Etikettarkiv: Technical Death Metal

Abnormality – Sociopathic Constructs

ARTIST: Abnormality
TITEL: Sociopathic Constructs
RELEASE: 2019
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 9/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag tror inte att jag har varit ensam i att längta efter ny musik från tekniska/brutala dödsorkestern ABNORMALITY. “Mechanisms Of Omniscience” som kom för tre år sedan var en skiva som verkligen övertygade mig om att i detta band fanns inte bara viljan att skapa minnesvärd metal, utan också kapaciteten.

Och “Sociopathic Constructs” är en lika krossarhård platta som jag hoppades och trodde att den skulle vara. För att använda ett något slitet uttryck så pyr den här skivan av ansiktssmältarmusik.

I vanlig ordning så är det inte bara teknikaliteten och det brutala anslaget som ABNORMALITY verkligen levererar med ackuratess, de välskrivna låtarna slår ner som ljungeld mest hela tiden. Som allra bäst är bandet i A Catastrophic And Cataclyzing Event där fart, tyngd och meckighet samsas alldeles utmärkt med ett fullödigt sväng från helvetet. Likadant är det i grymt sköna Kakistocracy där hetsigt bisvärmsriffande får det att surra i skallen på ett högst angenämt sätt.

“Sociopathic Constructs” har flera låtar som hjärnbarken anammar raskt, men det finns en hel del meckig musik här som gör att jag ständigt upptäcker nya saker när jag lyssnar. ABNORMALITY tappar aldrig fokus på vad de vill göra med sin musik, och jag upplever den här skivan som lika genomarbetad som föregångaren.

Ni undrar kanske om jag inte ska nämna Mallika Sundaramurthy, denna rent dräpande sångerska? Jo, hon är precis lika förkrossande imponerande i sin growlinsats som någonsin. Lödet i den kvinnans pipa är så oerhört imponerande att jag baxnar mest hela tiden, och när det paras med övriga bandets till stora delar helt briljanta insatser, ja då blir det så tydligt att ABNORMALITY är bland det bästa du kan höra inom genren just nu. Kolla in dem.

Origin – Entity


ARTIST
: Origin
TITEL: Entity
RELEASE: 2011
BOLAG: Nuclear Blast

BETYG: 5/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Vissa plattor blir man bara så glad att få tillgång till i första skeendet, bara för att fem genomlyssningar senare känna sig besviken. ”Entity” från tekniskt brutala death metalbandet ORIGIN är en sådan skiva.

För läsare som har hängt med i vad som händer på WeRock kommer det inte som en överraskning att jag verkligen gillar teknisk death metal. Jag har gjort en resa från ”Transmutation” av OPHIOLATRY, över ”Apocalyptic Feasting” av BRAIN DRILL och ANTIGAMAs ”The Warning” till en slutpunkt där jag faktiskt kan hävda att jag har någorlunda koll på vad denna subgenre handlar om. Och mina invändningar mot just ORIGIN handlar, föga förvånande, inte om att grabbarna i bandet, gitarristen Paul Ryan, basisten Mike Flores, trummisen John Longstreth och sångaren Jason Keyser, inte kan spela. Här finns såklart en fruktansvärd hög spelskicklighet och rikligt med demonstrationer av denna.

Men låtarna håller inte. Efter ett tag märker jag att hjärnan stänger ner eftersom låtarna inte innehåller så mycket mer än teknisk briljans och inte så mycket mer – och det håller verkligen inte. Framför allt inte i jämförelse med föregångsskivan ”Antithesis” som innehåller så mycket starkare låtar. Det enda jag kan tycka är bättre på ”Entity” är ljudet. Det är en tjock och mustig produktion som möter öronen. Men vad hjälper det när musiken är som den är?

Jag ska inte säga att ”Entity” är en besvikelse – men jag kan lugnt säga att mina förhoppningar inte har uppfyllts. Not by a longshot.

 

Obscura – Omnivium

ARTIST: Obscura
TITEL: Omnivium
RELEASE: 2011
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Jonas Andersson

Första spåret Septuagint inleds med akustiska gitarrer för att sedan braka loss i en fest av tvåtakt, sylvassa riff, briljant growl och en hisnande snabbhet. Allting även kombinerat med en lekfullhet som verkligen imponerar. Tänk ett mer speedat och progressivt AT THE GATES så kommer ni någonstans i närheten av vad den drygt sju minuter långa låten bjuder på. Standarden är satt och OBSCURA har mig här stenhårt i sitt grepp.

Vortex Omnivium följer sedan med mer av samma medicin, även om bandet här släpper på med lite mer tyngd i vissa delar. Tyskarna har mig fortfarande stadigt i sitt grepp.

Men, nja. Efter det lyckas tyvärr inte ”Omnivium” – den tredje fullängdaren i ordningen – hålla mig kvar. Visst, det går fortfarande i ett imponerande tempo, samtidigt som bandet lyckas att åstadkomma rejält med tyngd, även i efterföljande spår, men när progginfluenserna får ta överhanden dör lite av charmen hos undertecknad. Det känns främst rätt frustrerande när ett gediget death metal-ös blir avbrutet av knepiga taktbyten, malplacerade akustiska partier eller, kanske värst av allt, baspretentioner på sina ställen. Fel, ack så fel. No offense, basister – jag är själv basist – er uppgift är att kompa, möjligtvis lägga subtila basgångar, inte ta över låten i ett skede av psykotisk hybris.

Trots att ”Omnivium” tappar styrfart i mitten av plattan med alla sina proggiga idéer så är det glädjande att skivan igen får ett lyft de sista låtarna. Framför allt A Transcendental Serenade gör sitt för att se till att skivan verkligen får en storslagen avslutning – och räddar på så sätt skivan från ett mediokert resultat för att istället bli en riktigt bra giv med vissa skönhetsfläckar.