Skivor

Aeon- Path Of Fire

Lämna en kommentar


ARTIST: Aeon
TITEL: Path Of Fire
RELEASE: 2010
BOLAG: Metal Blade

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Grabbarna i AEON gillar inte att ligga på latsidan: förutom AEON återfinns medlemmarna i band som DARK FUNERAL, SANCTIFICATION, SOULDRAINER och DEFACED CREATION för att nämna några.

Finkänslighet får ni leta efter någon annanstans än på AEONs plattor – med låttitlar som Forgiveness Denied, I Will Burn, Abomination To God förstår man rätt snabbt varthän det barkar.

Vi pratar om riktigt skitigt brutal death metal och det är plattan i mattan från första stund – jag är både utmattad och upprymd redan efter tre låtar. Gosse vad det manglas! Om bandet har gett sig den på att göra en brutal samling låtar kan jag bara säga – grabbar ni har lyckats med råge!

Det är bitvis rent påfrestande att ta in denna brutalitet – det finns i sann brutalistisk anda inga lugna stunder på ”Path Of Fire”. Trummisen Nils Fjellström (vars superkrafter bakom trummora torde vara välkända vid det här laget efter senaste DARK FUNERAL-plattan) bombarderar sin virveltrumma med en sådan mängd blastbeats att det nästan är fog för att starta en förening för stukade trumskinn med Fjellströms dito som ordförande. Att vi har att göra med riktiga knäckare på att lira metal råder det inte någon tvekan om. Solot i Liar In The Name Of God som tar sin början 2:42 in i låten är det bästa jag hört under 2010. Utan att överdriva har jag lyssnat enbart på det solot runt 40 gånger. AEON är ju såklart så mycket mer än ett mycket väl exekverat solo – att vara traditionell behöver inte innebära en nackdel när man lirar som detta gäng gör. Det som i mina öron skiljer bandet från mängden är den väldiga råhet bandets musik bjuder på – det är ondskefullt och stenhårt till max, och gillar man sin death metal riktigt mörk, rå och brutal med old school-mentalitet kommer man verkligen gå igång på ”Path Of Fire”. Gillar man inte detta gör man klokt i att hålla sig borta – väldigt långt borta.

 

Skivor

Celestial Decay – Contradictum

Lämna en kommentar

contradictumARTIST: Celestial Decay
TITEL: Contradictum
RELEASE: 2010
BOLAG: Music Alliance

BETYG: 6/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Jag hoppade rakt in i lyssnandet på “Contradictum” från TORTURE DIVISIONs “Evighetens Dårar II” –  ett ganska stort hopp som inte direkt talade till CELESTIAL DECAYs fördel initialt. Det börjar inte heller bra –  jag är inte ett stort fan av berättarröster och det skär sig i öronen över den storvulenhet som demonstreras i öppningsspåret In Rememberance, en storvulenhet som mycket få band kan komma undan med överhuvudtaget. Tack och lov tar det sig – skivan bjuder på tillräckligt mycket bra musik och spelskicklighet från de inblandande musikerna för att tillfredställa mig inte totalt, men till stora delar.

“Contradictum” är en lång platta – inte mindre än 16 spår brottas om uppmärksamheten och enda gången det verkligen styrs ner i diket är när bandet drar igång en cover av R ‘n’ B artisten Rhiannas låt Unfaithful – trots att bandet spelar bra ställer jag mig mycket undrande till att ha med låten på plattan.

Desto roligare är det att lyssna på låtar som Silent Embrace och No Need For A Hero som bjuder på verkligt bra spel. Likadant är det med stycken som C.R.O.D. och avslutande, väldigt intressanta, sviten Final Night som börjar med ett fejkat tal av George W. Bush i vilket han tar på sig rollen som diktator med mål att kontrollera USAs befolkning samt kuva resten av världen med hjälp av de massförstörelsevapen han förfogade över. Resten av sviten bjuder på över 20 minuters musik som drar åt alla håll och kanter – och detta gör bandet riktigt bra.

Produktionsmässigt finns en del att önska – trumnörd som man är tycker jag att dessa låter lite för instängda bitvis och jag tror att skivan hade vunnit på om trummorna hade låtit lika maffigt frisläppta som de övriga instrumenten.

Sammantaget gör CELESTIAL DECAY mycket rätt med sin debutplatta – de vinner inte över mig helt och hållet, men bjuder på en hel del intressant musik som trots sina brister till stora delar gör jobbet.

Intervjuer

Intervju: Ivan Munguia från Brain Drill

Lämna en kommentar

2008 fick jag i uppdrag att recensera ”Apocalyptic Feasting”, BRAIN DRILLs debutskiva. Skivan var verkligen en utmaning, men när uppföljaren ”Quantum Catastrophe” ryktades vara på gång hade jag i det närmaste blivit beroende av den supertekniska och synnerligen brutala form av dödsmetall bandet spelar. Via mejl fick WeRock en intervju med bandets basist Ivan Munguia.

“Apocalyptic Feasting” (2008) är fortfarande en av de mest utmanande skivor jag hört, och ”Quantum Catastrophe” fortsätter er linje av att spela musik på en sinnesjuk nivå. Gjorde ni en medveten satsning på att skriva låtar som var nästan mer tekniskt utmanande att spela än på ”Apocalyptic…” eller utvecklades låtarna mer naturligt?

– Både och. Med bandets nya line-up ville vi naturligtvis bevisa att vi kunde överträffa den förra skivan. Jag kan dock se hur musiken har utvecklats från första skivan. Dylan (Ruskin, gitarr) pressar sig alltid att skriva meckigare musik, och att pressa gränserna för extrem metal har blivit en del av vad BRAIN DRILL handlar om. Jag tror att om vi hade tagit ett steg tillbaka och skrivit något lugnare musik så hade vi gjort många människor besvikna.

Produktionen på “Quantum Catastrophe” är så mycket bättre än på ”Apocalyptic Feasting”, speciellt trummorna låter mycket bättre med mindre trigg. Vad anser du om detta?

– Jag håller med. Trummorna spelades in på ett akustiskt trumset, till skillnad från ”Apocalyptic…” som spelades in på ett digitalt V-Drumkit tror jag. Tonen på det akustiska kitet gör inspelningen mycket brutalare och tung. Som helhet är ljudbilden mycket tyngre än innan. Zack Ohren bestämde sig för att göra ljudbilden varmare, vad nu det betyder, än innan. Det låter matigare i vilket fall och gitarrerna går igenom mycket mer än tidigare

Kan du beskriva inspelningsprocessen?

– Vi spelade in på Castle Ultimate Studios, där vi alltid spelat in, med Zack Ohren. Zach gör ett fantastiskt jobb, vilket är skälet till att vi kom tillbaka. Albumet spelades in på totalt sex dagar. Alla blir totalchockade när jag berättar det. Vi gick in och spelade in trummorna non-stop på två- och ett halvt dygn. Gitarrerna tog ungefär en- och en halv dag, basen en halv och sången lades på en dag. ”Apocalyptic Feasting” spelades in på kortare tid, så vi kände att vi kunde göra inspelningen på sex dagar. Trots att strömmen gick och att studion besöktes av råttor klarade vi av att spela in plattan på så kort tid. Vi lade helt enkelt minimalt med tid på att äta och besöka toan.

Konceptet bakom ”Quantum Catastrophe” verkar vara att vi står på kanten till massutplåning. Varför valde ni detta tema till skivan?

– Vi är ju ganska nära i tiden till det ökända 2012 [då jorden skall förgås enligt Mayaindianerna] så vi tyckte att det kunde vara ett passande tema för skivan. Vi vill gärna tänka på skivan som soundtracket till undergången.

Det brukar ju sägas att andraalbumet är mycket svårare att göra än det första. Hur kände ni inför den nya plattan med detta i bakhuvudet.

– För min del är detta första plattan med BRAIN DRILL så vad gäller min del var det nog lättare. Dylan öste ur sig låtar i häpnadsväckande hastighet, han var verkligen i zonen under låtskrivningsprocessen. De två låtarna jag bidrog med till skivan gjordes också väldigt snabbt. Vi är väldigt nöjda med slutresultatet i vilket fall, och det är det enda som betyder något.

Du gick med i BRAIN DRILL för några år sedan, och hade inte möjlighet att bidra med material till den första skivan. Hur stort var ditt bidrag på nya plattan?

– Jag skrev gitarrpartierna till två låtar, och spelade även gitarr på dessa. Plus att jag skrev samtliga basstämmor till alla låtar förutom två. Jag fick lämna mitt eget avtryck på delar av musiken vilket ju var trevligt, men jag hade också många partier där jag följde gitarrstämman.

Att spela den typ av musik ni gör kräver exceptionell skicklighet – kan du berätta något om din egen personliga utveckling som bassist innan du gick med i BRAIN DRILL?

– Jag började som gitarrist, redan när jag var 12, 13 år gammal. Jag ville spela metal redan som nybörjare, och pressade mig hela tiden med att förbättra min teknik. När basplatsen i ODIUS MORTEM blev ledig visste jag att jag hade skickligheten för att spela deras musik, och såg detta som en stor chans att förbättra mig på. Det var första gången jag plockade upp en bas, och jag har verkligen ansträngt mig för att bli bättre än jag redan var. Allt jag kan säga är att om man verkligen vill spela death metal måste man verkligen vara förberedd på att öva mycket.

Vilka är planerna för BRAIN DRILL den närmsta framtiden? Planerar ni att komma till Europa?

– Jag önskar att jag kunde svara på det. Det verkar som om vi verkligen är tvungna att hoppa genom brinnande ringar för att komma med på vilken som helst turné. Vi planerar en grej i staterna i sommar, men just nu finns det inga planer på att åka över till Europa. Var dock säkra på att så snart som tillfälle ges kommer vi över för att spela för våra europeiska metalbröder.

Worship the Riff!