Etikettarkiv: thrash metal

Skivor

Testament – Titans Of Creation

Lämna en kommentar

ARTIST: TESTAMENT
TITEL: “Titans Of Creation”
RELEASE: 3/4 2020
BOLAG: Nuclear  Blast

BETYG: 7/10
SKRIBENT: Robert Gustafsson

TESTAMENT, legendarer i thrashgenren, håller numera fanan efter att SLAYER somnat in samtidigt som ANTHRAX, MEGADETH och METALLICA ebbat ut och blivit ointressanta. Ska man ha Bay Area-thrash med rutinerade rävar som fortfarande har bett så är det helt enkelt hit man får vända sig. “Titans Of Creation” är trettonde fullängdaren sedan debutplattan “The Legacy” släpptes -87, och man bygger fortfarande på samma grundpelare; Chuck Billys karakteristiska sång, vassa riff och solon från Alex Skolnick/Eric Peterson och galopperande svängigt trumspel, numera av Gene Hoglan. Bandet är kryddat med Steve DiGiorgio på bas, och utgör alltså en minst sagt tung kvintett.

“Titans Of Creation” följer i färdriktningen av de senaste plattorna, och bjuder på så sätt inte på några överraskningar. Det är lätt att digga hårt när bandet släpper loss pärlor som The Healers, Dream Deceiver, WWIII, illersnabba Curse Of Osiris eller någon av singlarna Children Of The Next Level och Night Of The Witch. Det är precis det TESTAMENT man förväntar sig och vill ha – men allt är ändå inte frid och fröjd i lägret, och detta är ingen oreservad hyllning. Detta är nämligen en skiva som är för lång för sitt eget bästa, och helheten hade absolut stärkts med lite resolut klippning och trimning. Ett bra exempel är City Of Angels, som visserligen innehåller en cool text och snyggt solospelande, men ändå tillåts såsa runt i över 6:40 – för att sedan följas av ganska svaga Ishtar’s Gate. Det blir lite trist, rentav.

Summerat är “Titans Of Creation” förstås inte en skiva som mäter sig med bandets diskografiska höjdpunkter – det är väl närapå omöjligt! – men helt klart tillräckligt vasst och relevant för att det slitna uttrycket “gammal är äldst i moshpiten” kan användas!

Skivor

Bonded – Rest In Violence

Lämna en kommentar

ARTIST: Bonded
TITEL: Rest In Violence
RELEASE: 2020
BOLAG: Century Media

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

SODOM-bekanta Bernd “Bernemann” Kost och Markus “Makka” Kost har skapat ett nytt band i vilket de låter ungefär som de gjort under hela karriären. Det är hederlig och ärligt menad thrash med gott om influenser från både TESTAMENT och PANTERA. För thrashpurister så kommer “Rest In Violence” att bjuda på en hel del mumma.

Om “Rest In Violence” hade bestått av endast de första 7 låtarna, ja då hade betyget åkt upp några snäpp. Här visar BONDED på vilket fint hantverkskunnande bandet besitter. Det är gott om verkligt tungt sväng och rikligt med tvåtakt. I höjd med titellåten som gästas av OVERKILLs sångare Bobby Ellsworth njuter jag i fulla drag.

Den av Cornelius Rambadt uppstyrda produktionen är även den en ren njutning. Kosts trummor låter exakt som trummor ska göra i thrash – stora och mäktiga – och gitarrljudet är tjockt som smör.

Hade det inte varit för känslan att jag faktiskt har hört detta innan, och att det finns en del dödkött som skulle kunnat trimmas bort, då hade “Rest In Violence” upplevts som en mycket stark skiva. Som underhållning för stunden funkar den alldeles utmärkt – under förutsättning att du gillar thrash såklart.

Skivor

Paladin – Ascension

Lämna en kommentar

ARTIST: Paladin
TITEL: Ascension
RELEASE: 2019
BOLAG: Prosthetic

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Det finns något djupt sympatiskt med PALADINs musik som får mig att minnas tillbaka till när jag var helt ung – i 12 års åldern och året var 1988 – och all musik som en sprang över var till brädden fylld med fart, shred och rent magiska sånginsatser. Därför tror jag också att det finns en hel massa människor som verkligen kommer uppskatta den rent storartade hybrid mellan klassisk power metal och thrash som den här combon från Atlanta i Georgia levererar.

Det tar inte speciellt lång stund för att begripa att PALADIN älskar gitarrspel, och har vinnlagt sig om att det ska liras så strängarna glöder. Och det funkar! Jag blir yster till sinnes och skuttar omkring – blir sugen på att dricka öl och mosha när jag lyssnar på Awakening och Call Of The Night som sätter standarden något så underbart på den här plattan.

Tro nu inte att det enbart är ystra krumsprång på “Ascension” – här finns ganska goda exempel på svärtade stråk emellanåt när bandet släpper på sin vurm för thrash. Och att denna är ärligt menad kan ni sannerligen skriva upp. Kolla in Shoot for the sun där introt får mig att tänka på hur MEGADETH lät runt 1988-89.

Jag tycker att det som verkligen övertygar mig om att “Ascension” är en bra platta är att varje låt känns så oerhört ärligt menad och att skivan har en röd tråd. Att musiken gör mig glad och trots detta inte faller över skranket och blir tramsig är också helt underbart.

I mycket så känner jag med varenda fiber i kroppen att PALADIN kan sitt hantverk så genomgripande. Här finns spelkunnandet. Gitarrspelet från Alex Parra och Taylor Washington, som också har en oerhört imponerande bredd i sin sång, är helt bländande. Kompsektionen med Nathan McKinney och Andy McGraw känns som ett instrument och backar upp på ett föredömligt sätt.

Vill ni ha en skiva som ger eko från ett årtionde som sannerligen inte går av för hackor, men samtidigt känns oerhört fräsch, ja då måste ni kolla in “Ascension”!