettarkiv: Relapse Records

Skivor

Graves At Sea – The Curse That Is

2 kommentarer

The Curse That IsARTIST: Graves At Sea
TITEL: The Curse That Is
RELEASE: 2016
BOLAG: Relapse

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Att säga att GRAVES AT SEA har tagit god tid på sig att pressa ur sig första fullängdaren är lite av en underdrift. 15 år efter det att bandet bildades kommer nämligen “The Curse That Is” ut. Jag kan mycket väl tänka mig att bandets medlemmar har fått höra frågan om skivans utgivningsdatum till leda. Visserligen har bandet ett antal EP:ar, demos och splittar på sitt samvete, men ändå.

När det numera Portlandhemmahörande (var annars?) bandet kommer till skott så gör de det med besked. “The Curse That Is” skryter med en speltid på över 1 timme, och har ett antal låtar som är långa. Och jag vågar hävda att de lyckas med bravur att ro hem den minst sagt tunga och överlastade eka som skivan är.

Genomgående känns skivan så sjukt angelägen att det skär i hjärtat, men allra bäst blir det i tre låtar: avslutande Minimum Slave som klockar in på 14 minuters ren uppvisning i sväng och tyngd, The Ashes Made Her Beautiful vars rent majestätiska uppbyggnad till en skriande och bedövande vacker slutpunkt får mig att tänka tanken på att detta kan vara en låt som tar en plats som en av de starkaste för hela året, samt titellåten som så effektivt sätter tonen för hela skivan.

“The Curse That Is” är en väldigt imponerande skiva som jag verkligen kan rekommendera om du vill ha musik som känns angelägen och där intention och slutresultat har en klar röd tråd. Kolla in den.

Skivor

Gadget – The Great Destroyer

Lämna en kommentar


The Great DestroyerARTIST: Gadget
TITEL: The Great Destroyer
RELEASE: 2016
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det som är det bästa med grindcore är att det finns ingen exakt formel för hur den ska låta, men när du hör verkligt bra grindcore så känner du det med hela kroppen att den är just bra.

Exakt så är det med GADGETs av mig mycket efterlängtade “The Great Destroyer”. De 17 spåren klockar in på föredömliga längden 27 minuter, och jag skriver föredömliga då samtliga låtar är starka i sig själva och sammantaget bjuder på en hisnande och urstark enhet som får mig att tycka att jag hemskt gärna vill höra ytterligare musik trots att jag märker att jag är grundligt tillfredsställd av vad jag faktiskt hör.

GADGET har inte skämt bort oss fans med stora mängder musik – förra skivan “The Funeral March” kom för så länge sedan (2006) att jag hade börjat tro att det skulle bli bandets svanesång. Att det har tagit så pass lång tid för bandet att ge oss ny musik har byggt upp förväntan till verkligt extrema nivåer. Desto skönare att “The Great Destroyer” lever upp till förhandssnacket.

Här ryms allt från det totala renset i låtar som Känslan (helt fruktansvärt bra titel för övrigt), och Pillars Of Filth, det skönt kängpunkiga i Dedication, ursinnesbrytet i The 02666 Heritage och Violent Hours (For A Veiled Awakening) och tyngden som i In The Name Of Suffering.

GADGETs medlemmar – William Blackmon på trummor, gitarr och sång, Rikard Olsson på gitarr, Emil Englund på sång och Fredrik Nygren på bas – har skapat ett album som är större än de enskilda delarna. Jag känner verkligen att de lirar som ett band som vet vad de vill och har förmågan att leverera musik som ligger på de övre nivåerna inom grindcore.

“The Great Destoyer” är en skiva som på ett hänsynslöst underbart sätt visar att GADGET med besked är tillbaka. De är det där de hör hemma – i toppen.

Skivor

Inverloch – Distance I Collapsed

Lämna en kommentar


Distance CollapsedARTIST: Inverloch
TITEL: Distance Ι Collapsed
RELEASE: 2016
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Intressant är faktumet att när band kommer från ställen som du förknippar med helt andra saker än metal – som exempelvis ULCERATE från Nya Zeeland – då låter de riktigt tunga, brutala eller rejält murkna. INVERLOCH har, kanske, tagit sitt namn från den lilla stad som ligger söder om Melbourne och som mest är känd för kitesurfning, vindsurfing och turism och inte för den synnerligen kämpiga doom/dödsen som förevisas på “Distance Ι Collapsed”.

Jag har förutsatt mig att under 2016 utmana mig mycket mer när det gäller musik. Jag är glad att jag fick tillfälle att göra det med INVERLOCH för detta är musik som frestar svårt om du som lyssnare inte stänger av tänkandet och enbart känner musiken – vilket kan vara svårt nog!

Värt att veta om INVERLOCH – i bandet finns två medlemmar från disEMBOWELMENT som 1993 släppte “Transcendence Into The Peripheral” som fick folk som hörde den att gå fullständigt bananas över bandets på denna tid speciella mix av doom och döds.  Jag har ingen relation till detta album eller till Matthew Skarajew eller Paul Mazziotta sedan tidigare.

“Distance Ι Collapsed” är en oerhört mustig skiva. Med 5 låtar med spellängd längre finns här gott om musik att gotta ner sig i. Stämningen är genomgående oerhört svårmodig, men som värst/bäst är det i andra låten – From The Eventide Pool som med fint gitarrspel från Skarajew och Cullen skickar rysningar längs ryggraden. Det är vanskligt med den musik INVERLOCH spelar – blandningen mellan den nästan trögflytande doomen (som ju är en ytterst svår subgenre som fel utförd riskerar att tråka ut lyssnaren fullständigt) – och den mer larmande dödsen måste vara väl avvägd. Det är den verkligen.

Fina Lucid Delirium är ett ypperligt exempel på detta. Inledande blastbeatparti får mig att haja till och du hittar också helt underbara bisvärmspartier ovanpå malande doom vilket fungerar helt fantastiskt.

Bäst är ändå Ben James sång – maken till murkenhet har jag aldrig hört – som på sitt hemsökande sätt får mig att nästan bli rädd på riktigt.

Uppskattar du doom/döds så har du förmodligen redan koll på INVERLOCH – annars är det bara att hala upp lädret. Detta är brutalt bra.