Etikettarkiv: 2023

Skivor

Outer Heaven – Infinite Psychic Depths

Lämna en kommentar

ARTIST: Outer Heaven
TITEL: Infinite Psychic Depths
RELEASE: 21/7 2023
BOLAG: Relapse Records

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

Som ni förstår av betyget så har jag kärat ner mig i “Infinite Psychic Depths” ganska rejält under de veckor som skivan har funnits ute. Som vanligt, i alla fall under den senaste tiden, upptäckte jag OUTER HEAVEN på Bandcamp, och jag drogs direkt till omslaget på skivan.

Jag tänkte att ett band som har ett sådant omslag är djävligt modigt, synnerligen brutala och kanske till och med självsvåldiga. Jag tycker fortfarande att det är ett av de fulaste omslagen jag sett.

Tack och lov är det betydligt lättare att tycka om det musikaliska innehållet. Älskar man som jag brutal och teknisk dödsmetall så kommer man äta den här skivan med sked och med stor behållning.

OUTER HEAVEN bemästrar prick alla element som jag älskar med dödsmetall. Hastigheten, svänget, känslan av det hemtama men ändå inte stockkonservativa. Att de dessutom har en rent makalös produktion som förstärker materialet skadar inte heller. Detta märks framförallt i hur Paul Chrismers trummor låter – jag kan helt ärligt säga att jag har inte hört trummor inspelade mer förträffligt på hela året. Att Chrismer också lirar som en besatt förhöjer också. Med Derek Vella (dessutom i fantastiska TOMB MOLD) på bas bildar Chrismer en solid kompsektion som ser till att resten av bandet han ägna sig åt ystra krumsprång mest hela tiden.

Och på tal om att lira som besatta så måste jag nämna gitarristerna Jon Kunz (med ett förflutet i RIVERS OF NIHIL) och Zak Carter. Maken till riffande och solon!

Sången från Austin Haines är ren ljungeld. Illtjutet i början av Pillars Of Dust är helt magiskt.

Men det som gör “Infinite Psychic Depths” så bra är att den aldrig känns stagnant, det är hela tiden kul att lyssna på den. Trots att skivan vid det här laget nog har spelats från början till slut ett 30-tal gånger hittar jag fortfarande detaljer som förhöjer helheten på oerhört förtjänstfulla sätt.

Kolla in den.

Skivor

Agriculture – Agriculture

Lämna en kommentar

ARTIST: Agriculture
TITEL: Agriculture
RELEASE: 21/7 2023
BOLAG: The Flenser

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

AGRICULTURE beskriver sin black metal som “extatisk” och Metal Archives beskriver deras musik som post-black metal. Bägge epiteten stämmer rätt bra.

“Agriculture” är en skiva som sannerligen bjuder på en hel massa ystra krumsprång som appellerar till att inte tänka efter så mycket utan mer känna. Gör man detta är sannolikheten rätt stor att man kommer gilla vad det här bandet gör.

Som ni förstår är detta en skiva som jag verkligen gillar. Redan i första låten The Glory Of The Ocean visar bandet att de gillar att ta in element som inte traditionell black metal har så mycket av. För skivan inleds av steel guitar. Och det är helt ljuvligt vackert, och så totalt rätt att jag smälte direkt. Atmosfären som skapas är en både av förväntan och hemsökande skönhet. Ska ni bara lyssna på en enda låt på skivan så tycker jag att ni ska välja denna, för den erbjuder ett bra tvärsnitt av vad AGRICULTURE sysslar med.

Här finns det skira, den känslomässiga tyngden, respektlösheten som karakteriserar all bra post-black metal, den extremt laddade vokala leveransen, det furiösa larmet och blastbeatsen. Och gosse, om det funkar bra ihop!

Leah B. Levinsons och Daniel Meyer-O’Keefes sånginsatser är en av de saker som gnager sig in i skallen när man lyssnar på den här skivan. Visserligen ligger fokus på skriksång, men försök att inte få hjärtat i halsgropen när ni lyssnar på The Well. Känslan i sången är så fruktansvärt stark!

Det jag gillar mest med “Agriculture” är att den känns så fruktansvärt angelägen och genuin. Att medlemmarna har fyllt skivan med så mycket känsla tar det inte speciellt många lyssningar för att begripa. Och det bästa är att skivan fortsätter att överraska och förföra också efter många lyssningar. Kolla in den.

Skivor

Oromet – Oromet

Lämna en kommentar

ARTIST: Oromet
TITEL: Oromet
RELEASE: 1/6 2023
BOLAG: Transylvanian Recordings

BETYG: 8/10
SKRIBENT: Martin Bensch

En av de bästa känslorna som finns är när man upptäcker någonting lika oväntat som bra. Så var det för mig när jag på vinst eller förlust surfade runt på Bandcamp och drog igång debutalbumet från kaliforniska OROMET. Det tog en genomlyssning för att övertyga mig om att detta var helt storartad musik, och för mig att börja skicka iväg tips på skivan till folk, plus tipsa om den i en story på Insta.

Att denna känsla av upphetsning kring musik fortfarande kan infinna sig hos mig efter ett helt liv av musiklyssnande är något jag är genuint tacksam för.

Men nog gafflat om mig, över till OROMET.

Bandet är en duo bestående av Patrick Hills som sköter trummor, bas, synthar och bakgrundssång och Dan Aguilar på gitarr och sång. Bandet bildades i år.

Bandet lirar atmosfärisk doom som är helt fantastiskt vacker och som gjord för att bara vara i. Det är ganska lätt gjort med tanke på att skivan består av enbart tre låtar, men ändå klockar in på en speltid på 43 minuter. Och, gott folk, det är inte tråkig lyssning i speciellt många moment. Det är vemod, skönhet och kontemplation mest hela tiden. Sången är sparsmakad och till stora delar i det desperata registret.

Det jag verkligen går igång på är den klockrena stämningen på skivan. Här finns, såklart, känslomässiga toppar och dalar, men allt sitter ihop på ett sätt som känns så omhändertagande att man smälter lite inombords. Det fina, skira nästan, slutet på Familiar Spirits är så vackert att jag har kommit på mig själv att lyssna om just detta parti flera gånger. Dessutom blir övergången till Diluvium så bra! Med en vemodsklingande och sparsmakad gitarrslinga är det bara att ta av sig kepsen och buga för det här bandet som sannerligen kan skriva låtar. Jag tycker att det är svårt att skriva om den här skivan på ett sätt som gör den rättvisa. Den bör upplevas, sjunka in i och drabba er – jag tror att det är enda sättet, haha!

Det enda jag har att invända egentligen är att jag inte hade upptäckt “Oromet” innan vi gjorde vår Halfway To Hell för året. Kolla in den!