Att få utbyta tips och tankar kring ny musik är alltid ett sant nöje för musiknördar. Därför kör vi på WeRock varje månad en spaningsrunda bland nysläppt material, och plockar några potentiella russin ur kakan.
Dock är det ju inte givet att alla alltid är överens om vad som är bra, så frågan som måste ställas är uppenbar: Briljant eller stenkol? Svängigt som satan eller guuud så tråkigt? Smält stål eller ljummen folköl? Helt enkelt… HOT OR NOT?
LÅT: The Loneliest Place
ARTIST: Grave Dance Company
VALD AV: Amelie
Martin: Så udda, och så bra! Sånginsatsen från Michelle Darkness – som har en minst sagt trollbindande stämma – gör att denna låt blir i det närmaste beroendeframkallande. Storartad svärtad och melankolisk stimmung, ja, jag vill ha mer! Stekhett!
Robert: Ooooohhhhh! Dämn, det här träffar rakt i min svarta själ. En gnutta Type O Negative, en gnutta Paradise Lost från sina goth-år, en knivsudd som minner om Underground Fire från min del av 2026 års Halfway to Hell… och ändå helt eget. 25:e september släpps fullängsdebuten ”Ruins”, och det är väl bara att ställa klockan. Låter det ens litegrann som detta kommer det vara en rykande het platta!
Fredrik: Låter extreeeeeemt mycket The 69 Eyes om detta. Nu är sagda finnar förstås rätt bra inom sitt segment, rejält kajal-svärtad doomig goth-pop, så det är ingen förolämpning, tvärtom. Sen har möjligtvis Jyrki 69 en ännu svulstigare och mer liderlig stämma än sin tyske genrekollega Michael Huber, men produktionen är fin och melankolin ganska trallvänlig, så uppdraget (att servera millenial-generationens take på Paradise Lost) får ändå anses väl utfört. Inte glödhett, men inte alls så dumt.
LÅT: The Seventh Verdict
ARTIST: Melechesh
VALD AV: Fredrik
Amelie: Melechesh är och förblir ett favoritband. Detta är, som oftast, starkt beroendeframkallande, och alls inte för långt som vissa kolleger låter påskina, utan precis som det ska vara. Stekhett såklart, och snart förväntar vi oss verkligen ett nytt album av bandet!
Martin: Helvetiskt svängigt! Trumspelet som samsas så ypperligt med riffen höjer den här låten till mycket fina nivåer. Det enda jag kan störa mig lite på är att den blir liiite väl utdragen i slutet. I övrigt är detta mycket hett!
Robert: Melechesh var med i vår Hot or Not i april också, och det finns fog för det myckna närvarandet: detta går liksom inte att inte gilla. Förstår jag saken rätt är det en EP på gång snarare än ett fullängdsalbum, men det känns ju lite dumt? Om två av två låtar är dyngbra (om än kanske liiiiite långa ibland..) vore det ju synd att inte fortsätta på inslagen väg. NåväL: hett är det. Som fasen. och fortsatt med ett unikt anslag som gör att man direkt hör vilka som spelar!
LÅT: Death III
ARTIST: Zørza
VALD AV: Martin
Robert: Måhända är det inte unikt, men vad gör väl det? Black metal som rör sig i samma gracer som Harakiri For The Sky och MGLA – och det är ju verkligen inte illa! För min del är ZØRZA en ny bekantskap, men detta smakprov fick mig genast att plocka in polackernas andra platta ”Twillight Of The Golden Star” i spellistan. Det är ju inget man ångrar direkt, såhär i sommarhettan passar det fint!
Amelie: En låt som föll mig på läppen direkt och på hjärnan har den satt sig även efter många lyssningar. ”Twilight of the Golden Star” är polackernas andra skiva och efter vad jag hör är det värt att kolla upp både den och tidigare släpp av bandet. Hett som en högsommardag!
Fredrik: Absolut den bästa av de tre låtarna. (Mestadels) mellantempo-black med mer skönhet än råhet, men med tillräckligt av ångest och riv i sånginsatsen för att inte bli för medhårs strykande. Även om mellantempot dominerar finns det tillräckligt med variation med inslag även av blastbeats och ett härligt dubbelkagge-smattrande avslutsparti. Starkt nummer, god hetta här!
LÅT: Wake Of Aquarius
ARTIST: Dead Kosmonaut
VALD AV: Robert
Fredrik: Bitvis ganska charmig retro-metal med lagom sliskiga gitarrslingor och solon, uppbackade av habil produktion och skapligt driv. Sen händer det väl egentligen inte sååå mycket, och till skillnad från mina kollegor är jag inte överförtjust i sångstilen. Ljummet, ändå.
Amelie: Okomplicerad hårdrock med skönsång och fångande melodislingor. På gränsen till klistrigt. Passar ypperligt i sommarlätta sammanhang och sprider trevlig värme.
Martin: Fantastiskt bra! Svänget, tyngden och den rent överjävliga sånginsatsen från Hellbutcher! Vem kunde ana att karln besatt en sådan stämma? Inte jag i alla fall, och det är en glad överraskning. Jag blir genast sugen på att lyssna mer på Dead Kosmonaut, hett som satan!