Etikettarkiv: Copenhell 2026

Live: Eyehategod på Copenhell

ARTIST: Eyehategod
LOKAL: Copenhell 2026
DATUM: 27 juni, 2026

En svängig masspsykos från den djupa södern ser till att folk släpper alla hämningar och får säkerhetspersonalen att jobba hårt. 

Eyehategod kommer med råge att vinna den inofficiella tävligen i tungt sväng på festivalen igår. Redan från första låten vräker bandet från New Orleans på med ett sväng som nästan hotar att välta Gehennascenen. Och det sker nästan totalt oprententiöst. Gitarristen Jimmy Bower går lite lätt nonchalant upp på scen med långt hängande shorts, och en cigarett i munnen.

Sångaren Mike Williams är lite mer krävande och ropar efter att han sagt we are Eyehategod from New Orleans  – come on, that’s all we get? efter att responsen inte varit den största.

Men han kan vara lugn. När bandet får upp ångan med ett patenterat sväng som mest verkar ligga i bandets dna eller kanske trummisen Aaron Hills svinsnygga trumspel, då dröjer det inte länge förrän den första crowdsurfaren hissas upp. Och då är det precis som om allt släpper. Det är inte många sekunder som det inte befinner sig minst en person ovanför publikhavet under resten av konserten.

Till och med Mike erkänner i slutet att detta nog var den bästa publiken de haft under turnén. Och det är som om bandet själva dras med i stämningen och lirar gudabenådat i exempelvis Sisterfucker vilket bara får växelverkan mellan bandet och publiken att bli ännu bättre.

En makalöst underbar konsert är det i alla fall, det kan jag konstatera när jag på alldeles söndersvängda ben lämnar den efter sista tonen klingat ut.

Katla på Copenhell

ARTIST: Katla
LOKAL: Copenhell 2026
DATUM: 27 juni, 2026

En uppvisning i att inte krångla till det – långsamhetsmästarna i Katla bjuder på en konsert som både underhåller och bjuder på stort allvar. 

Ni som har följt mina skriverier en längre tid vet att jag varje gång jag har rapporterat från Copenhell har sagt att Danmark har en hel kader av band som verkligen ser till att sätta vårt grannland i söder på kartan. Och det i helt olika genrer. Thrash, death metal och doom – Danmark har helt enkelt sett till att odla sin flora i underjorden systematiskt och under en längre tid.

Katla är ett av alla dessa band som nu är på väg upp. Hemkomna från en längre turné i Europa med 1914 så ligger bandet på en nästan stratosfärisk nivå redan innan de spelat en enda ton.

För Katla är Copenhell hemmaplan. Bandet gjorde en legendarisk konsert på festivalens minsta scen 2022. En konsert som, om vi ska tro presentatören, har antagit galaktiska dimensioner i det att alla minsann var på den.

Oavsett om man var där 2022 eller inte – Katla bevisar med eftertryck att de är ett band som verkligen vet vad de sysslar med musikaliskt, men också har tillräckligt med självdistans för att inte ta sig själva på för stort allvar. Precis som när de tar upp elefanten i rummet – de har gjort en borg och ställt på scen. Ja, deras snickarkompis från Jylland har gjort den, men ändå.

Trots att bandet inte har ändrat speciellt mycket i sin formula, det är långsamt och tungt som gäller, så blir det aldrig långtråkigt. Bandet med trummisen/sångaren Rasmus Band, basisten/sångaren Theis Roed Stenberg Thorgersen och gitarristen Marc Christensen har en nästan utomjordiskt bra kommunikation för att lyckas med leveransen. Och deras musik vågar de lita på till 100 procent för att övertyga i alla fall mig om att de är ett band att verkligen ta på allvar.

Det blir nästan hypnotiskt bra i låtar som Dead Lover, Grim Jesus och Dragonlord. Hur kan det bli så bra med så lite variation? Jag tror att förklaringen finns i att bandet verkligen spelar sin musik med övertygelse – musiken betyder så oerhört mycket för dem att de nästan självantänder av den.

Samtidigt är bandet så otroligt trevliga i sitt mellansnack att det bara förstärker intrycket att Katla är ett band som det är hyggeligt att umgås med. De tackar sitt crew, de tackar sina partners. Och de är tramsiga nog att låta en liten, liten bil köra runt på scenen under den sista låten.

Gott folk, jag tror inte jag behöver vara tydligare – Katla är ett band att hålla koll på och att gå och se om man får chansen.

Live: Maceration på Copenhell

ARTIST: Maceration
LOKAL: Copenhell
DATUM: 27 juni, 2026

Maceration, återuppståndna likt en hel massa andra band från den likfyllda floran, visar varför death metal i den gamla skolan fortfarande har ett distinkt berättigande inom musiken. 

Att öppna fjärde dagen på en festival som stekts under solen i skoningslöst mode, för att prata danska, det kan inte vara lätt. Ge uppgiften till Maceration, bandet från den syddanska staden Esbjerg, och de ser till att kravla sig upp till en högst nöjsam konsert som nog ser till att folk vaknar ur dvalan som hetta, sena kvällar och ett stadigt intag av öl ger.

Blir då detta endast ett nostalgiskt återseende? Nä, verkligen inte. För även om Macerations musik låter nästan exakt som den gjorde 1992 då ”A Serenade Of Agony” kom ut, och som bandet fortsatte på utmärkta ”It Never Ends” och ”Serpent Devourment” så är detta inte en affär endast för de redan invigda.

Inte minst ser jag ett helt hav av tonåringar och mindre barn som högst njutande tar del av åldermännens konsert.

För detta är så oerhört trevligt från början till slut. Jan Bergmann Jepsen på sång är en nästan uppsluppen lekledare som uttrycker klar sympati för den skara som har samlats framför Pandemoniumscenen i stekande sol. Han är en klar konstrast mot de synnerligen elaka riff som gitarristerna Lars Bangsholt och Jakob Schultz ser till att kavla ut över den allt större publiken.

Som bäst är det – om ni frågar mig – när bandet kör låtar från ”Serpent Devourment”, en skiva som i stort sett inte har några svaga låtar alls.

När riffen sitter på det sätt de gör, och med den drivenhet som bandet besitter, ja, då blir det så satans nöjsamt att det inte går annat än att nicka mer än förnöjt till bandet, som dessutom verkar vara på gång med nytt material i slutet av året. Det ser i alla fall jag fram emot!